Epilepsitråden 9

Fy vad trist att ni ska ha det så jobbigt med kramper.

Inte nog med att Eddie mår sämre igen. Eddies pappa o jag har skiljt oss. Kan ni förstå att han väljer att träffa vår underbara hjälte bara ett dygn varannan helg. Det måste vara nåt kraftigt fel på vissa karlar. Ursäkta gnället men det var sjukt skönt att skriva av sig:) Hmm, skriver lite till.....idiot, knasboll, pissapa....Vilken tur att Eddie o jag har varandra!! Skööönt!!!!:)

Tjiho:
Usch fy fan vad jag lider med dig och Eddie (inte med hans pappa tyvärr).
Ni med pissiga karlar skulle gjort det på mitt sätt så hade ni sluppit alla "bekymmer". Nä skämt och sido, ibland skulle jag behöva en partner att avreagera mig på.

Ikväll fick jag ett slag i ansiktet på dagis! Jag och en mamma till (mamma till ett knasbarn på Minos avdelning) höll på att gå i taket när de sa att de är 20 barn på avdelningen och 15 av dem är 1 år!! Helt jäkla sjukt att det får gå till så!! Vi har blivit lovade max 15 barn (har de lovat henne) och max 17 barn (har de lovat mig) och nu är det alltså 20 barn där och fler kan vara på ingång!!
Alltså det är helt jäkla sjukt!! Vi båda har barn som är i behov av lugn och liten grupp! Nu har hennes dotter assistent på dagis som går ifrån med henne när det blir för mycket, men INGEN går ifrån med Mino! Det är det sen jag som får betala för på helgerna... :(
Ibland önskar jag att jag hade kraft att ha honom hemma!! Så ska det för fasen inte få gå till!! Nu ska jag ha ett möte med rektorn den 2 november och då ska hon få veta att hon lever!! För så jäkla många ungar ska det inte vara på en småbarnsavdelning och så har de 3.75 i personalstyrka bara! och 2 knasbarn!!

Åh jag är så arg att jag kokar!! Fasen med att jag måste vänta till den 2:e innan jag får pysa ut lite ånga!! Men arg kommer jag vara och den andra mamman ska prata med hab och rektorn och allt möjligt nu för vi ska försöka kämpa ihop för våra knasisar!

Ja nu fick jag skriva av mig lite! Men fasen vad man ska behöva kämpa för att det ska hända något, om det ens händer.. :( Som att man inte hade nog med allt annat!!

Tack Anna!!
Jag är just nu inne i en period då jag själv inte mår alls bra. Just nu funkar inget i min tillvaro och detta var det som fick bägaren att rinna över känns det som.
Det känns som förra hösten när jag stampar i tomhet och inget händer.
Ångesten är på max ibland och då vet jag inte vart jag ska bli av.
Vagnproblemet gnager och gnager, och nu kom detta! När ska allt bara få vara bra för en gångs skull?
Begär jag så mycket att folk skiter i en eller vad händer?
Det jag begär är en vagn till Mino som funkar (Bingon), en liten barngrupp på dagis och någon som kan hjälpa honom med språket alt. en resurs till honom som kan träna lite med honom med tecken och sånt och även hålla koll på anfall och sånt (frånisar mest då). Är det för mycket begärt?
Och imorgon kommer soc hit för att prata om stödfamilj. Jag tror att det är den från soc som kommer i a f, me jag är inte säker. Kan va hon som säger sig kunna hjälpa mig hantera Izabelles utbrott, men hon gör varken till eller från..
Någon stödfamilj lär vi inte få eftersom barnen går på dagis 8 timmar om dagen (pga min sjukskrivning) och de anser det som avlastning nog för mig.
Alla småbarnsfamiljer har det tufft enlig hon på soc... Man blir bara så tröööött på allt skit!

Hoppas din kommun är snällare än min. De är stenhårda här och anser att vi klarar oss som vi har det nu. Det är inte för barnens skull som en stödfamilj behövs. Fast det anser jag. Det är för deras bästa att få komma ifrån lite ibland. De anser även att min mamma ska gå in och leka stödfamilj! Men det orkar hon inte..
Min energi är slut just nu... jag skulle behöva tanka lite ny energi men vet inte riktigt hur...
Semester med barnen skulle sitta fint!! Bara vara liksom..