• Anonym (ADD?)

    ADD symptom hos vuxna

    Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
    Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
    Viktig information om listan:

    Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

    Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
    Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
    Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

    En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
    Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

    Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

    ~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

    ~ Behov av rutiner och struktur men ...

    ~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

    ~ Låg mental uthållighet

    ~ Lättdistraherad

    ~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

    ~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

    ~ Bristande motivation och därför

    ~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

    ~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

    ~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

    ~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

    ~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

    ~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

    ~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

    ~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

    ~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

    ~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

    ~ Benägen att göra saker i fel följd

    ~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

    ~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

    ~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
    Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

    ~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

    ~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

    ~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

    ~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

    ~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

    ~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

    ~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

    ~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

    ~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

    ~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

    ~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

    ~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

    ~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

    ~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

    ~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

    Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

    Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

    Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

    Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

    Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
    Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
  • Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
  • strulmaja
    Anonym (är jag galen?) skrev 2011-06-15 18:55:51 följande:
    Tack för ditt svar!
    Japp, jag har gjort en screening redan. Sen fyllde min pappa i anhörigformulär och jag är färdig med de utredande samtalen. Nästa torsdag är det dom där testerna. Sen är det väl semster, sen ska det sammanställas och sedan träffa läkaren.

    Jo, intellektuellt förstår jag ju det här med små steg. Jag vet ju att inget sker på en dag, samtidigt har jag inte ro och tålamod att vänta. Jag har 3 barn, ensamstående och ska klara en tillvaro jag inte fixar själv och egentligen aldrig klarat själv heller (men har varit ensamstående i stort sett hela tiden). Det var av utmattning som jag hamnade på botten tillslut.

    Det bisarra är att jag redan har alla kontakter som jag behöver inkopplade men det är ett sjukt projekt att hålla ihop allt och att komma någonstans går trögt, eftersom det ska utvärderas, det ska väntas in utredning osv.
    Jag har i dagsläget 17(!!!) olika kontakter inom psykiatrin och socialtjänsten som alla har en roll med i mitt liv (som ska stödja och hjälpa), men ingen riktig avlastning (stödfamilj en helg i månaden till barnen), inga riktlinjer. Jag ska alltså be om hjälp och veta vad jag behöver för hjälp (jag som kör på tills jag stupar). Dom samordnar inte riktigt ännu. Behöver jag säga att jag håller på att drunkna.
    Psykiatrin väntar in en diagnos innan dom aktivt kan ge instruktioner till boendestödjarna osv. Men alla tycks tro att jag är någonsorts übermänniska. Får bara höra hur stark jag är, hur långt jag kommit, vilka framsteg jag gjort osv. Men jag tycker mest att jag står på samma ställe de senaste månaderna, men att jag inte har kraften egentligen.

    Jag väntar mig inga mirakel med en diagnos, jag tror inte medicinen kommer lösa allt. Men jag har lite småpanik, det är ju kaos varannan dag, om inte varje dag och jag kan ju inte precis bara ligga hemma och vänta...jag har vardagen med barnen varje dag.
    Ja, och om det hade varit normala omständigheter runtomkring hade jag kanske kunnat hanka mig fram, men jag har inget familjenätverk, 3 barn med olika behov. En som ska utredas när skolan börjar igen, en som bör utredas (BUP inkopplade) och en som är aktiv och just nu utåtagerande i förskola. Gaaaah! Sen slänger vi in lite sjukdomar på barnen (hjärtfel, allergier mm.), svårigheter med barn som inte sover mm. 
    Det är massor mer...så det är inte direkt det vanliga vardagslivet jag lever i tror jag. Obestämd

    Vet inte vad jag ville säga med det...tror jag bara behövde skriva av mig. Min utmattningsdepression och krisrelaterad depression kom förra året, men jag har på egenhand tagit mig ur det svarta hålet, själv sett till att hitta rätt instanser osv. (jag hade inte tid att vänta på KBT-psykolog genom öppenvården utan skaffade en privat).
    Nu står jag och stampar och väntar..... Jag vet ju inte ens var jag ska börja nämligen. Vilken ände, hur jag ska göra för att få vardagliga saker att fungera? Känns ju som om allt är uppochnerpå.  och jag vägrar att krascha helt igen. Vägrar må så dåligt som jag gjorde förra sommaren. No can do, jag ska fan i mig framåt och utvecklas så att vi alla kan få ett fungerande liv. Jag vill att mina barn ska ha det bra nu genast och slippa denna utmattade och snurriga mamma som dom har nu. Om ni förstår vad jag menar?!? Vad ska jag göra? Precis som du säger, jag kan inte heller sortera och prioritera alls. Tyst Det bisarra är att jag också efter att jag började utredningen, började känna att jag inte är rakt igenom en misslyckad människa (vilket jag trott i 20 år). Kanske inbillar jag mig att en ADHD-diagnos kommer kunna bidra till att jag ska kunna börja acceptera mig själv för den jag är.

    Tar verkligen till mig vad du skriver, och jag ska försöka påminna mig om att allt har sin tid när oron tar överhand.
    Jag vet inte om det är så för dig men jag upplevde att mitt mående blev värre och värre ju närmare slutet på utredningen jag kom och i väntan på sammanställningen och diagnos kände jag mig så uppgiven och nedstämd att jag funderade på att skita i allting. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag nästan helt och hållet tappade livsgnistan. Den långa väntan, ovissheten, frustrationen och sorgen över nya insikter i kombination med ett vardagsliv, en sambo och två barn som jag var så gott som oförmögen att sköta blev väl för mycket tillslut. För att inte tala om skulden och det ständiga dåliga samvetet för att man känner sig otillräcklig och inte fungerar som en "normal" mamma och sambo. Och med alla nya insikter, all ökad medvetenhet om sig själv, vill och kan man förstås inte vänta längre. Målet är ju så nära och även om man vet att allt inte kommer att bli jättebra direkt eller att medicinen tar bort symtomen, så vet man att det i alla fall inte kommer att bli värre än det man lever i där och då och det är faktiskt tillräckligt. Åtminstone just då.

    Jag tycker iofs att det är väldigt konstigt att du inte kan få mer och bättre hjälp under tiden som du väntar på diagnos. Måste man gå under helt och hållet för att bli tagen på allvar? Det verkar inte bättre. Men eftersom du redan är inne i svängen och har hela 17 kontakter så kan man ju tycka att någon där borde inse allvaret och erbjuda dig något slags stöd och avlastning? Jag förstår inte varför läkarteamen och dessa andra hjälpinstanser är så låsta vid det här "efter diagnos". I väntan på diagnos då? Skulle man inte behöva hjälp då? Jag önskar jag visste hur dom tänker. Kanske att om man klarat sig i 20-30 år (fast det varit knappt), ja då kan man klara sig i ett par veckor eller månader till. Hjälpen är ju faktiskt på väg dessutom. Som om vetskapen om det skulle göra situationen enklare och måendet bättre. Nej, som du själv är inne på, tydliga riktlinjer, konkreta verktyg och hjälpmedel i form av boendestöd, avlastning, coaching och den framförhållning som vi själva saknar är det som behövs för sådana som oss.  

    Usch, jag önskar så att jag kunde hjälpa dig..... 

    {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (är jag galen?)
    strulmaja skrev 2011-06-15 20:23:46 följande:
    Jag vet inte om det är så för dig men jag upplevde att mitt mående blev värre och värre ju närmare slutet på utredningen jag kom och i väntan på sammanställningen och diagnos kände jag mig så uppgiven och nedstämd att jag funderade på att skita i allting. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag nästan helt och hållet tappade livsgnistan. Den långa väntan, ovissheten, frustrationen och sorgen över nya insikter i kombination med ett vardagsliv, en sambo och två barn som jag var så gott som oförmögen att sköta blev väl för mycket tillslut. För att inte tala om skulden och det ständiga dåliga samvetet för att man känner sig otillräcklig och inte fungerar som en "normal" mamma och sambo. Och med alla nya insikter, all ökad medvetenhet om sig själv, vill och kan man förstås inte vänta längre. Målet är ju så nära och även om man vet att allt inte kommer att bli jättebra direkt eller att medicinen tar bort symtomen, så vet man att det i alla fall inte kommer att bli värre än det man lever i där och då och det är faktiskt tillräckligt. Åtminstone just då.

    Jag tycker iofs att det är väldigt konstigt att du inte kan få mer och bättre hjälp under tiden som du väntar på diagnos. Måste man gå under helt och hållet för att bli tagen på allvar? Det verkar inte bättre. Men eftersom du redan är inne i svängen och har hela 17 kontakter så kan man ju tycka att någon där borde inse allvaret och erbjuda dig något slags stöd och avlastning? Jag förstår inte varför läkarteamen och dessa andra hjälpinstanser är så låsta vid det här "efter diagnos". I väntan på diagnos då? Skulle man inte behöva hjälp då? Jag önskar jag visste hur dom tänker. Kanske att om man klarat sig i 20-30 år (fast det varit knappt), ja då kan man klara sig i ett par veckor eller månader till. Hjälpen är ju faktiskt på väg dessutom. Som om vetskapen om det skulle göra situationen enklare och måendet bättre. Nej, som du själv är inne på, tydliga riktlinjer, konkreta verktyg och hjälpmedel i form av boendestöd, avlastning, coaching och den framförhållning som vi själva saknar är det som behövs för sådana som oss.  

    Usch, jag önskar så att jag kunde hjälpa dig..... 

    {#emotions_dlg.flower}
    Tack för ditt fina svar! {#emotions_dlg.flower}

    Ja, det är nog så att man nästan får lite panik nu. Bodde med vänner under en period, eftersom jag inte mäktade med tillvaron. Nu har jag bott själv i snart 6 månader, och det är väl så att jag är alldeles för slutkörd för att orka rodda allt.
    Men idag kände jag att det lättade lite. Boendestödet var här och jag fick jätte mycket hjälp, och dom ska nu ringa och ordna, försöka koordinera alla mina kontakter och ordna så att dom kan samarbeta. Fick också hjälp med att skriva lista, samt städat lite och...(här tappade jag bort vad jag skulle skriva... ) ...just det, jag ska antagligen få mer boendestöd, hjälp även på morgonen.
    Fick också beskedet idag att jag kunde få lite mer avlastning med barnen. Då ska jag nu se till att hålla ut. Känns ju som om man är så nära en stor förändring i livet, lite så jag känner det. Även om vägen till förbättring är längre, så känns det verkligen som om så mycket kommer kunna bli bättre med rätt förståelse och rätt riktning. Vill ju så gärna fungera lite bättre, inte bara överleva.
    Det är ju lite så att man skrattar ömsom känner sig lite förtvivlad i den här röran. Det är som om medvetenheten om att alla inte har det så rörigt i huvudet, som gör att man inser att det behöver inte vara så hårt att leva. Samtidigt kan jag vissa dagar verkligen skratta åt hur galet det blir i min tillvaro. Man är har ju inte riktigt koll på läget alltid och då händer det små galna missöden. Körde i fel färdriktining häromdagen (behöver jag säga att det inte är första gången jag gjort så) (fast jag är en jävligt bra bilförare egentligen Tungan ute).

    Nästa vecka är det då dom där testerna. Kanske blir resultatet att jag egentligen är efterbliven och inte alls har ADHD! Hehe!
  • aussiemia

    Idag var jag hos psykiatrikern. Det tog 1 timme och han är övertygad om att jag har ADD och cyklisk mood depressions tillsammans med lite annat som har mer med överlevnadsbetende att göra.  Han erbjöd mig att börja med ritalin, låg dos och att vi ska träffas igen om 4 veckor.

    Det känns okej, just nu iallafall, men jag har knappt orkat tänka på det. Det är så mycket annat som stjäl energi och uppmärksamhet och då stänger jag liksom av. Jag tänker börja med medicinen imorgon och hoppas att den är kartan jag behöver till min hjärna.

  • Catten

    Hej
    Jag har mest varit inne på autism tråden förut för min son fick diagnosen autismliknande tillstånd för ca 3 mån sen.
    Min lillebror fick diagnos ADHD för ca 1/2 år sen. De misstänker även att han har bipolär sjukdom. Men det är inte utrett än.
    Har börjat fundera på om de svårigheter jag upplevt och upplever i mitt liv beror på att jag också har något. Vad vet jag inte men har bestämt mej för att kolla upp det.
    Väntar just nu på en läkartid på VC. Får se om det leder vidare till en utredning.
    Under tiden läser jag det jag hittar om ADHD, autism, bipolär sjukdom mm. på internet.

    Jag har alltid trott att man måste vara hyperaktiv för att få ADHD diagnos. Men när jag läste de här två länkarna insåg jag att man kan ha ADHD och vara raka motsatsen till hyperaktiv - dvs hypoaktiv.
    Nån som känner igen sej i det?

    user.tninet.se/~fxg297r/nep_adhd_hyper_hypoaktivitet.htm

    user.tninet.se/~fxg297r/flickor_huvudproblem.htm

  • Hyperduttan

    Jag växlar mellan hypoaktiv och hyperaktiv och har i pricip alla problem som är typiska AD(H)D...

  • Hyperduttan
    aussiemia skrev 2011-08-01 19:02:48 följande:
    Idag var jag hos psykiatrikern. Det tog 1 timme och han är övertygad om att jag har ADD och cyklisk mood depressions tillsammans med lite annat som har mer med överlevnadsbetende att göra.  Han erbjöd mig att börja med ritalin, låg dos och att vi ska träffas igen om 4 veckor.

    Det känns okej, just nu iallafall, men jag har knappt orkat tänka på det. Det är så mycket annat som stjäl energi och uppmärksamhet och då stänger jag liksom av. Jag tänker börja med medicinen imorgon och hoppas att den är kartan jag behöver till min hjärna.
    Några snabba frågor. Har du åtminstånde lämnat blodprov innan påbörjad behandling? Annars bör du ifrågasätta din läkare.

    Du bör ju även kräva en riktig NPF-utredning, en timme låter fan inte normalt för att diagnosticera. Kanske misstänka (ja såklart) men inte ställa diagnos. 

    Risken att du felmedicineras och felbehandlas är inte värt det. 

    Jag har tex gjort hjärnröntgen och ska snart göra EEG, allt detta pga ADHD och Bipolärt syndrom (har diagnoserna). 

    Det borde ju nästan vara rutin på detta, tyvärr verkar det inte vara så.

    Att bara (?) äta ritalin med misstänkt depression eller växlande (bipolär?) är ju fan som att kasta bensin på eld. Kan ju gå åt skogen (läs biverkningar på fass)
  • strulmaja
    Catten skrev 2011-08-04 21:33:27 följande:
    Hej
    Jag har mest varit inne på autism tråden förut för min son fick diagnosen autismliknande tillstånd för ca 3 mån sen.
    Min lillebror fick diagnos ADHD för ca 1/2 år sen. De misstänker även att han har bipolär sjukdom. Men det är inte utrett än.
    Har börjat fundera på om de svårigheter jag upplevt och upplever i mitt liv beror på att jag också har något. Vad vet jag inte men har bestämt mej för att kolla upp det.
    Väntar just nu på en läkartid på VC. Får se om det leder vidare till en utredning.
    Under tiden läser jag det jag hittar om ADHD, autism, bipolär sjukdom mm. på internet.

    Jag har alltid trott att man måste vara hyperaktiv för att få ADHD diagnos. Men när jag läste de här två länkarna insåg jag att man kan ha ADHD och vara raka motsatsen till hyperaktiv - dvs hypoaktiv.
    Nån som känner igen sej i det?

    user.tninet.se/~fxg297r/nep_adhd_hyper_hypoak...

    user.tninet.se/~fxg297r/flickor_huvudproblem....
    Hej! Jag tillhör en av många som fått diagnosen ADHD i vuxen ålder men jag uppfyllde inte alla kriterier på själva hyperaktiviteten däremot uppfyllde jag varenda ett på det man kallar uppmärksamhetsstörning, alltså ADD. ADD är exakt samma sak som ADHD men utan den motoriska hyperaktiviteten. Jag är nästan alltid rastlös men mest inombords. Jag tror att om man vet att jag har diagnosen och vet vad man ska titta efter så kan man då och då se en viss motorisk rastlöshet också. Men det är inget jag lider av eller som utgör hinder för mig i vardagen. Däremot lider jag av mina igångsättningssvårigheter samt allt det här andra som hör diagnosen till (oavsett om det är ADHD eller ADD) te.x koncentrationssvårigheter, oförmåga att strukturera och organisera, kort arbetsminne, låg stresstolerans osv, osv.

    Jag har läst att bipolär ibland misstas för ADHD och vice versa. Inte sällan har man både och. Det är svårt t.o.m för en utbildad och erfaren på området att bena ut vad som är vad. När jag fick min ADD-diagnos fann man även något som kunde tyda på depression. Man var dock tvärsäker på att det är ADD jag har och valde att börja medicinera mot den med centralstimulantia. Om det depressiva försvann (vilket jag anser att det delvis gjort men det har inte gått tillräckligt lång tid ännu) kunde man anta att det var den obehandlade ADD:ns "fel". Jag tror dock att om du kommer till psykiatrin för att utredas för ADHD och det redan på screeningen eller under intervjun visar sig att du förmodligen lider av depression, så kommer dom förmodligen börja med att försöka behandla den innan du får utredas vidare. Det tycks vara olika från fall till fall och det skiljer sig en del beroende på vilken kommun man tillhör och vilket vårdteam man får träffa.

    Nåväl, jag hoppas saker och ting blev lite klarare för dig och jag hoppas du får hjälp.  
  • strulmaja
    aussiemia skrev 2011-08-01 19:02:48 följande:
    Idag var jag hos psykiatrikern. Det tog 1 timme och han är övertygad om att jag har ADD och cyklisk mood depressions tillsammans med lite annat som har mer med överlevnadsbetende att göra.  Han erbjöd mig att börja med ritalin, låg dos och att vi ska träffas igen om 4 veckor.

    Det känns okej, just nu iallafall, men jag har knappt orkat tänka på det. Det är så mycket annat som stjäl energi och uppmärksamhet och då stänger jag liksom av. Jag tänker börja med medicinen imorgon och hoppas att den är kartan jag behöver till min hjärna.
    Jag säger som Hyperduttan: Fick du Ritalin utskrivet efter en timmes "intervju"? Det låter inte seriöst och jag tycker nog att du ska begära en fullständig utredning för att säkert veta.  
  • Anonym

    Jag har ADHD och Autist liknade drag (eller vad det heter) 

    Får jag vara med och prata? 

  • Anonym (snuttan)

    Jag har vart i tråden fram och tillbaka ....men nu har jag äntligen börjat träffa en psykratiker till vårat sensate samtal hade han fått gamla journaler från BUP där dom gjorde tester på mig ,minns dock inte så mycket av det men han sa att det framkommit att jag hade problem med rumsuppfatting och vissa inlärningssvårigheter...hur i helvete kan man inte gå vidare på det? tänkt vad mycket lidande jag hade sluppit....nu har jag bara fyllt i nåt form av formulär och nästa gång ska mamma med då det ska handla om min barndom...Vad arg jag blir när jag tänker på det nu...och lite ledsen Gråter

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna