Diskussionstråd för oss med Vestibulit!

Tack för ditt svar. Det känns väldigt skönt att jag inte är ensam i den här situationen, men samtidigt hemskt att så många brottas med dessa känslor och besvär.
När jag får mina "skov" äter jag fluconazol. Men jag äter det ibland även när jag inte har en infektion i förebyggande syfte, enligt min läkares ordination. Trots detta brukar svampen komma tillbaka under tredje veckan utan tabletter. Jag börjar tycka det är obehgagligt. Det är nyttigt att äta antibiotika så mycket under en så lång tid. Tänk om jag skulle bli resistent!

Membrasin har jag inte provat. Ska läsa på lite om det nu tänkte jag. Annars har jag nog provat det mesta. Äppelcidervinäger, grapefruktkärnextrakt, äta mindre socker. Sover alltid utan trosor och brukar gå utan när jag är hemma. Är lite inne på om jag ska prova candidadieten, att verkligen försöka svälta svampen. Men just nu har jag som sagt en dålig period och är inte motiverad till så mycket alls, vill bara glömma bort det.

Hur hanterar du din svampinfektion?

Så underbart att en sånhär tråd finns. Jag har alltid älskat att ha sex och har haft sex varje dag fram tills jag träffade en kille som aldrig ville ha sex. När vi inte hade haft sex på ett halvår (och självklart av andra anledningar också) tog det slut mellan oss och jag träffade en kille som ville ha sex hela tiden. Då började mina problem. Jag fick ont när vi hade sex, inte hela tiden men ibland. Nu har jag träffat den man som jag vill dela mitt liv med och jag vill inget hellre än att ha älska med honom varje dag. Men det GÅR inte. Flera gånger har jag börjat störtgråta mitt i akten för att det gör så ont. Ofta känns det inte mitt under samlaget eftersom man då är upphetsad, men efteråt gör det sjukt ont. Jag får en spricka längst ner vid slidöppningen mot mellangården och den är nåt så otroligt smärtsam. Det hjälper inte om jag så har använt en hel flaska glidmedel vilket oftast inte ens behövs eftersom jag är dyblöt!

Jag kan sedan inte ha sex igen på minst en vecka och har jag det så gör det så otroligt ont att jag måste avbryta eller helt enkelt pina mig igenom det onda eftersom jag vet att det oftast går över när man blir mer upphetsad. Jag har pratat med min man om detta och han är så otroligt förstående. Vi gick för ett tag sen till barnmorskemottagningen för att söka hjälp. Det enda hon sa var att jag behövde sluta stressa. Vi fick massa övningar att vi skulle massera varandra m.m istället för att ha samlag men det fungerade inte alls för varje gång det närmar sig samlag så tänker man "undrar om det kommer fungera denna gång", "hoppas det inte gör ont", "undrar när det kommer börja göra ont". Jag är kroniskt spänd i slidmusklerna. Min man känner inte skillnad på när jag spänner mig och slappnar av, så långt har det gått. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Barnmorskan sa även att det inte finns någon direkt hjälp att få. Forskarna vet inte så mycket om vestibulit och det som har hjälpt vissa är att inte ha penetrerande sex. 

Jag vet att jag såg på en dokumentär en gång på tv om såna som haft vestibulit men efter samtalsgrupper blivit hjälpta. Här finns inga samtalsgrupper och det känns som om jag måste leva med detta resten av mitt liv. Något som var positivt var att vissa skriver att det kan gå över efter en förlossning vilket jag aldrig har hört förut. Nu fick jag lite nytt hopp mitt i allt elände.

Både jag och han vill älska med varandra - men vi kan inte. Vi vill börja bebisverkstad nu i Augusti men jag är livrädd för att ha sex flera gånger varje vecka. Önskar att någon kunde hjälpa oss med dessa besvär. 

"man behöver inte ha penetrerande sex". Jo, för känslan efter att ha haft penetrerande sex fattas mig något så otroligt! 

Emma
Nu kommer jag med ett råd du troligtvis inte vill ha men jag tycker ni ska sluta ha penetrerande sex tills vidare och istället satsa på att bli kvitt de negativa tankarna och få dig att slappna av. Gör saker du känner dig bekväm med och tycker om. Satsa på att bara slappna av. Just nu gissar jag på att du redan innan tänker att det kommer göra ont? Det gör troligtvis att du spänner dig och det kan även påverka smärtan.

Om ni istället gör sånt som är roligt, gör det skönt utan krav och istället satsar på att du ska lära dig slappna av och se fram emot penetrationen så tror jag mycket släpper. Att kunna slappna av och tänka positivt kring sex och penetrering är det som hjälpt mig blir kvitt större delen av vestibulitproblemen eftersom jag numera slappnar av istället för att spänna mig när vestibuliten känns av. Om du läser mina tidigare inlägg så kan du se vad jag jobbat med och kanske få något tips? 

För mej gick det över efter en förlossning och då hade jag haft det i 10 år, och i de flesta av de åren var det så hemskt att jag verkligen inte kunde ha sex alls, helt omöjligt.

Jag rekommenderar verkligen att ni skaffar barn om ni vill det, för jag har hört fler än mej som det har gått över på efter förlossningen, och då trodde jag verkligen att det var kört för min del och att det aldrig skulle gå över. Hade provat typ allt annat tidigare vilket inte alls hjälpt. En salva med antioxidanter hjälpte lite för svedan efter ett sex-försök men det var allt.

Rekommenderar också att ni testat heminseminering, så slipper du må dåligt över sexet under försöken att bli gravid.

Tipsar också om att vänta lääänge efter förlossningen (så att du känner dej helt bra och läkt efter den) innan ni testar ha sex. Gör det ont första gången så sluta genast, vänta lite till och prova igen. Första gången jag provade efter förlossningen var det hemskt. Andra gången så kände jag inget ont alls och vestibuliten var helt borta. Magiskt... Dock gjorde det mer ont än vanligt med sexförsök under graviditeten, så rekommenderar också att inte prova för mycket med det.

Semlorna: Jag har provat detta så många gånger. Flera månder har vi varit utan penetrerande sex, och när man tror att det är borta så tänker man istället "nu får jag inte tänka på att det kan göra ont" och så är det igång igen...  

Neko: Ja i Augusti ska vi börja försöka skaffa barn :) Jag har nu i alla fall hoppet om att det kan gå över efter förlossningen :) Det låter ju faktiskt relevant eftersom man töjs ut en bit under en förlossning och då kanske musklerna kan slappna av efteråt eller nåt. Inte vet jag :P

 

Ja, jag vet inte vad det beror på =) Vestibulit ska ju vara (åtminstone delvis) att nerverna har blivit överstimulerade så kanske de blir så pass chockade av en vaginal födsel att de återställs eller tillbakabildas eller något =)

Jag födde vaginalt och hoppades på att det skulle försvinna. Tyvärr sprack jag fruktansvärt mkt. Vet inte om det är en bidragande orsak, men mina problem är inte borta.

Att inte ha penetrerande sex är bara en del av lösningen. Orkar inte dra det igen men jag har skrivit mycket om det i mina tidigare inlägg i tråden. Sen är det kanske inte lösningen för er/dig men att gå och må dåligt och ha sex fastän du spänner dig är inte bra så jag hoppas att du hittar något som fungerar för dig.

Oj, denna tråd skulkle jag vilja hittat & läst om för flera år sedan - bra initiativ =)

Jag har lidit av Vestibulit sedan 15-18 år tillbaka, är 34 nu.
I början sprang jag till ungdomsmottagningen flera gånger, tror de blev trött på mig till slut *hehe*
Åt p-piller ca 3 år & de var under tiden som de började.
Jag hade läst lite om Vestibulit innan en av gynekologerna jag träffat (har träffat ett antal................) nämnde det.
På ett återbesök fick jag diagnosen.
Men vad skulle man göra, då pratades det mkt om operation, men att man helst inte skulle ha haft symtom så länge som jag haft då.
Glädjen över att de kunde bli bättre fte graviditer & vagnal förlossning var stor, men det har tagit 8 års kämpande & 5 IVF-behandlingar för att få vårt plus.
Det var inte bara att skaffa barn liksom - de gjorde ju helvetes ont!!! Ursäkta men de gör ju faaan så ont!!!!
Vi lyckades pricka in äl flera gånger men blev inte gravida, vi fick diagnos "oförklarlig barnlöshet".

Vi gjorde sista IVF-behandlingen i jan/feb i år & i mars kom ett plus på stickan.
Har inte haft penetrerande sex sedan nov 2010.

Hoppas allt slutar väl & att jag får en vagnial förlossning

OBS - jag skaffar inte barn för att bli av med vestibuliten för vi har lärt oss leva med den & penetrerande samlag är inte det enda i livet för oss, utan för att vi verkligen vill ha barn - känner mig tusen gånger som en utomjordning som inte blivit gravid & dessutom drabbats av Vestibulit :(

Så, de var mkt ego om mig
ska läsa lite i tråden nu =)

Tror också att jag har vestibulit. Med min första kille var det ok de första åren, sen började det göra ont. Vi hade sex mkt sällan. Efter det hade jag ganska mkt one nightstands och korta förhållanden utan att någonsin ha ont...Nu är jag sambo med en man sedan sju år tillbaka och vi har två barn. Vi har i princip aldrig sex. han vet att jag har ont och han sätter egentligen ingen press på mig men ändå drar jag mig undan så fort han tar på mig. Mår så dåligt över detta. Han har sagt att vi inte behöver ha penetrerande sex men ändå känner jag att jag snuvar honom på något om vi inte provar. Detta har gjort att min sexlust är som borta! Är aldrig sugen...Vi har ett bra förhållande men jag önskar att vi hade ett bra sexliv med. Min sambo är tyvärr kass på förspel..han går direkt på min klitoris och det blir too much liksom...