För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring
eller ja, jag är oerhört kluven ang doula, ibland vill jag ibland vill jag inte alls...förvirrat...
Inlägg från: mammageno
|
-
-
exakt så tänker jag, det känns som om jag får panik och slår på stopknappen, jag har svårt att lita på kvinnor och män med men det är lättre med män och tjejer, i min ålder kanske mer...
Min man och jag har varit ett par i 14 år och jag har precis börjat lita på honom, hur skall det gå på bara ett par träffar?
Nä jag har fattat att man inte beöver bjuda in till sitt innersta för all framtid och som jag skrev tidigare en gång; jag får väl låssas att jag är skitfull och har tappat omdömet fullständigt (jag är storasyster med märks det?)
Jag har träffat persoer som inger trygghet på en gång, skulle man ha en sån tur!?
n
Jag tror det handlar om att jag inte orkar vill känna mig underlägsen, maktlös igen.
igentligen skulle man starta ett nätverk av stöd där vi hjälps åt, jag hjälper dig du hjälper mig eller något!?...
Jag kan komma om du vill, så borde man ha vänner som man känner så inför men jag är lika dålig på att ha nära vänner som jag kan ge allt, det är som en röd tråd. Det är ju knäppt att jag är sån här för jag hade tyckt det var skönt även om jag inte känner behov av det.
Jag brukar skämta om att jag skulle lätt kunna bli eremit...hehe Jag är väl som den UR-stenbock jag är *fniss -
nu lyssnade jag på menorcas skiva och jag vet varför jag tyckte den var konstig: det är ingen musik i avslappningen, men den är bäst hittills fter jag lagt till en egen musikslinga!
Jag skulle vara asa-glad som dottern säger om någon kunde tala om hur man gör med att vara sårbar utan att vara utsatt och förlora "makten"
(när jag skriver makt menar jag inte över någon eller så ordet power är väl bättre; KRAFT!) -
ooo berätta mer, jag har fått en hint om en bra doula, och tar det under övervägande...kanske skall googla lite mer...
Jag blev positivt överraskad över en reaktion i dag, jag gjorde ju avslappings övning med att spänna mig för ett tag sedan, och då höll jag andan.
men nu andades jag hela tiden till ho frågade hur är din andning när du spänner dig?
då hade jag andats tyst omedvetet, vilket är toppen! -
Ja, det stod bra, men jag är rädd för att bli feltolkad konstigt nog, jag tycker nog jag är en komplex svårtolkad person och min man kunde inte ens...
Om hon håller på och grejar och tar över, styr och jag inte får göra som jag vill? (i all välmening) klart det inte är så men jag är orolig att min förlossning skall handla om att någon annan styr ialla fall...
Jag FATTAR inte var detta kommer ifrån...vad trött jag blir på mig själv, det är jag som försöker styra igen...jag skall ju bara lämna allt åt min kropp... Jag känner så väl att jag borde, men att det känns så motigt, varför? -
Ja jag antar det, inte att tappa kontrollen, det vet jag hur lätt det sker utan lite mer rädd för att inte ha verktyg att ta mig ur "okontrollen"Monsterpannkaka skrev 2010-04-07 00:02:24 följande:Mammageno: Är du rädd för att tappa kontrollen, alltså?Det där tycker jag är ett dilemma.. för vissa(många) saker kan man inte nes ha kontroll över. Man inbillar sig bara det..Fråga dig själv vad ordet kontroll/trygghet betyder för dig och vad du kan göra för att bibehålla den.. Det är svårt att missförstå och feltolka någon som är tydlig i sin kommunikation?Som sätter ord på sina rädslor?
om man ser det i andra sammanhang; jag är inte rädd för att hamna i en jobbig situation, utan mer rädd för att inte kunna ta mig ur den, vilket jag alltid har gjort, jag har rett mig själv och känt kraft i det, men här hade jag inte en chans att klara mig/rett mig under fl. det GÅR liksom inte.
Om det kommer en person som inte förstår mig är jag rädd... -
Jag var inte tydlig i min kommunikation, så det fanns plenty av utrymme att misstolka. Jag var helt väck men det var det ingen som visste!
Det berodde på att jag gick in i mig själv och skulle ta itu med detta som hände men jag visste inte hur.., nu vet jag lite mer förståss.
Och att man inte har kontroll över saker alltid är bekant men på fl då kände jag mig helt handfallen.
Nu inser jag det till fullo och är därför ett av mina stora jobbprojekt, att hänge mig totalt...Jag och min man pratar jättemycket om allt detta och jag känner mig trygg med han nu, innan gjorde jag inte det.
Trygghet för mig är ju fel saker nu, dvs att ha "makt" =falsk trygghet
Jag vet inte vad trygghet är riktigt, jag har aldrig känt det. *lipar lte, för det är ju helt tragiskt.
Jag antar att det innebär att jag inte behöver vara på min vakt och ständigt skydda mig själv. Att jag vågar, att jag inte behöver ha alla svar osv.
Förstår du, jag måste ändra allt jag någonsin trott vara sant, och min safezone för detta, det ser jag som en enorm chans i livet, det är därför jag jobbar så på det.
Ibland förstår jag inte hur det skall gå till, det låser sig.
Tack för att du ställde de rätta frågorna
-
kontroll är för mg att jag har en väg ut, och trygghet är när jag veta att det är möjligt, jag har lyckats hitta ut.
det borde vara:
kontroll är för mig inte så viktigt längre jag litar på mina kära och livet och trygghet är när jag vågar lämna över utan att vara rädd för att bli utsatt -
Nä, jag ser det inte som en prestation så att de kommer ut hursomhelst vet jag, det finns ks tom.Kryssarinnan skrev 2010-04-07 08:45:06 följande:mammageno: ibland kan man trösta sig med de mest banala "talesätt". Något som gjorde att jag aldrig blev rädd före eller efter fl var bl.a. insikten att alla ungar kommer ut på ett sätt eller ett annat. Till syvene och sist är det inte avhängigt min prestation. Nu är det säkert inte detta du oroar dig för utan din mentala upplevelse. Kanske behöver du tänka lite mer på att släppa hjärnan och låta din livmoder sköta jobbet. Hon säger när, hon säger hur. Få kvinnor inklusive mig själv kände sig ens vid sina sinnes fulla bruk under fl. Man blir så tagen av arbetet, så fokuserad men ändå bortkopplad eftersom det är något helt nytt. Mina två bm under fl förstod när jag behövde lite stöd och guidning. Nr 1 sade att "jag tror att ett bad vore bra för dig nu" och det var skönt att hon tog kontrollen över situationen eftersom jag var villrådig. Sedan sade hon "jag går och hämtar pallen" och då tänkte jag att "ja, den vill jag ju ha", men jag hade glömt bort den. Var så inne i värkarnas stormande hav. Jag tänkte t.ex. innan att jag inte ville vara helt naken. Men det var jag. Men där och då är det inget man bryr sig om. Jag var en stor svettig brölande arbetande förlossningsgudinna helt utan kläder och sladdar och tjafs. Och det var min livmoder som sade till mig när jag skulle stå på knä eller krysta, dricka saft och allt, jag kan inte tacka min hjärna för något av det.
Utan det är som du säger, jag är medveten att min livmoder måste göra jobbet och släppa hjärnan, men eftersom jag inte vet vilken nivå jag skall sätta just, så blir det mycket just nu, men samtidigt känner jag behov av att kroppen behöver förankras. lite känner jag ibland att jag tröttnar och "ger" bort detta, det är väl det som behövs.
Så som du skriver att de hjälper till med saker som att se saker som kan hjälpa vill jag det har jag skrivit i mitt fl brev (utkast) för det kunde jag inte då. På mi förra fl fick jag INGET sånt stöd alls jo en som sa till mig att sluta andas fort. jag fick inte ett enda förslag ingen som höll mig.
Min man satt på sin kant och läste för han trodde jag ville vara ifred och det trodde bm med, så jag vet inte var rädslan över att någon skulle ta över kommer ifrån, det kändes väl inte som min förlossning ens... -
Detta är nytt för mig, jag insåg inte att jag kände då som om jag borde haft svaren eftersom ingen annan steppade upp. Jag måste blandat ihop det med att någon annan bestämde
Sånt här hjälper då jag kan släppa det om jag satt ord på det.
Jag känner så väl att jag borde, men att det känns så motigt, varför?