• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Anonym (pussycat) skrev 2010-03-30 22:52:58 följande:
    kan du inte ringa en vän/familjemedlem hemifrån. Skicka ett sms där du skriver mig typ "Akut du måste möta mig  där och där imorgon kl.. svara endast med OK på detta meddelande om du kan eller nej om du itne kan"Du kan ju alltid ta ett "möte" på lunchen på jobbet.
    har ju inga nära o kära här där jag bor... har mitt ex, men det är allt.. inga vänner, ingenting..
    o vet inte om jag klarar av o berätta allt detta för mitt ex, han kommer slänga det i ansiktet på mig (vi har inte den bästa relationen)
  • skuggspel

    ..och nu har jag läst allt!

    Vilken stad är du i?

    Om du finns någonstans i närheten av mig hjälper jag dig gärna med vad jag kan! Behöver du någon att ringa en konstig tid på dygnet, ring mig , jag är mammaledig.

    Jag är en människa i en stad i sverige, jag är inte bara ord på din dataskärm.


    Jag finns om du behöver någon att prata med, inboxa mig så får du mitt nr.

    Vem vet? Det kanske finns fler här som skulle vara glada att hjälpa, kanske någon som finns där du finns.

  • skuggspel

    Jag är i stockholm/västerås.

    Ringa kan man göra ändå!

  • Anonym
    skuggspel skrev 2010-03-30 23:42:15 följande:
    Jag är i stockholm/västerås.Ringa kan man göra ändå!

     


    kan fortfarande inte ringa... han är ju hemma, o jag kan inte gå ut...


    skickar iaf iväg ett mail till kvinnojouren i växjö nu.. eller håller på med mailet...

  • Anonym (Tess)

    Vännen. Jag säger bara det.

    Vännen. Du kan och du vågar.
    Du har ju vågat skriva till oss alla här. {#lang_emotions_smile} Du har börjat, nu är det bara dags att fortsätta för din och din lille sons skull.

    Han är ingenting att hålla i när stormen blåser. Han är ingen som ger dig trygghet och bra och positiv energi.  Han ger dig inte kärlek, för att skälla och trycka ner, det är inte kärlek.

    Jag såg en teaterpjäs en gång, minns inte vad den handlade om, men jag minns en scen. Den handlade om en gatusopare:
    "När jag ser alla mil med jobb jag har framför mig så verkar det helt omöjligt, men om jag tar det gatsten för gatsten blir det överblickbart. "
    Så tänker jag i jobbiga situationer.

    Du är inte ensam. Ring din poliskompis! Han hjälper dig, och hans vänner också. Där har du ju verkligen ett ess i rockärmen!
    Du kan gå till en kyrka och prata om du vill, det finns hjälp att få.

    Och som du nu har märkt så har du MÅNGA som stöttar dig här. Jag önskar att du och jag skulle kunna byta plats för en dag. Dels skulle du få uppleva trygg sann kärlek (jo, jag har haft mina törnar av kassa killar, men hittat en bra nu) som den ska vara efter ett halvår, dels skulle jag kunna göra grovjobbet åt dig och lämna karln!
     
    Lycka till. Och var stark, för det är du, innerst inne! (Du har ju klarat av att föda barn och uppfostrat honom till en liten människa, det är inte det enklaste!) Du verkar vara en varm, snäll och kärleksfull människa, slösa inte det på någon som inte förtjänar just din uppmärksamhet och ömhet!

    Du
    är inte ensam!
    Kram till dig!{#lang_emotions_heart}

  • Anonym

    o lite mer tårar som rullar nerför mina kinder..


    kom på några saker till nu.. som han sagt...
    saker han gjort mot sitt ex,eller hennesnya kille, han har ärligt tänkt göra typ en brevbomb o slänga in i den nya killens lägenhet, o även fixa med hans bil så han skulle köra ihjäl sig...
    o det är då jag lite skrattande sagt till honom att jag nog inte skulle VÅGA lämna honom...


     


    så om jag lämnar honom.. vad händer inte då? med sitt ex ha han ju iaf två barn, o han  kan ju inte göra henne allt för illa, för då förlorar hans barn sin mamma.. även om han har sagt till mig att han skulle kunna göra nått mot henne också, för att få vårdnaden själv om barnen!

    måste gå o lägga mig.. ska upp vid 07 o jobba hela dagen... har iaf tid o tänka mer då..
    skickade iaf iväg ett mail till kvinnojouren i växjö, får se om dom svarar...

    o min polis som jag känner, har inte hans nummer.. vi har haft kontakt via internet, o han har ringt mig, han är gift (en annan historia),, men han står mig ändå väldigt väldigt nära, skulle göra mycket för honom, han bryr sig om mig iaf!
    o min kille har ju sett till att jag inte ska ha kontakt med honom... så förösker få tag i honom nu..

  • Anonym (Tess)

    Bra att du har skickat mailet. Ta små steg så är du snart framme.

    Oj, har han snackat om brevbomber och grejer,,, vill han sitt ex nya kille illa verkar det ju som han fortfarande känner nåt för henne.
    Men det är säkert bara tomma ord för att skrämma dig så att du inte ska få för dig att gå. Han verkar vara en liten osäker människa som mår bra av att trycka ner andra.

    Jag ska också upp tidigt, borde sova, men du och din historia har fångat mig.

    Ta hand om dig nu och lycka till. Maila poliskompisen, så har du någon iallafall.

    Jag har levt som barn i en sån här situation. Min mamma träffade en man som började misshandla henne psykiskt och sedan fysiskt. Trots att han inte är min pappa skämdes jag. Idag är jag 28 år och först nu i höstas orkade jag gå i terapi och rota upp allt gammalt. Min mamma är fortfarnade tillsammans med honom och jag har vågat ställa honom mot väggen. Otroligt skän känsla, en liten stund. Sen insåg jag ju att han inte har vart värd alla tårar. Önskar inget barn att växa upp så.
    Inte din son...

    Skriv gärna av dig mer imorgon, vi finns här!

    Kram

  • Anonym

    fick svar av kvinnojouren, dom tyckte jag skulle ringa o boka en tid hos dom....

    men nu känns det som att jag bara överdrivit allt... för nu känns det ju ok mellan oss, inte för att han gjort nått mer kärleksfullt eller så, men när han pratar o bara är "normal" o sitter o tar det lungt.. DÅ känns det som att jag bara inbillar mig, o att det inte är någon fara.. .. känns som att jag blir förblindad, vet inte längre vad som är rätt o fel, vet inte vad jag ska tro längre! :(

    har iaf min älskade son, som för övrigt har feber idag, så är hemma med honom!

  • Anonym (Anna)
    Anonym skrev 2010-03-31 10:42:52 följande:
    fick svar av kvinnojouren, dom tyckte jag skulle ringa o boka en tid hos dom.... men nu känns det som att jag bara överdrivit allt... för nu känns det ju ok mellan oss, inte för att han gjort nått mer kärleksfullt eller så, men när han pratar o bara är "normal" o sitter o tar det lungt.. DÅ känns det som att jag bara inbillar mig, o att det inte är någon fara.. .. känns som att jag blir förblindad, vet inte längre vad som är rätt o fel, vet inte vad jag ska tro längre! :( har iaf min älskade son, som för övrigt har feber idag, så är hemma med honom!
    Men du det är säkert jättevanligt att man tvekar just som du gör nu.

    Om allt du har skrivit i tråden stämmer och inte bara är fantasier så blir han inte "normal" av att bete sig ok en förmiddag.

    Läs din egen trådstart. Du mår inte bra i ditt förhållande! Varför ska du nöja dig med att det är ok vissa stunder när du vet att du kan bli utskälld redan i kväll om du gör minsta fel?

    Hur ser du på dig själv? Skruva tillbaka klockan till innan ni träffades. Hur tänkte du dig din framtid? Vilket slags kille vill du leva ditt liv med? Nån som är ok ibland samtidigt som han kanske lurar dig på pengar, eller nån som är ditt stöd och din glädje?

    Din relation, speciellt efter ett halvår och när ni inte ens har barn ihop, ska vara på plus-kontot i ditt liv! När allt annat brakar ihop (jobb, hälsa, andra relationer) så ska du känna att du har i alla fall din man som alltid får dig att må lite bättre och aldrig förstör för dig. Är du ihop med rätt man? Våga drömma om något bättre !
Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?