ADD symptom hos vuxna

Det läskiga här är att varenda punkt i den listan stämmer in på mig utom 1, mer eller mindre vissa punkter men ändå!
Den enda punkten som inte stämmer in är den om närhet. Jag välkomnar närhet, iaf från dem runt mig som jag "godkänt". När det gäller pojkvännen så finns inget tryggare för mig än hans närhet, han kan lugna mig med en blick.
Så mitt i allt det kaoset som den listan faktiskt utgör i mig och mitt liv så är jag otroligt glad över att kärleken i mitt liv kan skänka mig lugn :)

Men, om nu alla punkter på listan stämmer utom en enda.. Då kanske det är en bra idé att försöka få till en utredning? Hur gör man detta? 

Är ganska övertygad om att jag har ADD. Många punkter stämmer mycket väl in på mig. 

Väntar med att diska disken fastän jag har haft gott om tid att göra det, kanske väntar in i det sista innan ett besök då jag verkligen måste göra det. 

En annan sak är tvätten då jag väntar in i det sista, precis innan underkläderna börjar ta slut. Då jag inte har något val längre. Det sorgliga i det hela är att ibland efter att ha tvättat, låter jag påsen med de ihopvikta kläderna bara stå på golvet i lägenheten. Har inte ens orken att hänga in kläderna. Kan stå där i flera dagar, nytvättade kläder på golvet. 

Är väldigt snabblärd, bra på att lära mig mönster och liknande - att hitta "flowet". Men jag tröttnar så snabbt på det! Särskilt inom det tekniska, där jag i grunden tycker det är intressant men har ingen uthållighet för att göra något gediget arbete. 

Ska jag kontakta vård? Ni som fått vård, hur har era liv förändrats? Positivt och negativt?

HJÄLP! 

Hittade denna tråd för väldigt längesedan men har lagt den åt sidan för att sedan återkomma till den varje gång jag blir påmind om min eventuella ADD-problematik (skall sägas att detta sker mer eller mindre dagligen, speciellt i min relation och sociala vardagliga möten). Det är första gången jag vågar kommentera på något forum och nu skriver jag helt utifrån mitt eget perspektiv och vill/hoppas därför inte att någon annan känner sig kränkt eller ledsen av det jag kommer att skriva. 

Jag har gjort basutredning som visat tydliga tecken på att jag har ADD, har dock inte fått vidare utredning ännu då jag har flyttat från län till län och det har varit kötid och remisstopp. Jag är helt övertygad och lever utifrån verkligheten att jag har ADD då det är så pass mycket symptom som stämmer in på mig som person. Jag har haft psykolog som också underliggande utgått från att jag redan fått diagnosen. 

Jag har problem med tydlig kommunikation, motivation till vardagliga saker, har ett enormt intresse för allt som har med estetiskt skapande att göra, har svårigheter med att ha kontroll över min ekonomi, drar bort födelsemärken, hud och hår. Vill att saker ska ske nu om de ska ske men har samtidigt svårt att ta beslut om de inte sker i paniksituationer. Jag har p.g.a ångest och social fobi isolerat mig under tider i livet vilket lett till att jag inte har samma kontakt med vänner längre. Jag har använt alkohol, sex och andra droger för att stilla min ångest. Vilket i sin tur bara gjort det värre. 

Jag är 26 år gammal, har avslutat gymnasieutbildning med bra betyg, har avslutat en femårig högskoleutbildning med bra betyg och är gift. 

Nu till saken. Min relation är på bristningsgränsen p.g.a att jag lever med mitt egna tillstånd och med min mans tillstånd som är Asberger syndrom/ADHD. Vi vill båda att relationen skall fungera och vi har varit tillsammans i över åtta år. Vi har inga barn ännu då vi vill få mer kontroll över relationen och även finna en slags överenskommelse oss emellan. 

Han är extremt strukturerad och logiskt tänkande, han har ett fantastiskt arbetsminne och kan se hur saker kommer fortlöpa över lång tid. Det skulle kunna sägas att han är allt som jag inte är. Vi är varandras motpoler. När vi är i symbios med varandra så är det helt fantastiskt men när det kraschar så är det helt fruktansvärt.

Jag älskar den här mannen av hela mitt hjärta men vi har båda gjort saker mot varandra som i den normativa världen skulle uppfattas fruktansvärt. Jag har inte hittat information någonstans om par som lever i denna kombinationen av diagnoser. Jag undrar därför om vår relation är dödsdömd p.g.a våra olikheter eller om det finns någon där ute som har erfarenhet av något liknande och skulle kunna dela med sig av tips. 

Alla tips, ideér eller tankar som hjälper mig vidare kommer jag att bli otroligt tacksam för. Jag kan tillägga att jag har svårt med känsloreglering vilket i sig är anledningen att jag vänder mig hit. Jag har panik och har i nuläget ingen annan att vända mig till. 

Tack på förhand. 

Jag känner igen mig!

Har levt likadant. Snart klar med min utredning.

Min fru har ingen diagnos men är extremt ordningsam, lite tillbakadragen och min totala motsats.

Det kärvar ordentligt ibland när vi krockar pga våra olikheter.

Det känns som vi har delat upp allt lite.

Hon sköter struktur och jag sköter det sociala utåt som hon tycker är jobbigt.

Jag skriver lappar och delar upp allt jag ska göra i små delar som jag kan bocka av för att inte tappa motivation eller känna att allt blir för mycket. Förstår att man är dryg att leva med ibland. Svårt att förklara för någon oinsatta hur man sliter utan att det syns utåt.

Kan bli helt slut av att försöka sätta igång ett projekt med husmålning. Vet inte hur man ska börja, skjuter upp det, mår dåligt av det, känner sig helt slutkörd så sjukskrivning är nära. Folk utifrån ser en slö jävel som inte vill göra tråkiga saker.

Kanske inte nåt svar på din fråga.

Känner igen mig bara. Fråga bara om du behöver tips om nåt som vi kanske råkat hitta en strategi för.

Listor indelade i små steg är min bästa lösning på det mesta hittills.

Sköt om er!

Har blivit beviljad en ADHD utredning i somras, vilket jag är mycket glad över. dok 1 års väntetid och vill veta nu. men är fortfarande rätt tvivel aktig på det hela. har ett så där fungerande liv. svårt att planera saker eller snarare så planerar jag inget är som en drivande själ ute överallt. svårt med rutiner, har jag kommit in i dem så funkar det men så fort jag kommer ur det så är det svårt att komma in i det igen. så rast lös hela tiden sitter skakar på benet konstant. går runt i cirklar. huvudet går på högvarv hela tiden. gör väldigt många korkade grejer som jag får ångra efter. tappar bort mig i konventioner hela tiden. största rädslan är att bli arg. så jag undviker det så gått jag kan, mest pga att jag är rädd att jag ska skrika ut det ena och det andra och säga saker jag inte menar. tänker alldeles för mycket och över analyserar allt. livet går väldigt mycket upp och ner hela tiden. snabbt i vändningarna med. väldigt klumpig av mig och har väl sönder rätt så mycket i mitt arbete. tänker bara i nuet. har en väldigt låg självkänsla sedan barndomen då jag vart mobbad pga kunde inte kontrollera mina impulser. dyslektiker är jag med så kan vara lite svårt att läsa detta. vad det än är som är fel vet jag inte men hoppas på att få svar på det med utredning. hoppas på att hitta självkänslan i diagnosen som min teraphet sa. men jag tvivlar så på att det är det jag kan ha.

Någon som känner att det är svårt med relationer?

Träffat massa fina tjejer, på pappret hur bra som helst, sen går det några veckor så kommer ångesten och jag måste avsluta, det blir för mycket press/stress upplever jag. Att man har ett ansvar mot denna personen.

Någon som känner igen sig i detta?
 

Hej!

Jag har massor med olika egenskaper och ser mig själv som annorlunda men jag har jobbat med mig själv i många år och lärt känna mig själv hur jag fungerar.

Jag skulle garanterat kunna klassas som Add med sociala problem och några drag åt autism hållet men högfungerande.

Jag själv skulle aldrig vilja bli utredd då det skulle innebära stora problem för mig och ställa till mer skada än nytta.

Var hos Arbetsförmedlingen och blev kodad efter ett besök hos psykolog efter det så fick jag arbetsförmedlare som förklarar allt grundligt och frågar om jag förstår informationen jag får på mötena.

Vid sånna möten kan jag uppfattas som trög men det är sånn jag är pga min hjärna är någon annanstans och det trivs jag med för hur skojigt är ett sånt möte, så då får man lov att befinna sig på någon annan plats.

Jag frågade min Mamma om hon hade märkt något annorlunda med mig som barn och det som var annorlunda var att jag var långsam ibland att lära mig saker som liten.

Svårt att upptäcka adhd/add där när man vänder sig innåt och ej är utåtagerande mer än att blev jag förbannade så blev det gråt och skrik för jag är extremt kännslig och gråten kunde oftast kontroleras med ett byte och fokus på något annat så jag blev stimulerad i huvudet. Kunde ligga och gråta och vara tjurig resten av dagen men mamma flyttade tankarna och jag vart glad bara av att hon brydde sig och prata med mig när jag varit dum eller gjort fel, hon förklarade alltid vad jag gjort och att man inte får göra så och förklarade att nästa gång gör du inte så.

Min Mamma är sån som person att hon vill förklara för hon känner sig dum som uppfostrar mig så och hade en känsla tidigt att här måste jag förklara för att han ska förstå och fångades upp då jag alltid grät och skrek det gillade aldrig hon, hon provade alltid olika saker för hon ville inte att jag skulle skrika och vara ledsen, jag blev mer utåtagerande om ingen lyssnade och det märkte hon och hon var fast i sitt beslut men förklarade varför och jag låg och tänkte på allt hon sagt och gick igenom i huvudet.

Jag har även tagit upp det med henne att hon uppfostrat mig bra sa att hon alltid provat olika strategier och det viste hon inte äns men det är pga ditt sätt att vara jag fungerar bra idag, det tog hon till sig märkte jag.

Syrran flyttade tidigt då hon inte drog jämt med mamma och brorsan slöt sig i sig själv dom ville aldrig ta in tillsägelserna eller förstog varför dom fick skäll så dom vart uttåt agerande och mer sura av tillsägelse och sket i allt någon så till dom, det har dom även problem med idag att säger man något till dom så läggs det på ytan utan att gå in ungefär kort förklarat.

Hej.. jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga... jag har förmodligen ADD (jättemånga symptom och måste verkligen ha hjälp för att få vardag att fungera, vilket den inte gör) .. sökte mig till min Vc för att få hjälp men han tyckte tydligen att jag var för fungerande (pga att jag har jobb) för att få hjälp (vilket inte är sant) .... han skulle skicka en remiss men sa samtidigt att dem som tar emot dessa remisser i länet inte kommer att vilja hjälpa mig (och om de mot all förmodan tar emot remissen så kommer jag hamna längst bak i kön med väntetid på 2 år +).. han bad mig även att skriva en egen remiss med mer info.. har någon av er erfarenhet av det? Hur gjorde ni?

Måste bara säga tusen tack för denna sammanställning!

Jag tog med den till läkaren ca 7 år sen (på mitt andra besök för första gången sa hon att jag nog inte har add...) och sa att jag har typ allt förutom en eller två punkter, då skickade hon iväg en remiss och jag blev tillslut utredd och fick min diagnos.

Tack ??

Jag undrar om högkänslighet faller under ADD och/eller Asperger/autism och om alla tre flyter in i varandra litegrann?

Märks på att jag "zonar ut" om jag tycker något är tråkigt. Tex. om min man med vänner pratar sport. Då kan jag zona ut rejält.