• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Anonym (Anna) skrev 2010-03-31 10:50:55 följande:
    Men du det är säkert jättevanligt att man tvekar just som du gör nu. Om allt du har skrivit i tråden stämmer och inte bara är fantasier så blir han inte "normal" av att bete sig ok en förmiddag. Läs din egen trådstart. Du mår inte bra i ditt förhållande! Varför ska du nöja dig med att det är ok vissa stunder när du vet att du kan bli utskälld redan i kväll om du gör minsta fel? Hur ser du på dig själv? Skruva tillbaka klockan till innan ni träffades. Hur tänkte du dig din framtid? Vilket slags kille vill du leva ditt liv med? Nån som är ok ibland samtidigt som han kanske lurar dig på pengar, eller nån som är ditt stöd och din glädje?Din relation, speciellt efter ett halvår och när ni inte ens har barn ihop, ska vara på plus-kontot i ditt liv! När allt annat brakar ihop (jobb, hälsa, andra relationer) så ska du känna att du har i alla fall din man som alltid får dig att må lite bättre och aldrig förstör för dig. Är du ihop med rätt man? Våga drömma om något bättre !
    innan jag träffade honom drömde jag om att va tillsammans med en kille som älskar mig, tar hand om mig (ja inom måttliga gränser såklart), vill hitta på saker med mig, göra inpulsiva saker, gillar o åka runt o kolla, åka bort o kanske tälta/bo i en stuga, ut o gå, mysa med mig, hålla mig i handen , kyssa o krama mig, visa sin kärlek!, hålla om mig, mysa!

    två killar jag små"dejtade" i somras visade t.o.m mer kärlek till mig än min kille!
  • Shasti

    Men jösses, flytta INTE ihop med honom det låter som han har stora problem!!!

  • skuggspel
    Anonym skrev 2010-03-31 10:42:52 följande:
    fick svar av kvinnojouren, dom tyckte jag skulle ringa o boka en tid hos dom.... men nu känns det som att jag bara överdrivit allt... för nu känns det ju ok mellan oss, inte för att han gjort nått mer kärleksfullt eller så, men när han pratar o bara är "normal" o sitter o tar det lungt.. DÅ känns det som att jag bara inbillar mig, o att det inte är någon fara.. .. känns som att jag blir förblindad, vet inte längre vad som är rätt o fel, vet inte vad jag ska tro längre! :( har iaf min älskade son, som för övrigt har feber idag, så är hemma med honom!
    Sådär känns det även om killen slår, hotar och knuffar en..

    Tänk så här, du ska ju bara gå dit och säga som det är, det är upp till DEM, inte DIG att avgöra om du är ute och cyklar! Bara bestäm dig- det är inte din sak att avgöra, du kommer få svaret av dem.

    Jag började skriva en riktigt hemlig dagbok. ALLT så långt jag kunde minnas skrev jag ner. När jag sedan läste den blev jag mörkrädd.

    Det är så det funkar, en konstig mekanism, man förtränger, förminskar, glömmer.. När allt är ok trodde jag att jag bara varit fånig tidigare, överkänslig.

    Skriv! Men göm den för sjutton riktigt riktigt väl!!
  • Anonym
    skuggspel skrev 2010-03-31 11:10:55 följande:
    Sådär känns det även om killen slår, hotar och knuffar en..Tänk så här, du ska ju bara gå dit och säga som det är, det är upp till DEM, inte DIG att avgöra om du är ute och cyklar! Bara bestäm dig- det är inte din sak att avgöra, du kommer få svaret av dem.Jag började skriva en riktigt hemlig dagbok. ALLT så långt jag kunde minnas skrev jag ner. När jag sedan läste den blev jag mörkrädd.Det är så det funkar, en konstig mekanism, man förtränger, förminskar, glömmer.. När allt är ok trodde jag att jag bara varit fånig tidigare, överkänslig.Skriv! Men göm den för sjutton riktigt riktigt väl!!
    också tänkt skriva ner allt.. för kommer upp nya saker hela tiden.. som ju även kanske märks om man följer det jag skriver här i tråden..o suttit flera timmar o skrivit om detta med en nära vän...
    men vet inte vart jag ska skriva det, utan att han märker.. lättast är ju skriva på datan, går ju snabbast o skriva så, så man får ner alltman tänker o känner.. en blogg på internet skulle kunna va nått, som han INTE vet om, o som inte kommmer ha nått som accosierar till mig så han kan hitta den.. eller så skriver jag bara i vanliga word dokument på datan, men då är det ju om han råkar komma åt min data, för nu har jag lösenordskyddat den.. men om jag glömmer stänga ner datan tex...
  • Anonym (Philippa)

    Visa kvinnojouren den här tråden- eller ge dem länken till den så att de kan läsa. Du har redan skrivit så mycket här och på så vis slipper berätta allt från början och du behöver inte ha papper liggandes som "någon" kan hitta.
    Tänk att du har en hel hejarklack över hela landet (jag är från Gbg) som vill dig och din son det bästa. Vi är med dig!

  • Anonym

    det värmer verkligen att ni alla är med mig o stöttar mig!
    men är så jävla svårt detta!

    gruvar mig för helgen nu... sonen har feber, o min kille säger själv att man helst inte ska flytta på sjuka barn, så har ju det som argument iså fall..
    för ja vill va ensam mned min son i helgen! men dom, killen o hans barn vill ju ha oss hos dom i helgen o fira påsk!
    jag lkänner bara panik, jag vill bara dra mig tillbaka, va med min son själv!

  • Anonym (tänk på din son)

    Ta din son och åk till din familj över påsk. Kan han väl inte säga något om?

    Styrkekramar

  • Anonym (också ensam)

    Jag har nu läst igenom allt som skrivits här sen igår...

    Gråter för din skull...förstår att ditt skyddsnät behövs i denna stund.
    Själv har jag över 60 mil till min familj, mina vänner...och när man har det tufft så behöver man dom verkligen!

    Du är på väg åt rätt håll, boka in en tid hos Kvinnojouren - även om det känns fel. Hellre en gång för mycket än ingen alls, eller hur!!
    De kommer att vara ditt stöd i början istället för dina nära o kära...

    Som flera tidigare har sagt, vi är MÅNGA som följer din historia och som håller på dig!

    Styrkekramar till dig <3

  • Anonym

    har ingen möjlighet att åka till min familg över påsk.. dom bor för långt bort!..
    känns som tiden rinner iväg, måste kläcka ur mig nu att jag vill va själv med elliot i helgen, men VÅGAR inte säga det.. får slkylla på att han ju är sjuk, har feber, men inte ens det skulle bli en "godtagbar" förkaring.. han kommer säga att dom ju vill ha oss där, ungarna vill osv!
    ska lägga min son en stund nu, han har ju feber!

  • Anonym (också ensam)
    Anonym skrev 2010-03-31 12:35:43 följande:
    får slkylla på att han ju är sjuk, har feber, men inte ens det skulle bli en "godtagbar" förkaring.. han kommer säga att dom ju vill ha oss där, ungarna vill osv!
    Jag förstår att han kommer att försöka protestera, men du måste hitta det "rätta" att säga.
    Kan du kanske säga att sonen både har feber och spyr - Du står med tvätt upp till öronen, och är helt slut själv?? Försök förklara att du behöver släcka ner o sova all tid som sonen sover, för att inte du också ska bli sjuk. (För om du blir sjuk, så kan du ju inte hjälpa HONOM med hans barn senare tex)
    Lägg till nåt om att feber brukar ju ge med sig efter 3 dgr, så "förhoppningsvis" kan ni ses mot slutet av påskhelgen? OCH att du inte vill smitta ner tjejerna...
    Hoppas du förstår hur jag menar, dra vita lögner - du behöver andrum tjejen!!
Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?