14 år och gravid

Hej TS.

Jag har varit i samma sits som dig, dock några år äldre. Och det var min mamma som ringde och beställde tid, utan min vilja. Hon följde också med mig dit och stöttade mig när jag bröt ihop gång efter gång. Jag ville så gärna behålla barnet, men pappan ville inte, och mamma ville inte. Jag ångrar det fortfarande och tänker på det varje dag.

Men samtidigt så vet jag att det var bäst för mig just då. Hade precis fått ett syskon och hade 2 till, på 2 & 3 år. Mina föräldrar hade inte kunnat hjälpa mig så mycket som dom hade velat just då iom. att jag inte var tillsammans med pappan till barnet. Jag hade klarat det själv, men jag ville inte klara det själv, jag ville klara det tillsammans med någon. Stöd är det viktigaste för dig just nu.

Nu är jag 23 och planerar lite smått att skaffa barn med min pojkvän.
Jag har hunnit med 3 resor och bott i Thailand 6 mån för att jobba. Jag har överlevt på 0 kr, och tjänat hur mycket pengar som hellst vissa stunder.  Festivaler, fått mitt tonårshjärta krossat så många gånger. Men tillslut sitter man här, känner att det är så himla rätt. Och det har gått så himla fort.

"Du kan skaffa barn om 10 år" låter som en evighet, det fick jag också höra, och jag hatade dem orden.

Jag lät förståndet agera den gången och det är jag glad för idag, men känslorna kommer alltid finnas kvar.

Ingen lätt situation du hamnat i ts, jag kan bara se tillbaka på mig själv. Jag hade aldrig fixat o ah ett barn när jag var 14. behovet av att festa fanns inte för mig heller förräns jag blev 18, då ville man ut o ha skoj med kompisarna, flirta o bli lite rund under fötterna, det var även då suget av att upptäcka världen kom...

visst anpassar man sig efter sin situation men att vara 14 o ha ett så stort ansvar som att vara mamma o ta hand om ett barn anser jag som väldigt svårt både ekonomiskt och psykiskt. du har inte ens gått klart grundskolan... och för att kunna få jobb idag så krävs det minst gymnasialutbildning. även då är det svårt att få jobb....

Tänk efter och gör det som du känner är bäst!!

lycka till!!

Jo, en sak till.

OM du nu väljer att behålla barnet rekommenderar jag dig att flytta hemifrån direkt och till fullo ta ditt ansvar. Den dagen jag blir mormor eller farmor vill jag inte ha bebisen störandes min nattsömn varje natt. Då vill jag inte byta blöjor dagligen. Låt dina föräldrar få bli gamla i lugn och ro. Att ta ansvar till fullo är även att ta ansvar för dem.

NT hade ett tema på att välja bort att skaffa barn och på en ung förälder. Här är en tjej som pluggar på gymnasiet med barn men hon bor hemma hos sina föräldrar tror jag? http://www.nt.se/24nt/#category=5629214&date=2010-4&clip=5962160&startTime=0m0s

oj 14 år! Din kille kan ju bli straffad för att ens gjort dig med barn.

Om barn inte är det jobbigaste som hänt så undrar jag varför det alltid påtalas hur JOBBIGT det är att ha barn? Inte allt för sällan från just gamla föräldrar.

Jättekul för dig att du ordnat upp ditt liv! Men uppenbarligen klarade du av att ta hand om ett barn även utan ett ordnat liv. Vad gör dig så unik gentemot alla andra? Om du kan ta hand om ett barn, dit oordnade liv till trots, varför skulle inte TS klara av det?

Din pojkvän kan väl "åka dit" för att ha haft sex med minderårig?

Ja vad ska man säga, du har två val.

1: Gör abort och gå klart skolan med bra betyg, skolan måste du iaf gå för du har skolplikt. Och vill ni ha barn så skaffa det senare när betygen är färdiga. Bara för att man gör abort betyder det inte att man aldrig mer kan skaffa barn.

2: Behåll barnet, flytta hemifrån, skaffa ett jobb vid sidan av skolan så du kan vara med och försörja din familj, du får ju inte ens soc bidrag för att du räknas som barn ännu.