Vi som fått syskon till våra "änglar" del 2

Ja det är det, de ville först inte ens att jag skulle fortsätta graviditeten med Milla men vi var mycket bestämda. Bakterierna finns antagligen i min "flora" och hålls i schack av mitt immunförsvar. Eftersom det sjunker under graviditeter så angrips jag då...

Stort grattis till nya bebisar! Det berör mig djupt i själen med dessa små nytillskott till världen, det har verkligen en magisk inverkan på mig.

Jag var också så otroligt ledsen första tiden efter Millas ankomst och glad, huller-om-buller. Men mest rädd, så otroligt rädd, för allt..
Känner fortfarande av det och är fortfarande så obeskrivligt förtvivlad på kyrkogården så min make nästan blir rädd.
Men det finns mycket ljus i mitt liv också.

Fischer Price gubbarna har tyvärr flyttat ut och kamelen har brutit tre ben... Men idag hade lilla hjärtat pysslat ett julljus till mamma och pappa och stora syrran!

Mamma åsa. Tack skall du ha för de orden. Jag önskar ödet gör så

Det är konstigt hur livet helt kan förändra sig på en sekund.

Måndag 10/12 kl 8.00. Jag var då en mycket upptagen person som jobbar i fronten på ett stort hotell
och vi hade MASSOR att göra inför jul. Jag var inbokad på 2 julbord i denna vecka, mon son skulle ha lusse firande på dagis, det var glöggfest, vi skull till helgen åka till Linköping osv
Var också mycket lycklig över min graviditet som var inne på v.17.

Kl. 9.00 ringer dom och meddelar att mitt barn har Down's syndrom och skulle troligtvis inte överleva till månad 5. Vi fick tid samma e.m.

Kl 17.00 står jag med en tablett i handen som gör att mitt barn dör. Bm berättar att de allra festa med ds blir mkt. sjuka och med hjärtfel när de föds om de nu överlever.

PÅ en dag stannar ALLA KLOCORNA!!! Helt plötsligt blev min kalender helt tom. Allt blev helt tyst och sorgen, chocken var förödande smärtsam.
Hur skulle vi överleva?
Nu efter 7 dagar så lever vi ju men vilken otroligt konstig sitts jag befinner mig i. Istället för att gå till bm imorgon skall vi gå till kuratorn. Inget av allt jag skulle göra blev av. Januari månad -Pappret är helt vitt..............................................

Beklagar innerligt och hoppas att ni får hjälp och att ni får möjlighet att snart skaffa ett syskon.
Minns själv hur jobbigt det var att bara andas men det har lättat, även om vissa dagar fortfarande är tunga.

Godmorgon allihop!
Johanna: Moa hade oxå nyföddhetsgulsot. Vad som är viktigt är väl att de går upp i vikt för då brukar det försvinna självmant och man behöver inte åka o sola. Moa gick ner från 3010 till 2700 innan mjölken kom igång och hon var väldigt brun/gul, såg ut som hon spenderat en vecka på kanarieöarna. Hon sov länge och blev lite slö som de kan bli av gulsot så jag fick börja väcka henne varannan timme så hon fick äta och då vände det, hon gick upp i vikt och det gula satt i ungefär 5 veckor innan det försvann helt.

Moa har blivit förkyld. Har haft henne till att sova på kudde inatt men det var inte populärt alls. Kör med näsdroppar nu men ska ner o köpa lite koksalt för att lossna lite mer. Vet att man kan fixa själv hemma med 1 dl vatten och ett kryddmått salt men är tyvärr för bekväm. Har en vännina som är barn sjuksköterska så jag ringde henne igår, rädd för att det var rs virus Moa hade fått men hon sa att det brukar bubbla mer om dem då och de blir riktigt krassliga så detta är nog en helt vanlig förkylning. Brukar inte vara orolig när barnen blivit förkylda men det är som du säger Humma att rädslan är större nu och det kommer nog vara så för mig med Moa och något man får lära sig att acceptera tyvärr, man har blivit en erfarenhet visare.

Nä nu måste jag städa, har sovit gott hela fm och Moa sover ännu och kommer göra under resten av dagen, hon förbereder sig som vanligt för natten

skönt att höra att Hilding inte är ensam liten guling
Idag känns det bättre. Han har ökat 100g (!!!!) på ett dygn så det har verkligen vänt nu. Vi hade hembesök idag och han blev så godkänd så. Vi pratade också om min oro och om Hjalmar och kom fram till att jag skulle betraktas som en 1:a gångs mamma nu. Så det blir täta koller och föräldragrupp. Det känns kul att få träffa andra mammor och få en chans att känna sig "normal".

Milla hade jättemycket gulsot och det gick ju bra tillslut men hennes nästipp var knallgul i 10 månader. Syns jätteväl på foton!

Skönt att höra att Hilding är bättre och kul att få vara med i en mammagrupp. Jag orkade inte gå på de träffarna, beror väl delvis på mig och delvis på att flera av mammorna hade jobbigt med att Viggo inte överlevde och ville inte att jag skulle prata om det. Hela min graviditet med Milla var ju så påverkad av Viggos öde med så mycket sjukhustid att det bara blev för mycket för mig.
Det blev lite ensamt, så jag håller tummarna för att du hamnar i en trevlig grupp med mammor!

Johanna/ Härligt att han blev godkändoch har han gått upp 100 g på ett dygn så äter han ju jättebra!! Mammagrupp kan ju vara riktigt kul om man känner att man inte är på en helt annan nivå än de andra mammorna. Vet att jag själv var väldigt naiv när jag väntade och sedan fick de andra barnen och kläckte säkert saker som: vill ha ett sommarbarn! jag vill ha en flicka! och jag kan känna att jag skulle kunna sitta och irritera mig på andras fortfarande lätta syn på livet. Fast visst är det skönt att andra fortfarande kan ha en lätt inställning till livet för det är ju så det igentligen ska vara, barn ska inte dö och man som du säger kan få känna sig normal. Ja, som du ser är jag kluven

de hoppas jag oxå vänne.. ja du de är kosntig hur livet bara över några timmar kan raseras från glädje å förväntan till enbart sorg å allt känns jobbigt......för mig var de ju 13 år sedan jag fick barn då vi väntade våran första gemensamma bebis men han dog dessvärre.. jag tänkte att nu när man gått så här långt å jag har en levande frisk dotter så kan ju inget gå fel.. en vecka kvar innan bf så kommer jag ihåg våran glädje å förväntan .. då även min dotter sa åhh mamma snart har vi en bebis hemma (Hon va då 13 År) Hon hade ju längtat såå efter ett syskon som alla andra hade men inte hon. Å vad vi va lyckliga.. när lördagen kom (Bf var planerat till tisdagen) så kände jag efter lite om bebis rörde sig men inget svar i magen.. tänkte som alla de flesta tänker att de är mindre plats så de är ju därför men när söndagen kom å jag fortfarande inte kände något kom en obehaglig känning innefrån mig att de här e fel.. jag somnade utmattad å på måndag morgon 17 Januar 2005 åkte vi till förlossnigen och fick då svaret att de inte fanns några rörelser å hjärtat hade stannat.. vart CHOCK..ja från att in i de sista tre dagarna vara luycklig att snart så har vi en bebbe här hemma till total KAOS var något så tungt.. nu lever man med ett barn för lite å man sörjer hela livet oavsett hur många syskon man får  de är ett barn som alltid fattas... å de barn man får efter sin ängel blir på något sätt ens lilla diamant som man är så rädd om...

Jag kan iallafall bara hålla tummarna att ni återigen får en liten inne boeende i magen snart å att syskonet får stanna.. Massor av kramar i de jobbiga.. /Åsa

Tack för det Åsa.
Ja, jag måste säja att jag känner mig naiv. Jag har gått omkring och trott att bara dom första 12v. går bra så är faran över????!
Men herregud när jag läser om alla här inne så handlar det ju om minst 10 månader........
Som tur är lever vi ju år -07 vilket innebär att många föder barn sent som jag. Så på så sätt är jag inte så o-vanlig men jag har en väldigt stor risk om jag blir med barn igen.
Det hade jag ju även när Kevin föddes, -06 men det hade jag ingen aning om. Undar var jag var under biologi lektionerna?
Stor kram till dig med

ja  de är väl så .. men risker finns även oavsett ålder vännen...Men visst de ökar ju riskerna ju äldre man blir ..men å andra sidan så kan DU ju bli gravid eller hur de finns ju även de risker att man är mindre fertil ju äldre man blir.. men om jag ska gemföra hur de va att vara "UNG" mamma mot "Äldre" mamma så säger jag  ÄLDRE.. Varför de då säger många då?
Jo för när jag var 18 år å fick min dotter då  visste man inte så mycket om livet.. jag hade precis gått klart skolan inget jobb och bode hemma.... men visst gick de bra.. men de var tunga år alla andra var ute å där satt jag...När man blir äldre har man fått mer i livet å man vet lite mera..kanske inte allt får man lär sig genom hela livet... men man kan ta lite mer ansvar.. så känner jag..... Ja de är ju oxå så att de flesta är ju mellan 30-40 år när de blir första gångs föräldrar.Man har en stabil bakrund.. de hade inte jag då jag blev mamma första gången men inget jag ångrar heller jag är stolt att ha en 16 årig dotter å är 34 år men nu är de småbarn igen.  Jag hoppas iallafall att du snart får en liten bebis där inne ... och KÄMPA på vännen  utan kämp så kan man ju inte få chansen eller hur ? Så sa jag till många som frågade hur jag orkade bli gravid igen efter ha mist ett barn.. ja  de är ju faktiskt så att vågar man inte får man inte chansen igen... God Jul på dig å massor av kramar till er/Åsa