Tråden för oss mammor som INTE kommer lämna bort ettan bara för att det kommer en tvåa!

Täbymamma: Att träffa jämnåriga barn för min älste ser jag inte som något problem, det kräver att man engagerar sig och letar upp sånna som är hemma och går på aktiviteter tillsammans men jag har inte letat länge och hittat många alternativ.

Jag håller med dig i mkt, förutom att om man engagerar sig och leter upp sånna som är hemma och går på aktiviteter.... tyvärr är det ju så att här där jag bor finns... max 8-900 innevånare, så det är inte så svårt att hålla koll på alla barnen och de som är äldre än 2 år är tyvärr på dagis så vårt enda alternativ för vår 5 och 3 åring var att de fick leka på dagis... men som sagt de är inte där ofta och det är först nu i höst dom började. Jag har ångest för att jag ev. måste börja jobba innan yngsta är 3 år eftersom det är emot vad jag tycker. BARN ska va hemma när dom är små! (fast jag förstår att folk inte delar min uppfattning och inte har möjlighet till det men för MIN familj är det bäst att vara hemma)

och ang. aktiviteter så har jag 3,6 mil till en större ort där det finns ett öppna förskolan (heter så va?) där är det bara barn under 1 år och strax över 1 år... tråkigt... men men lillan åker vi dit ibland när vi har råd för att få va hemma måste man snåla!

Jag bor ju i ett land dar man inte har dagis i samma man som man har i Sverige och skall ha tvaan nu om nagra veckor. Da kommer dottern vara 2,5 ar gammal och eftersom hon inte har gatt pa nan sorts forskola innan babisen kommer sa kommer hon inte ga pa nan direkt efter han kommer heller. MEN, hon kommer borja lite smatt i host. En 10 timmar i veckan max, for det behover hon.

Har ar manga hemma sa jag har inte nagra problem med att hitta aktiviteter till henne med barn i hennes alder, men nu nar vi har borjat titta pa skolor till henne och tagit med henne till dem sa ar det sa uppenbart att hon verkligen tycker om den miljon och kommer ma bra dar. Da sa ser jag garna att hon gar nanstans. Att bara slanga in henne pa en skola for att det passar mig bast ar jag inte sa intresserad av, men forstar absolut varfor foraldrar gor det. Det ar skitjobbigt att ha aldre barn hemma hela tiden. Jag ar helt overtygad om att jag kommer ga pa knana en tid framover, men det finns ju inte sa mycket annat att gora sa det ar val bara att bita ihop och tuta och kora.

nä inte kommer du gå på knäna!! det fixar du! min äldsta va helnöjd med livet här hemma med lillebror tills nu när hon blev 5!!!

När min dotter var 17 månader fick hon en lillebror. För mig var det också självklart att båda skulle vara hemma. Hur skulle det kännas för henne om jag helt plötsligt började lämna henne på dagis och sen gå hem med lillebrorsan? För mig skulle det iaf kännas som om man bytte ut henne.

Har nu varit hemma med båda i 6 månader. Det var varit toppen! Jättemysigt. Vi har hittat på olika aktiviteter varje dag, öppen förskola, babysång mm.

Sökte förskola till dottern nu till januari, mest ifall i fall. Men sen fick vi vår "drömplats" på en avdelning där hon redan kände de flesta barnen och en av de tre personalen. Vi bestämde oss då för att ta platsen eftersom vi inte visste om vi skulle få den nästa gång vi sökte.

Det har fungerat super och vår dotter tycker det är roligt att gå på dagis. Men med facit i hand så får jag nog säga att det var enklare innan. Nu känner jag mig lite låst av att jag måste passa tider att lämna och hämta. Känns också lite tråkigt att inte ha någon helt ledig dag med henne utan bara eftermiddagar. Och så denna stress att komma iväg på morgonen.

Jag tycker ni ska passa på att ha era små hemma tillsammans. Den här tiden kommer aldrig igen. Dessutom tror jag att det är nyttigt för syskonrelationen.

Ska tillägga också att jag inte på något sett ser ner på dem som väljer att ha ettan på förksola. Var och en väljer det som passar dem bäst.

Tänker ha tvååringen (som ännu inte skolats in) hemma när bebisen kommer. Min fundering är hur jag ska göra med dottern som då kommer att vara 4,5 år. Vet att hon helst vill vara hemma men tänker att hon också behöver umgås med andra barn eftersom hos börjar sexårs nästa år. Hur skulle ni göra? Fortsätta gå 15 timmar eller sluta dagis?

Vet inte om jag ändå inte skulle låta en 4.5 åring gå på förskola 15 timmar. De är ju så stora så att de är i behov av andra barn på ett annat sätt. Men ni kan kanske träffa barn i samma ålder på öppna förskolan?

Jag väntar mitt första barn nu och oavsett om vi får ett till kort efter eller inte så ska jag vara hemma lääääänge. Helt enkelt därför att jag hellre uppfostrar mina barn själv än låter dagis göra det. Jag vill att de ska slippa dagis överhuvudtaget. Så minst tills de börjar skolan ska jag vara hemma. Underbart ska det bli. Pyssla och fixa i hemmet och hitta på olika aktiviteter med barnet/barnen Längtar!!

Har inte läst hela tråden men reagerar på TS...är verkligen dagis värsta tänkbara straffet?!? Vänd på det: Man kan faktiskt ha väldigt sociala barn som BEHÖVER komma ut och leka med andra barn och som ser det som ett "straff" att bara umgås med mamma och småsyskonet...Hur bra du än är som mamma kan du INTE ersätta andra barn...deras sätt att leka. Sen finns det också andra saker du inte kan lära ditt barn hemma, förmågan att fungera i grupp bl.a.....

men alla vi som inte är uppväxt på dagis var lärde vi oss att fungera i grupp? en sån sak lär man sig väl ändå eller?!?!

OBS! jag säger INTE att jag gör rätt som har mina barn hemma men jag funderade just på det att "lära sig fungera i grupp?" varför är det så viktigt att lära sig i så unga år?!? tyckte bara inte det var ett så bra argument för att ha dom på dagis, men jag kanske tänker kortare än vad näsan är just nu ?

Snooze skrev 2009-02-24 22:39:30 följande:

Hmm... oftast är det nog inte "värsta tänkbara sraffet" Men det kan faktikst vara det i mina ögon. En vän till mig jobbar som dagisfröken och hon tycker fruktansvärt synd om de barnen som är tvungna att vara där hela dagarna 5 dagar i veckan. Hon förstår inte alls hur man som förälder kan välja att träffa sina egna barn så lite, och där håller jag med! Man kanske får offra lite ekonomi för sina barns skull? Men i de fallen där barnen bara är en stund på dagis kan det säkert vara väldigt rolig och givande!! Om jag upptäcker att det är svårt att stimulera barnet och hitta på aktiviteter där de får träffa jämnåriga så skulle jag kunna överväga dagis/dagmamma några timmar i veckan, just för att jag tycker det är viktigt att barn får träffa jämnåriga och lära sig att fungera i grupp. Men så länge de trivs hemma och man själv känner att det inte fattas nåt för barnet/barnen så tror jag absolut att det är det bästa.

...vet inte om du vänder dej till mej men mitt svar är ändå att det är självklart inte enda orsaken till att jag inte kan tänka mej att neka mina barn dagis bara för att jag är hemma med en liten. Och lära sej fungera i grupp är kanske inte livsviktigt i så unga år...det beror mer på hur länge man tänker vara hemma. Barn som inte går på dagis alls utan börjar först på 6-års KAN få väldiga problem med just den biten...men inte nödvändigtvis barn i 2-3-4 årsåldern.

Dessutom var det bara ett exempel, inte hela orsaken....

Sussa76 skrev 2009-02-24 22:53:41 följande:

Nä det är sant! Jag gick aldrig på dagis. inte minsta lilla! Ett tag försökte mina föräldrar ha mig hos dagmamma men jag mådde väldigt dåligt av det. Så då va mamma hemma istället. Kanske att mina minnen av hur hemskt det var med dagmamma har satt sina spår, men jag anser verkligen att barnen har det bäst hemma. Man borde väl kunna hitta andra jämnåriga barn som är hemma också på nåt sätt? Kanske genom familjeliv?

hej=) jag har i princip bott på öppna förskolan me min lilla etta=)
Nu går hon dock på dagis men när tvåan kommer i aug så får hon va hemma me oss o mysa. hon har semester från dagis hela Juli då finns ingen anledning för oss o skola in henne igen för o va där 3 timmar ne hon får va hemma=) blir säkert jobbigt söger alla men va fan skaffar ja barn ska ja väl leva me dem hela livet så va fan=)

...kan ju tillägga att jag inte heller gått på dagis, började inte förrens till lekis....och jag har inte heller några problem att fungera i grupp. MEN, det finns en ganska stor skillnad mellan då och nu...Hur många barn ser du ute i lekparken mitt på dagen nuförtiden? När jag var liten (är 31 nu) så var i princip alla hemma, nu kan man skratta sej lycklig om man hittar några få som är ute med barnen dagtid. Vilket inte ger "hemmabarn" så stor lekmöjlighet.

snooze - jag håller helt med dig att det är annorlunda nu, jag tycker det är sååå tråkigt att man är bland de få som är hemma med barnen... även på vårt öppna är det få ibland INGEN där och absolut ingen med barn över ett år så jag kände att nu när mina äldsta är 5 år och 3 år så fick de börja på dagis för att överhuvudtaget träffa andra barn i sin ålder. Men innan har de varit hemma och vi har varit några mammor som träffats.
Hoppas kunna va hemma med nr3 tills hon är minst 3 år också eftersom det på mina barn är först då de ens varit intresserade att leka med andra barn...
men alla har vi olika förutsättningar och värderingar och vem vet vem som har rätt?! det som är rätt för mina barn kanske inte alls är bra för nån annans barn!!

Min dotter har ju inte gatt pa nagot dagis alls, ever, och hon verkar inte ha nagra direkta problem med att jag lamnar henne pa de skolor vi har tittat pa hittills faktiskt. For ett arsen skulle det inte ha funkat lika bra. Hon skulle fortfarande fa ut en massa av de andra barnen, men det skulle ha varit for tidigt emotionellt att inte vara hemma.

Nu till hosten nar hon blir tre sa far vi se. Funkar det sa funkar det, gor det inte det sa ar jag ju hemma anda sa det ar mer for hennes skull an for min skull som jag satter henne dar. Att behova ga upp och dra ivag henne till skolan tidigt varje morgon kommer bli lite jobbigt. Vi slappar jarnet harhemma pa morgonarna ju.

julmusten- precis så tänkte ja med min 3-åring. för hans skull fick han börja å gillade han det inte så det inte fungerade så får han va hemma. det är för hans skull inte min och det säger jag till fröknarna att om de tycker han inte verkar trivas eller om det är nå problem så får han stanna hemma men tydligen verkar han gilla det nu! i höstas var det värre men då hade han otroligt dumma tider som jag krävde att de ändrade på nu efter jul annars hade han inte fått vara där. det blev på tok för stressigt för honom... (då var han där 3 tim 5 dag i veckan från 08.30-11.30 och han hann ju inte göra nåt och blev stressad av det, nu är han där 5 tim 3 dgr istället 9-14 och han trivs mkt mkt bättre och vi behöver inte stressa!

Det enda negativa ar att vi maste betala for skolan i forvag och gillar hon det inte sa ar det ju pengar vi slangt i sjon, men forhoppningsvis sa gillar hon det da.

Det som ar bra har ar att alla i hennes klass, (eller vad man nu kallar det for), gar samma tider. Sa det ar inte sa att det ar en massa barn kvar nar hon gar och sa, utan alla kommer samtidigt och gar samtidigt. Det kanns bra tycker jag. Forhoppningsvis kan man snappa upp en kompis eller tva pa det sattet med da, och da blir ju livet lattare med. Ella ar namligen valdigt social och behover fa leka med andra barn i hennes alder.