30+ som kämpat mer än ett år för syskon

Whohoo, tror denna cykeln blir något sånär normal, precis spottings sent ikväll, på dag 27/28 ca

Suck, min kropp gillar visst att blöda... Lite jobbigt är det. I synnerhet sedan missfallet så har flera mens dragit igång med rosa flytningar i upp till 2-3 dagar, å sen riktig mens. Båda gångerna jag blivit gravid så har jag haft nidblödningar i 3-4 dagar. Nu har jag börjat blöda igen, rosa flytningar igår, sen på kvällen å imorse brunare flytningar, inget blod i bindan på natten. Så nu går jag ju å hoppas, fast jag samtidigt räknar med att mensen drar igång. "Känns" mera mens än graviditet. Fast graviditeten med dottern startade ju med närmare fyra dagar av mindre mens blödningar (d.v.s. lite/inget i bindan, rött/brunt på pappret vid varje toabesök). Så det är ju svårt att inte hoppas in i det sista, tills mensen verkligen drar igång och man måste acceptera att det inte blev nåt denna gång heller.

Mumin: hoppas att det är en nidis ändå.

Mojsen: förstår de blandade känslorna, att först "veta" att det inte blir fler, därefter väcka hoppet igen och sedan ner i ravinen igen.. Jag vill bara ge dig en stor kram

Ja här har ju mensen kommit då och jag känner ingen besvikelse den här gången, snarare hopp om att denna normal-långa cykeln ska vara början på en mängd sådanna.
Men när jag satt på toa i morse så hade jag som fosterrörelser mitt i magen, under naveln. Så som det kändes när Agnes låg och bumpade med rumpan, och när jag la handen där började det "fladdra" under vänster revben.
Kan säga att jag stelnade till en stund, men har ju mens och vet att det inte kan vara något i magen.. Skum känsla dock, men kanske beror det på vinet jag drack igår..

Hej tjejer. Hur mår ni?
Här är mensen precis slut och den här månaden hoppas jag faktisk på sen ÄL, om jag får någon, och ingen chans till graviditet, för på onsdag om en vecka har jag bokat in en ögonlaseroperation och då var det viktigt man inte var gravid. Inte någon risk tänkte jag, och det är väl första gången det kan komma något positivt av det hela

Diskuterade lite med min man igår om hur mycket energi, (och pengar), han tänkte att vi ska lägga ner på syskonförsök, det vill säga om det visar sig att det faktiskt inte går på naturlig väg. Han tänker ändå att det är värt en del, om inte annat för Agnes skull, och det känns väl positivt. Tänker att det kan oavsett vara smart att ha pratat igenom alternativen så att vi vet var vi står ifall frågan kommer upp liksom.

Men just nu ser jag mest fram emot att slippa glasögon i sommar

Kramar till den som vill och den som behöver!

Hej, brukar inte skriva så ofta men följer tråden. Jag har BIM på lördag men känner redan nu av mina vanliga pms, så kört denna månad med. Vi satt oxå och diskutterade om hur länge man ska orka (2 år och 3 månader nu) men vi känner båda att vi kommer köpa ett sånt där tre pack på ivf, blir tot 69 tusen kronor! Jättemkt pengar för oss, men lyckas det så är det värt varenda krona! Vi hoppas såklart att vi ska slippa då vi har tre kurer pergo kbar innan ivf i höst

Vad härligt ändå att din cykel blivit bättre, bara det känns som ett steg i rätt riktning
Kram

Halloj!
Håller tummarna för mumin att mesnen hållit sig borta.

Ang orka och pengar. Vi ska försöka få till en vettig diskussion om detta hemma framöver. Sambon är tokstressad och ser helst att vi drar igång med IVF imorgon. Jag vill ligga lite lågt ett tag till. Min sambo är inte medvete om vilken process det är med IVF ( jag har lite bättre koll tack vara FL och vänner) så jag vill att han ska skaffa lite mer info.

Jag var på spolning i onsdags och det var bättre flöde än förra gången och alla prover var bra. Så efter sommaren har vi en ny tid och ska prata om hur vi ska gå vidare.

Lägger till i favoriter...

Intressanta tankar ni har! Tycks vara ett gäng kloka tjejer!
KRAM!

Hmm, fortfarande flytningar av och till men ingen mens. Så länge det har varit mest röd/brunt har jag varit ganska förhoppningsfull, känns mera som i början av grav. med dottern. Sen har det tidvis upphört helt uppemot ett halvt dygn. Å så flytningar igen. Å i förmiddags efter typ ett dygns paus en liten rosa flytning. Vilket gör mig livrädd, massor med association till missfallet där det var just rosa flytningar som gällde. Har inte vågat ta något gravtest, även om det är BIM idag. Tänkte vänta till helgen när maken kommer hem igen, om inte mensen kommit. Rädd för att testa mig också, nu är det ju mera av ett hoppfullt kanske, men om jag plussar så vet jag ju att jag är gravid. Och om det sedan blir ett tidigt missfall så kommer jag att bli förkrossad. På något sätt känns det bättre att dra ut på det och i princip låtsas att allt är som vanligt, ingen graviditet här inte (men dock ingen alkohol heller, man vet ju aldrig...), väntar på mensen gör jag men kommer den så är det bara för att den är lite sen, inte för att det är ett mf. Typ så funkar min hjärna just nu. Även när andra halvan av hjärnan vet att jag lurar mig själv. Men så är min hjärna lite konstig också. 

Hormonstinn: hoppas din cykel rullar på :) Bli inte för besatt bara, kom ihåg att njuta av sommar och sol och semester!

Jag har förresten sett skriverier om att regeringen funderar på att införa att man får vara hemma 30 dagar samtidigt med barnet (både mamma och pappa alltså), och att det kanske skulle börja gälla från årsskiftet. Då kanske det finns nåt bra med att vårens verkstad inte gått så bra i alla fall. Lite surt måste det allt vara å föda 30 december, om nu regeln träder ikraft 1 januari och inte gäller retroaktivt (som ändringar i fp ju aldrig hittills har gjort...)