Här kan vi fortsätta diskutera Anna Wahlgrens tryckpress och hennes övriga metoder.

- kvarImpertiff skrev 2009-05-15 06:12:12 följande:

ingefrid skrev : "Skrik betyder ju inte alltid ångest och brist på närhet, skrik är barnets sätt att kommunicera och kan betyda en massa saker."
- men grejen är att skriket betyder ALLTID något och skall inte bemötas med ignorans och "backande" som AW föreslår! Före enkelhetens skull kallar AW dessutom allt skrik för "frågor"!!
Utvecklingspsykologiskt är det helt avgörande för barnets självkänsla och tillit till omvärlden att barnet har föräldrar som hör, förstår och tillgodoser barnets behov!

"Grundtanken i SHN är att den trygga sömnen ska knytas till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro."
- Och det är väl där någonstans de blir en tankevurpa för mig. Trygghet hos dt lilla barnet byggs inte inifrån barnet själv utan utifrån föräldrarnas närhet och verbala och ickeberbala kommunikation - att Barnet upplever sig värd att bli sedd och förstådd...

"Om mamma eller pappas kroppskontakt behövs för att barnet ska våga sova, kommer barnet vakna så fort det märker att det är ensamt, eller att mamma/pappa inte är precis exakt intill. Är du med?"
- Nej jag är inte med för i min värld är ett oroligt barn inte tillräckligt väl mammat/pappat och/eller har ännu inte nått den mognadsnivå, utifrån sin personlighet) att det klarar sig självt. Ett väl tryggat barn sover ensamt hela natten då det är moget för det....

"Genom att buffa eller vagna får man barnet att lugna sig, slappna av i hela kroppen så att det kan somna."
- Jam det steget är jag med på men sedan kommer "redan efter första natten skall ramsan ta över" - och då är jag inte med längre. Hur vet man hur detta barns insida ser ut - vad är detta barn mogen för, vad har detta barn med sig i sin historia av otrygghet, separationer, start i livet osv. Sådana bedömningar ingår inte i shn - där är det bara metoden, lika för alla, som gäller...

"Säger ramsan, som så småningom blir som en Pavlovs klocka"
- Just det - betingning är det det handlar om (tack för att du är ärlig och bekräftar det!!) - att barnet skall ge upp - ingen kommer ju ändå. Detta vet man fungerar alldeles utmärkt på barnhem. Där kallas det institutionalisering!

"min närvaro bekräftade att det var farligt att sova ensam."
- så kan man tänka om man tror att barn tänker som vuxna - och har samma referensramar... jag tror inte på det....

"Att beskriva SHN såhär kortfattat känns egentligen jättefel, det är en hel filosofi som man måste sätta sig in i för att förstå alla delar. "
- Jag förstår fuller väl alla delar som stridande mot barns utveckling och anknytningsteori!!

"Att man sätter på hög musik är inte för att man ska ignorera barnet. Det är till för att barnet ska bli börja lyssna på musiken istället för sitt eget skrik. "

Hur kan du tolka följande AW-uttalande så??:

"Du jamsar, fastnar och dröjer dig kvar. Gör inte det Säg ifrån på skarpen och gå INTE in. Lyssna inte mer på eländet. Hon slutar gapa när det inte "lönar" sig Dags alltså för kurens brutalare sidor Öva upp ramsan så den sätter punkt för själva jordklotets rullningar. Gör andra ljud i huset som inte har ett skvatt med henne att göra och som får grannarna att fly. Hon ska inte ha någonting för en sådan cirkus som du låter henne hålla på med nu. Du ska verkligen inte höra henne över huvud taget (som hon ska tro) och inte göra ett dugg mer än ramsa högst två ilskna gånger (x4) per kväll och per ev. gång på natten. Ge henne "den tomma tiden" att TRÖTTNA
PS Mörkret skrämmer henne inte alls Du går ju vakt Var inte så jä-a blödig, ÅT henne Det är det hon spelar på, och det gör ju ingen människa glad, eller hur"

Återigen för mig handlar det om betingning och att avvisa barnet!!

ingefrid skrev: "När ett barn som ska kuras (jag väljer att prata om dem för det är då det skriks "mest") frågar det "är det farligt här? vågar jag ligga ensam i sängen? händer det något läskigt här snart?". Om man går in till barnet då, får det svaret "JA!" på den första och sista frågan och nej på den andra. Ja det är farligt, nej du kan inte ligga ensam i sängen, ja det händer snart något läskigt. Istället för att gå i till barnet ramsar man utanför barnets dörr "gonatt gonatt, sov så gott" eller något liknande. Barnet hör att mamma/pappa finns där, lugnar sig och prövar att lägga sig ner i sängen. Där var ju ganska mysigt trots allt. Mamma/pappa finns ju därutanför, så jag lägger mig här och vilar lite. Slappnar av och somnar..."

- Och det där tramset med "släppt in vargen" och barnets bekräftelse på att det är farligt bygger på den falaktiga föreställningen att barn tänker som vuxna! Det tor jag inte på!! Det lilla barnet styrs av sina behov och impulser och det är upp till föräldern att hantera dessa genom att finnas där, se och förstå! Bara så byggs en trygg anknytning!

Fö styrs det vi kallar "tänkande" av att vi har ett språk!! Bebisar har inte det....

Betr ramsning så tror jag att alla föräldrar upplevt att det räcker att de ropar till sitt barn för att trygga det - i alla möjliga situationer. Det är inget konstigt med det om man har ett väl anknutet barn... MEN i shn sätts detta i system på ett förödande sätt... föräldern kan inte få ett tryggt barn genom att ersätta god omsorg med ramsning! Den är tvärtom helt kontraindicerat (i alla fall enligt mina kunskaper om anknytningsteori) ..

Så föreställer jag mig att det går till. Och igen, jag kan naturligtvis inte VETA att det är såhär det är, jag kan bara gå på reaktionerna hos barnet. Den första kurnatten frågade hon mycket, när hon slutade fråga och började gråta, gick jag in, lade ner henne, lugnade lite och gick sedan ut igen. Redan andra natten var hon mycket lugnare och somnade snabbare och vaknade färre gånger. Jag tänker som så att hade hon behövt min närvaro för att somna, hade hon inte gett sig att skrika utan hållit på tills jag kom in. Jag tolkar det inte som att hon gav upp eller blev apatisk, utan som att hon fick betryggande svar: "Det är lugnt, sov du, jag finns härute och vaktar, det är inte farligt att sova". 

Att små barn inte kopplar rösten till personen har jag fattat som rör barn under 4 månader, och därför kurar man aldrig barn som är yngre än så. Min flicka var 6 månader. 

Som slutkläm, kura ska man egentligen inte behöva göra. Kommer man rätt från början sover barnet som det ska och då behövs inga kurer. Ungefär som att banta, har man en sund livsstil behöver man inte göra det :)
[/citat]