busmamman skrev 2009-05-08 08:06:44 följande:
Beyond Eternity skrev 2009-05-07 22:01:42 följande: man får inte glömma att SHN tas till när inte annat fugerar. De föräldrar soom bestämmer sig för att kura har ofta burit sina barn i många månader. Tröstat i famnen ammt och gjort alla klassiska "saker" för att hjälpa sitt barn till ro. Men det har inte fungerat för deras barn. Tanken med att lugna i sängen är att barnet ska känna sig trygg där. Att den så småningom ska erövra förmågan att somna, att den förmågan inte behöver vara knuten till någon av föräldraran. När barnet lugnar sig i sängen mha av buff t.ex. då backar man ett steg osv. tills barnet somnar lugnt och tryggt i sin egen säng. Hoppas det förklarade hur jag tänker.
Jag förstår hur du tänker, men jag håller absolut inte med dig om att det är positivt att behandla barn så här, tvärtom.
Först och främst så kan jag kan inte riktigt hålla med dig om att SHN tas till när allt annat inte fungerar. Jag har läst flera trådar där barnens sömn egentligen inte alls är konstig.
Och OM det verkligen handlar om ren sömnbrist, då ska kurarna definitivt INTE ge sig på att råda föräldrarna till att kura, men det gör dem oavsett om barnet har störda sömnvanor. Verklig sömnbrist ska först och främst utredas av sjukvården och inte av sk kurare som inte har utbildning i barnhälsovård, barns sömn och sömnstörningar.
Och som du säkert vet så kan man med beteendeförändrande metoder få barn att ge upp det man vill att de ska sluta med...men att i AW's metoder ÄVEN poängtera att ögonkontakt helt ska undvikas och att inte lyssna till sitt hjärta/inre röst om att vilja ta upp barnet då det förtvivlat skriker, är att psykiskt göra sitt barn illa.
Så det du kallar att hjälpa sitt barn till ro ser jag som att barnet till slut ger upp och kapitulerar inför den, för mig, otroligt känslokalla behandlingen. Att barnet somnar må vara hänt, men det där med att det skett rofyllt håller jag inte med om. Och varken du eller kurarna VET egentligen hur detta ignorerande av barnet kan komma att påverka dem psykiskt senare i livet.
Man kan med positivt påhejande av andra och att mantra in attityder få människor att utföra i princip vad som helst, hur hemskt det än må vara... och det är ju ingen nyhet att om det även finns stark ledare i täten, så är ännu lättare att få människor till de mest vidirga handlingar och få dem att tro att det dem gör till och med är både nödvändigt och kärleksfullt.
Så att trycka ned ett barn som skriker och att samtidgt rabbla ett mantra och hålla fast barnet (kalla det solfjäder, tryckpress eller vad du vill) så att detta barn till slut ger upp, kontra att ta upp barnet och hålla det nära och visa att jag överger dig inte och framförallt ge ögonkontakt så att barnet verkligen känner att det inte är övergivet, borde inte vara ett svårt val.
