Diskussionstråd för oss med Vestibulit!

Var på min första gynkoll i torsdags.. kom på att det kanske inte alls ska bränna under sex och att det nog kanske inte var normalt. fick då beskedet att jag förmodligen har vestibulit. känner mig arg på mig själv som inte gått tidigare, men eftersom jag haft så här sen min "sexuella debut" så har det inte riktigt kommit på tanke.. känner mig lite ledsen nu :( gynekologen sa dock att det kommer ordna sig och att hon ska hjälpa mig bli smärtfri. ville bara skriva av mig lite då ingen av mina vänner har detta problem och inte kan sätta sig in i det heller riktigt.

Jag har också haft vestibulit/slidkramp, eller om man kanske ska säga att jag har. Det känns som att det kan komma tillbaka i perioder, så att det gäller att hela tiden jobba med det.
Jag vill bara tipsa om det som har hjälpt mig:
Knipövningar varje dag och massagestav! Knipövningarna gör att man efter ett tag slappnar av och vågar öppna sig mer.  Sen köpte jag två massagestavar i två olika strl, båda med vibrator. I början använde jag dom på mig själv när jag var helt ensam. Jag försökte bara slappna av och tänkte på hur skönt det var.  Till en början använde jag dom bara utanpå, mot klitoris o de onda områdena. Kändes som att vibrationerna, gjorde att det onda förvann. Så småningom kunde jag prova att föra in staven i mig. När detta kändes bekvämt, fick min pojkvän vara med och prova att använda den på mig. Så fort det gjorde minsta ont, så stannade vi upp för en stund, jag gjorde lite knipövningar tills jag var avslappnad igen, och sen kunde vi fortsätta. Tillslut gick det så bra att vi vågade försöka oss på vanligt sex, och det gick! Självklart kom det onda tillbaka ibland. Men då stannade vi upp och jag fick knipa några gånger, medan han fortsatte vara i mig. 

Efter en månad var problemen som bortblåsta och vi hade massa sex, vilket även ledde till att jag råkade bli gravid. Så nu väntar och längtar vi efter vår son som kommer om tre månader!
Ibland kommer problemen som sagt tillbaka, men min kille peppar o stöttar mig till att fortsätta öva, vilket alltid hjälper :) 

Min gynekolog sa till mig att det enda som hjälper är att ANVÄNDA slidan. Man ska massera, töja o tänja. Och ja, mig hjälpte det iaf.  Hoppas även att det kan hjälpa någon annan :)

Jag har vestibulit sedan -99 och det enda som hjälpte mig var läkemedlet Tryptisol.

Jag har inte vesibulit men besväras av vestibulitsmärtor till följd av upprepade svampinfektioner (konstant i över 2år) som har gjort min slemhinna så otroligt skör att beröring tolkas som smärta av min kropp. Jag har inte ont på det typiska punkterna för vestibulit utan i de områden där min slemhinna varit söndertrasad under en längre tid. Jag har provat det mesta under dessa år men då jag inte kommer ur den onda cirkeln av svampinfektioner är det svårt att koncentrera sig på samlagssmärtorna. Lusten har helt försvunnit då jag bara relaterar sex till något smärtsamt och negativit. Att ha sex utan penetration hjälper inte, även om min man är mycket stöttande och inte ställer några som helst krav känner jag mig fruktansvärt otillräcklig. Jag vill helst inte kännas vid min egen kropp från midjan ner till låren. Jag vill bara glömma bort det området. I och med detta har jag utvecklat vaginism då hela min kropp verkligen inte vill vara med. Jag har i vanliga fall bra kontroll över mina bäckenbottenmuskelatur men i intima sammanhang tappar vi helt kontakten och min kropp lever sitt eget liv.

Dom få perioderna jag har varit svampfri  (inte längre än 3-4veckor i sträck) har vi koncentrerat oss på att förbättra min situation. Vid ett par tillfällen har jag lyckats haft ett smärtfritt samlag med penetration men det har krävts stor planering. Bla. har jag skött förspelet ensam hemma för att minska kravet på att känna lust och räcka till. Maken har fått komma hem när jag varit "redo". Efter det har vi bedövat med xylocaingel och bara använt oss av den ställning som fungerar bäst för mig. Innan penetration har vi även behövt lura musklerna i slidan genom att antingen trötta ut dom genom knipövningar så att muskelförsvaret inte hinner reagerar vid penetration eller genom att långsamt, med fingrar, vänja kroppen vid "utvidgning".

Jag har ett väldigt bra stöd via landstinget där jag bor då dom tagit mina problem på allvar. Jag har en läkare jag kan komma till när det kör ihop sig, jag och min make går hos en kurator var för sig för att kunna ventilera frustrationen och besvikelsen över situationen (självklart pratar vi med varandra också). Jag går även regelbundet hos en specialutbildad sjukgymnast som töjer min bäckenbotten via äntarmen och slidan.

Men trots detta "pådrag" kvarstår problemet, som just för tillfället handlar mest om mitt bristande intresse för närhet överhuvudtaget. Jag har gett upp. Jag orkar inte ladda för ett nytt försök, att hoppas på att det inte ska göra ont, bli besviken och ledsen när det blir ett bakslag. Det är enklare att inte ge sig in i leken så att säga. Detta är otroligt svårt för min make som ser mig lida samtidigt som han brottas med sina egna känslor, han vill så gärna vara nära mig på det sätt som i många relationer ses som absolut självklart.

Just nu har jag en väldigt dålig period. Jag känner mig som ett missfoster, att ha sex är väl det mest naturliga som finns!? Måste bara säga att jag är glad att jag har delar av mina besvär "på papper" i form av provsvar som gång på gång visar på svamp och andra bakterier som måste behandlas med antibiotika. Hade jag inte haft dom hade jag trott att allt suttit i mitt huvud. Även om jg förstår mina besvär och hur dom uppkommit kan jag inte låta bli att känna mig så fruktansvärt trött på mig själv.

Att ha spontant, smärtfritt sex utan planering och tankar som plågat mig flera dagar innan det är dags känns som en helt orimlig tanke, det kommer helt enkelt aldrig att inträffa =/

Förlåt nu vart det långt.. Men detta är en del av min lilla historia.