Roliga händelser under förlossning del 5

hände inte så mkt skoj under själva förlossningen för mej.
de gick undan,
sambon frågade hur de kändes ( satt på sängkanten med mitt vattenglas) o ja säger att sov du en sväng för de här kommer ta tid,
20 min efter när bm kommer in så säger ja att de känns märkligt och jag kan inte sitta still under värkarna ( sitter fortfarande skräddare på sängen) får ett benstöd o lägger mej.
Då ser bm att bebisen kronar ( eller va de heter) o larmar med en gång på en till bm.
BM hade ju inte förberett något, inga skyddskläder, lakan eller handskar. sambon sover ( på första parkett eftersom fotöljen står fint placerad vid fotändan)
Sambon vaknar av att de gastas order hit o dit o folk springer med saker..

sen när liten va ute ( 14 min senare) och ligger på mitt bröst så filmar sambon med digitalkameran.
va han INTE tänker på är att samtidigt som han filmar oss så sitter en BM och syr mig mellan benen!!!
kan säga att ja gör fina grimarser på den filmen

Nu kan jag oxå komma med grejer, för här har det fötts barn! Den 19/5 kom Amanda.

Så värst kul vet jag väl inte om det är, men sambon skrattade iaf.
Efter 26 timmars värkar, 60 timmars vakenhet och 2 timmars krystvärkar var hon äntligen ute. Barnmorkan visar upp henne för mig och jag är snbb som en vässla, så jag reser mig upp och grabbar tag i lilla Amanda för att få lägga henne på min mage. Barnmorksan, uskan och läkaren bara frålar i ett "NEEEEJJJJJ", och BM tar tillbaka min lilla tjej. Navelsträngen var tdligen väldigt kort, så den skulle inte räckt till för att ha henne på min mage. Jag frågar då (tydligen, kommer inte ihåg själv) "Meh, är det inte nån typ av standardlängd på navelsträngar?" Tyckte det var en befogad fråga i det läget..

Annars hände väl inte så mycket, yrade om Harry Potter vid ett par tillfällen, var röksugen, hungrig och tydligen väldigt bajsnödig.

När allt hade lugnat ner sig och jag hade min lilla tjej hos mig tittade jag på sambon och bara sa "NU vill jag ha godis!" Två dumlebitar och sen var jag nöjd. Men jävlar vad goda de bitarna var!

Det tyckte vi var kul, men vi var ju liksom mé...

När sonen äntligen kommit ut (och min första tanke var att gutd så stor han är) säger barnmorskan till min man att nu kan du klippa av navelsträngen. Det är ungefär som att klippa av en vattenslang. Min man tittar pa barnmorskan och säger ?hur ofta tror du jag klipper av vattenslangar??, klipper av navelsträngen och säger till barnmorskan: ?Hade ju väl kunnat säga med en gång. Det är som att klippa av tarmen när man gör korv (slaktar)? Barnmorskan tittar på honom med stora ögon och säger: Det märks att du kommer ifrån landet

tyckte mina båda senaste förlossningar var lite smålustiga..... min mellan kille Filip...
det började med att vattnet gick vid 11:30 o i stället för att ringa förlossningen så tog jag dammsugaren o börja dammsuga ringer sen bara för att kolla läget o de tycker jag ska komma iin o kolla mig...nja tyckte jag jag har liksom inte tid...min stora kille är på väg ner med mina föräldrar.... så kvart över ett åkte jag o gubben i alla fall(gubben tog med väskan,varför då tyckte jag ska juh inte ha förren om två veckor o jag har inte tid nu) hur som helst så började värkarna i bilen vid halvtvå, 2 var vi inne och fick rum o ctg... vid de laget va inte ja så kaxig längre... bm kommer in o säjer att vid tio e ni föräldrar... jo visst... tre kommer mina föräldrar o min stora son, som kräver att få träffa mamma. ja ni kan juh tänka er synen för min son... nattskjorta o syrgas grej över ansiktet. glad kille som lämnar mig eter en kvart o med nycklar till mina föräldrar så de kan ta sig in hos oss
15:20 sa det bara pang gjorde dö ont. o ni vet när huvudet ska igenom så kommer brännsmärtan den kände ja igen o spände juh mig så klart. få inte panik sa bm... vaddå svara jag jag har juh redan panik(vilket ja inte hade)sen sa att ja skulle ta det lugnt...vaddå lugnt svarar jag då, det e juh inte jag som styr 15:55 var han ute....

min tredje son simon

Fredagen den 30:de/12-05 började halv sju med värkar... De kom ca var 20:de minut... vid kvart i åtta kom de med tio min mellan rum o tjugo över 8 så kom de med 5 min mellan rum o då gjode det så ont att jag inte kunde prata längre.... det mesta jag fick fram var aj aj... vill inte vara med mer...

halv nio var jag på väg till stan o nu var det bara tre min mellan.... då insåg vi att vi inte skullehinna lämna lill-killen eller hinna till karlstad... typ 5 mil att köra... så gubben ringde på ambulans o vid det laget fanns det inga mellan rum på värkarna

dom mötte upp med ambulansen..... he he... de fick knappt ur mig ur bilen för jag låg på sidan nedhasad under instrument brädan...
Sen sa den ena ambulanskillen att tänk på vad du lärt dig till mig( o menade nog profylax kurs) o mitt smarta svar va så klart... vaddå jag har inte lärt mig nåt!!

Efter mycket om o men så kom vi iväg o gubben fick snällt lämna mini till barnvakten först innan han kunde köra efter....

Väl inne i ambulansen så hade jag så ont så jag var inte riktigt så kontaktbar...kunde absolut inte hjälpa till att klä av mig o kunde inte ta till mig vad de sa...

Kände den välbekanta känslan av att något var på väg ner o det fort... Sa till ambulans killen att det känns som det är på väg ner men han tyckte att nej då vi hinner in... Nej svara jag den e på väg... det känns så.... nope tyckte han.... då gick vattnet med besked o han (stackarn) fick ensam kämpa med att få av mig byxorna för hjälpsamma jag kunde bara inte röra mig
sen tala han om att han hade inte förlöst nån men att han jobbat i 20 år som sköterska o var ny på ambulansen... men jag blev inte nervös...hade liksom annat för mig...

när jag sen sa att det känns som jag bajsar på mig så stoppa han snabbt dit papper o sa nej då.... Ler...(han va nog ganska svettig då) Han ville bara inte riktigt tro att det va dags och tyckte att vi hinner in o ja tala om att känn själv då att man känner huvudet...

Sen tala ja om att nu e det snart dags att han ville ut o då ville han att jag skulle ligga ned men se den gubben gick inte ...helt plötsligt vart den totallt oförmögna lilla tjejen som absolut inte kunde röra på sig rörlig o sa bestämt jag ska föda på knä.....o sa hjälp mig då till killen... De fick stanna ambulansen... innan föraren kommit runt bilen o öppnat dörren så var simon ute....

Då hade de fått stanna ute på E 18... då var det fortfarande ca tre mil kvar till karlstad.... när vi körde in mot grums fick jag ringa gubben o berätta att vi blivit föräldrar igen o att allt var klart...han trodde nog inte sina öron utan trodde jag skoja för jag lät så pigg o fräsch........

9.10 den morgonen var han ute... 3680 g tung o 52 cm lång....

Guuud vilken upplevelse!!

Men hade inte velat föda själv utan den gudomliga kompisen lustgas

Ja verkligen !!!

Destined star - Helt otroligt! BRA JOBBAT!

Tack Ocean WoW ja gjorde mitt bästa