30+ med upprepade ma/mf som väntar första barnet

Sanne: V.11, härligt. Nu jäklar ska det gå bra

PP: Klart det kommer att gå vägen för dig. I din vecka sa min läkare till mig att mf-risken var mindre än 1 promille. Hörde på nyheterna tror jag att i sverige dör ca 300 barn av 100 000 i magen efter v.12 och det är lite. Så sådan otur ska du inte ha. Min största oro nu är att få förtidigt, men i den vecka jag är i nu 24 så är överlevnadschansen ca 20 % och den ökar med ca 20%/vecka och det känns skönt. Snart kommer du att känna liten varje dag och även förbanna när den får in en klockren spark på urinblåsan I din vecka kände jag enbart lite sparttel nån gång ibland och det var enligt min BM tidigt. Jag har min moderkaka i bakvägg. Snart är det dags för RUL för dig, kan du tänka att du redan kommit s här långt?

Liss: Härligt med resor Du är väl oxå i v.18 nu? Har för mig att du och PP ligger lika.

Massamys: Känner igen nojandet över symtomens vara och icke vara. Håller tummarna att allt ser bra ut på VUL. Nu är det ju inte så fasligt långt kvar dit.

Monchichi och ni andra som jag missat. Hur mår ni?

icka: Det är just det, jag kan inte förstå att jag kommit så här långt
Vart tog tiden vägen egentligen? Jag gnällde innan om att tiden gick så sakta, nu tycker jag nästan att den går för fort (men bara nästan)

Nej jag tycker det räcker med otur för oss alla. Vi har genomgått vår beskärda del av sorg för resten av våra liv. Nu ska det gå bra för oss alla, det måste det göra!

Hur vet man att det är den lilla man känner? Fladder, hur känns det?
Sprattlande och bubblande?

PP: Om det är nått du inte känt tidigare så är det säkert bebis. Ibörjan kändes det som vågor där inne, sen som lätt, lätt fladder. Nu känns det som att något bokstavligt krälar runt där inna och man kan absolut inte ta miste på sparkar. Hela magen hoppar till ibland.

icka: Där är en hel del jag inte känt förut!
Ibland kan det spänna (gör nästan ont) som en våg från ena sidan till andra. Ungefär som om något (någon) därinne drar med något från sida till sida. Ytterst obehagligt och ibland gör det nästintill ont. Men annars är där ingenting. Eller där kanske är något men jag har inte märkt det ännu för jag väntar på fladder eller spark

Pillan: Haha jag var tvugen att tänka till hur tusan du kände till mina skoskav. Usch fick riktigt fula sår på båda hälarna av mina nya fina skor. Nu bättre. =)
Jag är SÅ tacksam över att blödningarna hållit sig borta, man har ju precis som du skrivet nog med oro ändå. Vad härligt att du kommit till v.18! Det tycker jag känns som en magisk gräns och få göra RUL.

Icka: Tack, jag hoppas att du har rätt. Härligt med v.24 och att överlevnadsstaistiken ökar så markant för varje vecka. Hoppas förstås att din bebis inte kommer riktigt ännu. Jag vill så himla gärna känna rörelserna som du beskriver. Tänk att få känna av bebisen där inne. *Längtar*

Som sagt i v.11 nu och jag kan känna mig lite spänd om magen och lite svullen så där. Lite obekvämt med jeans som är tighta i midjan men jag tycker inte magen blivit nå större ännu.

Sanne: En liten fågel viskade i mitt öra
Ja dom där skoskaven kan ställa till det. Men ger du dig på skorna igen så rekommenderar jag Compeed. Dyra men helt underbara att ha på hälarna när man ska gå ut skor eller om man redan har lite skoskav.

Visst känns det helt otroligt med vecka 18, tyvärr har jag lite svårt att ta in det bara. Mitt RUL är om 2 veckor exakt idag och jag är sjukt nervös. Det är nu 4 veckor sedan mitt senate UL och jag har ingen aning om vart denna tid tagit vägen.

Men du är ju redan i vecka 11. Bara 2 veckor kvar och sedan har du kommit över den värsta milstolpen. När ska du på ditt nästa VUL/UL?

Halloj brudar!

Vad härligt att få läsa om hur långt alla kommit och om alla magar...stora som små
Själv är jag i v7..strax v8...tror jag
På onsdag ska vi på första vul och som det känns nu så ska allt vara okey. Är toktrött hela dagarna( vaknar ju som sagt runt 6 varje morgon..arghh.. ), mår illa och det spänner både i mage och bröst... Så jag hoppas mina symtom är äkta!
Men OJ vad nervös jag kommer att bli på onsdag!!

Vi hade tänkt berätta för våra föräldrar efter vulét.. men nu vet jag inte hur det kommer att bli. Min älskade mormor ligger på sjukhus, verkar bara leda åt ett håll nu ..så jag vet inte om det är rätt läge att berätta.. Jag som velat berätta för henne med! Hon har varit så orolig för mig efter mitt första ma..
Ja, det är livets gång..

Monchichi: Skönt att du har en bra känsla inför VUL, ska hålla tummarna. Jobbigt med mormor, jag tror att du ska berätta om bebisen om du känner att du vill. Tror ingen tar illa upp tvärt om så kanske mormor och de andra i er familj får någonting annat mer positivt att tänka på. Tror att du kommer att ångra dig om mormor inte hinner få veta att det ska bli bebis. Kram

Ja, det har du rätt i...glädjande budskap är ju aldrig fel..
 Tyvärr så hinner jag nog inte berätta det för henne Men jag får hoppas på att hon kommer att ha "koll" på mig ändå...from above...

Monchichi: Men så jobbigt med din mormor! Men visst kommer hon ha koll på dig!

Själv är jag sist i skaran här... v 6 snart v 7

PP: Härligt det måste vara!

Sanne: Som Icka säger snart en milstolpe till passerad måste kännas bra!

Icka: Hur mår du? Fortfarande sjukskriven 50?