• Anonym (Cissi)

    Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn

    TILL ALLA ER SOM DELTAR I EFTERLYSNINGAR AV KIDNAPPADE BARN ELLER SOM VILL TA ERT ANSVAR FÖR BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

    Detta inlägg skriver jag i hopp om att någon där ute ska få upp ögonen för den hemska sanningen om barnets rätt (eller ska jag säga orätt?) i samhället. Att i alla fall någon ska ta sitt ansvar och göra det som kan göras för utsatta barn. En fruktansvärd häxjakt bedrivs just nu i Sverige på mödrar som gör allt för att skydda sina barn, oavsett vad det än kostar dom själva. Denna häxjakt bedrivs av människor som efterlyser dessa mödrar utan att överhuvud taget veta något om bakgrunden, annat än det som fadern själv berättar. Sidor läggs upp på nätet för att få tag i dessa mammor och deras barn, något som kan resultera i något alldeles förskräckligt för dessa små barn. Jag vill här berätta min historia för att försöka få de människor som bedriver denna häxjakt att tänka lite längre i hopp om att jag i alla fall kan rädda ett litet barn från en framtid i ett levande helvete.

    Jag är mamma till ett litet barn som har blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin far. Hon har själv berättat detaljerat om dessa övergrepp för mig, sin extrapappa, sin mormor och morfar, dagisfröknar, socialtjänsten, polisen. Mitt barn är LIVRÄDD för sin far och vill absolut inte träffa honom någonsin igen. Socialen har gjort klart att fadern är en risk för mitt barn och att faderns förhållande till min dotter inte är som det ska. Bup har skrivit papper på att mitt barn inte mår psykiskt bra. Mitt barn har uppvisat skador i könsorganet från att ha varit hos sin far (ej dokumenterat eftersom jag ej förstod vid den tidpunkten att det faktiskt handlade om något såhär hemskt).

    Det ni tänker nu är självfallet att mitt barns far efter alla dessa bevis sitter bakom lås och bom? Att mitt barn inte behöver träffa sin far eftersom hans umgängesrätt är fråntagen honom? Att det åtminstone finns en dom på att det ska finnas en kontaktperson med vid umgängena? Att han inte längre har vårdnaden? För detta är väl med sunt förnuft det mest självklara i vårt utvecklade Sverige? Men jag ska säga er att ingen av dessa saker stämmer överens med verkligheten. Fadern har TROTS alla dessa bevis fått dom efter dom till sin fördel. Domarna VÄGRAR se det uppenbara, vägrar titta på de papper/riskbedömningar/orosanmälningar/utlåtanden som finns. Domarna har valt att den gemensamma vårdnaden ska bestå, att mitt svårt sargade lilla barn ska tvingas träffa sin far utan kontaktperson flera dagar i veckan. Mitt barn mår allt sämre och sämre men INGEN gör något eftersom dom inte vågar!! Kvar står jag, en kämpandes mamma med bakbundna händer mitt i allt och tvingas se mitt barn lida så fruktansvärt utan att jag kan göra ett jävla dugg. Förutom att finnas för mitt barn, vilket jag kommer göra till den dag jag dör. Att skydda mitt barn från detta monster är en så djupt rotad instinkt att jag skulle kunna göra precis vad som helst för att rädda mitt barn. Dessa mammor, som "kidnappar" sina egna barn, är förmodligen en mamma i en väldigt lik situation som min. Som gjorde allt hon kunde för att skydda sitt barn. In i det sista. Den mamma som inte gjorde så vore inte värd ordet mamma och heller inte sitt barns respekt och kärlek.

    SÅ. Innan du/ni skriver dessa förskräckliga efterlysningar. Tänk på min historia. Tänk på vad just DIN efterlysning kan göra mot denna lilla flicka. Än så länge är hon så pass liten att hennes liv inte behöver vara helt förstört på grund av faderns övergrepp. Men den dag polisen hittar mamman och flickan, kanske på grund av just DIN efterlysning, den dagen försvinner den lilla möjlighet dessa barn har kvar till ett lyckligt liv. DIN efterlysning dömer då dessa barn till ett liv med ständiga sexuella övergrepp med våldtäkter, hot, våld, tystnad utan den enda trygghet barnet säkerligen har idag, nämligen mamman.

    Hoppas du som bedriver denna häxjakt kan se dig själv i spegeln den dagen det händer. Hur du kan leva med dig själv kan jag inte förstå. För enligt min mening är en pedofil bland det allra värsta och vidriga i vår värld. Men än värre, är de människor som faktiskt skyddar dessa pedofiler. Domare som blundar, människor som inte anmäler, människor som ljuger för pedofilens skull, sådana som DU.

    Jag hoppas du noga tänker igenom vad du kan ställa till med innan du gör en efterlysning efter en mamma och hennes barn igen. Jag skulle lika gärna kunna vara den efterlysta mamman. Mitt barn lika gärna vara den kidnappade barnet.

  • Svar på tråden Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn
  • sunsed1

    Hemsk, ryser bara. För er som ska göra en anmällan eller är i processen är det bra att vända sig till BARNAHUS i hemkommunen.

    lägger in en länk från Rädda Barnens hemsida.
    På barnahuset ska samverka Åklagare, polis, socialtjänst, rättsläkare, barnläkare, barnpsykiatri (BUP) och samordnare från barnahuset. Där ska barnet INTE BEHÖVA BERÄTTA SIN HISTORIA MER ÄN EN ENDASTE GÅNG. Och den samma historia ska kunna användas i alla sammanhang och även i domstol.

    så borde det gå till när de hemska sakerna redan har hänt... :(

    www.rb.se/vartarbete/isverige/valdochsexuellaovergrepp/sexovergrepp/barnahus/Pages/default.aspx

  • Marina Engan

    Tack Cissi!
    Jag uppskattar ditt förtroende.
    Den situation du och din dotter befinner er i går inte att förstå om man inte upplevt det själv. Den kamp du för för ditt barn är beundransvärd och att du klarar av att stötta andra så som du gör för den "stolta mamman" får mig att känna mig tagen.
    Jag önskar både dig, Stolta mamman och era barn allt det bästa! Kan jag göra något, så gör jag det.

    Kommer att "titta till er" och följa era berättelser.

    En stor kram till er!

    Här är inlägget: barnensrost.wordpress.com/2009/12/06/haxjakt-pa-modrar-som-skyddar-sina-barn/
    Jag lade in det precis som du hade skrivit det.

  • Marina Engan

    Oj, vad snälla ni är!
    Tack för era fina omdömen.
    Som sagt... kan jag göra något så är det bara att hojta.
    marina_engan@hotmail.com

    I morgon blir jag inte anträffbar då jag skall gå igenom ett stort ingrepp, men jag är nog fit for fight på tisdag igen.

    Kram på er alla!

  • Anonym (Amanda)

    Barnahus är något helt fantastiskt!
    Jag beundrar de som sett till att de idag finns för barnen!

    Lycka till Marina!!!!
    Hoppas allt går bra så att du är åter på tisdag!

  • ZsaZsa

    Det finns många krångliga saker i sådana här ärenden. Å ena sidan finns det mödrar som anklagar fäder för dessa ohyggligheter för att jävlas i bitterhet över en skilsmässa och å andra sidan finns det tragiskt nog helt sanna berättelser.

    Bevisfrågan är ofta väldigt knepig. Barns vittnesmål också. Man önskar att allt som skedde på jorden fanns på band så att man kunde spola tillbaka och se sanningen.

    Sedan finns det familjrätter/socialtjänster, eller snarare personal där, som ibland framstår som fullständigt förvirrade. Ibland häpnar jag över att de klarat socionomexamen och jag häpnar ibland över att vissa jurister, inklusive domare, klarat juristexamen. Några av dem måste banne mig ha fuskat på något sätt...

    Personligen skulle jag vilja ha helt andra kompetenser tillgängliga. I vissa svåra fall tycker jag att föräldrar skulle tvingas underkasta sig psykologisk utvärdering. Jag tycker också att man många gånger skulle vara mer tydlig mot vuxna människor om vad de sysslar med och vad konsekvenserna med stor risk blir, exempelvis vissa beteenden vid separationer där barnen hamnar i kläm för att vuxna lever sitt liv körandes i diket.

    Frågan är också om inte borde vara tydligare och hårdare straffbart med falska anklagelser när man bevisat att de är falska.

    Ibland är det så ohyggligt att man som förälder (tänker på dig nu, ts) måste låta saker ske för att kunna bevisa dem så att det inte längre råder några tvivel. Blotta tanken är kväljande, men vidrigt nog är det ibland det enda som funkar.

    Om din berättelse är sann (man ska ju vara lite lagom skeptisk på Internet, precis som du skriver) så hoppas jag innerligt att du snart får samhällets hjälp att skydda ditt barn. Se till att du har en riktigt bra jurist till din hjälp!

  • stoltmamma06
    ZsaZsa skrev 2009-12-06 23:48:25 följande:
    Sedan finns det familjrätter/socialtjänster, eller snarare personal där, som ibland framstår som fullständigt förvirrade. Ibland häpnar jag över att de klarat socionomexamen och jag häpnar ibland över att vissa jurister, inklusive domare, klarat juristexamen. Några av dem måste banne mig ha fuskat på något sätt... .
    Det har du verkligen rätt i det du skrev.
  • stoltmamma06

    Anonym (Cissi) skrev 2009-12-06 14:42:48 följande:


    Jag ska tända ljus för er med min vän. Fortsätt kämpa, hoppet är det sista som lämnar oss. Våra barn är värda det beskydd och den trygghet som de förtjänar! En reservplan måste man ha. För mig är det den som ger mig den största tryggheten just nu. Massa kramar till dig och ditt barn.
    Tack vännen det värmer hela mitt hjärta.
    Du ska veta att du finns i mina tankar och jag finns för dig skriv pm om du behöver mig, jag ställer upp i alla kris har alltid mina vingar att gömma dig och din lilla ängel.

    Idag en ängel gick till kyrkan för att tända ljuset för mig men jag sa att hon ska tända ljus för tigermammorna också.
    Vi är många som stöttar dig och ber för rättvisa .
    Vår livet är kamp och vi ska vinna tro mig,
    Min sista önskan är att upphäva umgängesrätten för PSYKOPATER och PEDOFYLER
  • Anonym (mamma05)

    Det är fruktansvärt! Har själv suttit 2,5 månader med mitt barn på kvinnojour. Det är inget man gör frivilligt..om man inte hade barn som farit illa. Utan kvinnojouren, stödgrupper och advokat hade vi aldrig kommit från ett helvete som krossade två barn och nästan mig. Jag hade varit krossad om jag inte haft stöd. Som mamma anser jag att det är min SKYLDIGHET att skydda mit barn, pappan har förverkat sin rättighet den dagen han slog mig och den dagen han misshandlade och kränkte barnen. Man får alldeles för många chanser som förälder, samhället jagar och misstror de stackars mammor som blir slagna framför barnen..vilket fruktansvärt svek det är att backa upp fäderna i desa fall. Ett svek mot barnen som oftast växt upp i en fruktansvärd miljö utan möjlighet att välja eller fly. Alla barn vill ha sina föräldrar. Men till vilket pris?
    Har dessa pappor RÄTT till sina barn? Har de rätt till att fortsätta utnyttja sexuellt, misshandla och ändå vara respekterade? Alla dessa fantastiska mammor som lyckas fly, skapa nya liv och får sitta i terapi i flera år för sina upplevelser. Och SKULDEN. Jag kommer leva resten av mitt liv med en fruktansvärd SKULD, den äter upp mig inifrån och hindrar mig från att våga leva. Skulden som kommit av att jag borde gått tidigare! Men jag orkade inte. Vågade inte. Rädd för att lämna barnet med en pappa som för länge sedan förbrukat sin rätt till att vara förälder. Jag anser att man FÖRTJÄNAR sitt föräldraskap, bara föör att man biologiskt kan bli förälder så är man inte en bra förälder. Jag har gått igenom flera utredningar, varit i Tingsrätten och allt har pekat till min sanning. Men ändå kan fadern bråka och slåss i evighet. Vem för barnens talan i detta? Vem ska förklara för dem när de är vuxna varför de skulle umgås med sina pappor som slog och utnyttjade dem. Vem ska förklara för dem att det var fel att pappa slog mamma, och ändå kunde ingen skydda henne eller hjälpa de som tvingades se och uppleva detta? Att det finns kvinnor som ljuger sig igenom flera utredningar, kvinnojourer och polisförhör anser jag vara osannolikt..det finns ingen som vill genomleva det! Varför skulle man göra ngt sådant? SKÄMS alla ni som misstror, jagar och stjälper! Genom att tro på och hjälpa mammorna så hjälper ni barnen till ett normalt liv och en chans till att snabbare kunna läka såren efter de hemska de upplevt. Jag har träffat så många mammor och barn på vägen, som har varit med om FRUKTANSVÄRDA saker. Svik inte dem.

  • ZsaZsa

    Anonym (mamma05) skrev 2009-12-07 10:29:53 följande:


    Det är fruktansvärt! Har själv suttit 2,5 månader med mitt barn på kvinnojour. Det är inget man gör frivilligt..om man inte hade barn som farit illa. Utan kvinnojouren, stödgrupper och advokat hade vi aldrig kommit från ett helvete som krossade två barn och nästan mig. Jag hade varit krossad om jag inte haft stöd. Som mamma anser jag att det är min SKYLDIGHET att skydda mit barn, pappan har förverkat sin rättighet den dagen han slog mig och den dagen han misshandlade och kränkte barnen. Man får alldeles för många chanser som förälder, samhället jagar och misstror de stackars mammor som blir slagna framför barnen..vilket fruktansvärt svek det är att backa upp fäderna i desa fall. Ett svek mot barnen som oftast växt upp i en fruktansvärd miljö utan möjlighet att välja eller fly. Alla barn vill ha sina föräldrar. Men till vilket pris? Har dessa pappor RÄTT till sina barn? Har de rätt till att fortsätta utnyttja sexuellt, misshandla och ändå vara respekterade? Alla dessa fantastiska mammor som lyckas fly, skapa nya liv och får sitta i terapi i flera år för sina upplevelser. Och SKULDEN. Jag kommer leva resten av mitt liv med en fruktansvärd SKULD, den äter upp mig inifrån och hindrar mig från att våga leva. Skulden som kommit av att jag borde gått tidigare! Men jag orkade inte. Vågade inte. Rädd för att lämna barnet med en pappa som för länge sedan förbrukat sin rätt till att vara förälder. Jag anser att man FÖRTJÄNAR sitt föräldraskap, bara föör att man biologiskt kan bli förälder så är man inte en bra förälder. Jag har gått igenom flera utredningar, varit i Tingsrätten och allt har pekat till min sanning. Men ändå kan fadern bråka och slåss i evighet. Vem för barnens talan i detta? Vem ska förklara för dem när de är vuxna varför de skulle umgås med sina pappor som slog och utnyttjade dem. Vem ska förklara för dem att det var fel att pappa slog mamma, och ändå kunde ingen skydda henne eller hjälpa de som tvingades se och uppleva detta? Att det finns kvinnor som ljuger sig igenom flera utredningar, kvinnojourer och polisförhör anser jag vara osannolikt..det finns ingen som vill genomleva det! Varför skulle man göra ngt sådant? SKÄMS alla ni som misstror, jagar och stjälper! Genom att tro på och hjälpa mammorna så hjälper ni barnen till ett normalt liv och en chans till att snabbare kunna läka såren efter de hemska de upplevt. Jag har träffat så många mammor och barn på vägen, som har varit med om FRUKTANSVÄRDA saker. Svik inte dem.
    En sak som många kvinnor måste bli bättre på är att spara bevis och anmäla när något händer, eller i alla fall spara bevis. Jag vet att det inte är lätt, men ändå vore det bra. Tyvärr är det många som går in i relationer med våldsamma män och som stannar där i flera år allt medan de skaffar barn. Sedan får de en dag nog av någon anledning, men kan inte bevisa vad som hänt. Det är ett jätteproblem!

    Det finns kvinnor som ljuger ungefär av samma anledning som män som gör det. De mår psykiskt inte bra och somliga av dem har problem med samvetet. Det finns till och med både män och kvinnor som kan sitta och ljuga igenom processer som en slags uppmärksamhetsgrej. De gillar uppmärksamheten. Även det sjukligt förstås. Däremot är de inte så många, nej. Men de som gör det ställer till med skada.
Svar på tråden Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn