40+ som äntligen är gravida - igen

Äntligen kom en kallelse för mkp. Nästa måndag blir det. Hu så nervigt. Oro för att man inte skall hitta ett levande foster, oro för missfallsrisk och sedan den förbaskade väntan. Åh så skönt när detta är avklarat. Då skall jag känna mig riktigt gravid. Hoppas jag. Mår ju fortfarande så förbaskat illa och tänker att det ändå är ett tecken på att nåt lever därinne... När jag fick ma så försvann alla symtom. Vad tror ni? Är illamående och trötthet bevis för att graviditeten är aktiv?

De patienter jag har följt genom stamcellstransplantation har inte fått de komplikationer du tar upp. Däremot har samtliga haft svåra smärtor i kroppens slemhinnor, svårt att svälja etc. Det beror på cellgifterna och man får morfin för det. Min erfarenhet är att det tar lite längre att komma tillbaka än man tror och att många i omgivningen förväntar sig att man är frisk för att man kapat sin MS. Tyvärr sitter den organiska tröttheten ofta kvar, för många resten av livet. Man måste gå in i en sån här behandling med realistiska förhoppningar. Jag skulle säga att det tar minst ett år innan man kan utvärdera. Se till att din man efter behandling och hemkomst får söka till Vintersol på Teneriffa. 4 veckor där, för sammanhållen rehabilitering är ovärderligt och en mycket god hjälp att komma i optimal form. Har en galopperande, progressiv MS och blir erbjuden transplantation så tycker jatt man skall göra det. Absolut. Lycka till nu, och försök att må bra. Du har ju själv en tuff tid framför dig och behöver samla kraft. Kram

Ja lycka till nu, verkligen. Var bor ni? Om han inte tål värme finns det ju andra rehabkliniker att söka som landstinget bekostar. Jag har följt fyra av de patienter du talar om, varav en har skrivit en bok, eller en blogg som blev en bok. Hennes symtom kapades bara inte utan hon fick tillbaka funktion genom att krafter kom åter. Tyvärr har Susanne kvar sin fatigue och det dröjde innan hon kunde acceptera det. Vilken tur, under omständigheterna, att ni har en nära vän som gått igenom detta. Kan tänka mig att det är ett ovärderligt stöd. Samtidigt är det ju oerhört individuellt, både hur man drabbas av MS och hur man upplever behandling. Jag hade en syssling som genomgick denna behandling, dock inte i Sverige. Det är några år sedan. Han överlevde tyvärr inte, men jag har inte detaljerna kring vad som gick snett. Jag håller tummarna för er och hoppas att du har utrymme att vila och glädjas över bebisen i magen. Oerhört starkt av dig att klara detta

Välkommen Underbara nyheter!!! Håller tummarna för starkare streck, men positivt är positivt!!!Grattis

Underbart Jätteroligt att vi lyckats igen efter missfall, du och jag. Ta hand om dig nu, och Njuuuut!

Denna ständiga oro. Jag blir galen på mig själv. Har ju mått sååååå illa, dygnet runt, i flera veckor. Och så idag... inget illamående. Är nåt fel? Istället för att vara glad så sitter jag här och vill må illa igen. Är jag inte klok? Kan tillägga att jag har värsta influensan eller liknande. Mår pyton. Då tänker jag att detta virus kanske påverkar fostret negativt, fastän jag vet att en förkylning knappast hotar en frisk graviditet. Skall ju på mkp på måndag. Tänk om man hittar noll på ul... men så undrar jag, gör man mkp om man har typ influensa??? Hittar ingen info om det... Får mamman ha en pågående infektion i kroppen när man sticker hål? Ja... jag får skylla på hormoner, för detta ältande är inte alls likt mig. Ytterst pinsamt. Tacksamt då att man kan skriva av sig här.... Hur är det med er andra? Är ni lugna, supercoola, helt befriade från onödig oro och knasiga tankar?

Mkp imorgon. Håll tummarna för mig

Så är jag hemma efter mkp. Tänk att det fanns ett litet liv som låg där och sprattlade ändå Fick veta att jag inte skulle bli chockad om provet inte gick att genomföra då moderkakan inte helt sällan ligger "fel". Men det gick bra. Kändes lite värre än fvp eftersom doktorn först körde ner den långa nålen och sedan körde den upp och ner, hackade med den liksom. Det stack rejält och jag tänkte att nu går väl allting sönder därinne...  Att sköterskan var förkyld och nös över min mage kändes inte heller helt bra med tanke på infektionsrisken. Men nu är det gjort iallafall och jag skall lägga mig på soffan. Besked om ca en vecka. Är når fel så ringer dom innan dess. Fasar för att mobilen skall börja låta... Och så glömde jag så klart att fråga om besked om kön... men den infon kanske kommer med på rutin. All denna väntan... känns som man hållit på och väntat i evigheter, på ägglossning, på mens, på bim, att 12 veckor skall gå... och nu då besked om allt är ok och att inget fel händer på grund av testet... Inte konstigt att man är trött och har knasiga tankar...

Sagatula, har tänkt mycket på dig/er. Se nu till att bli sjukskriven. Styrkekramar 

Snowbell, grattis och välkommen i gänget 

Jamtlandstaus, vi får nog hålla oss till denna tråden i fortsättningen Grattis till förlovningen. Har du ringt mvc ännu?

Jag kontaktade mvc tidigt enbart för att jag var angelägen om remiss för mkp. Mej ville de prompt ha in på hälsosamtal då det var -05 jag senast fick barn. Jösses, en sån utfrågning. Men tack vare den så beslutade man ta blodprov angående sköldkörteln. Trodde man numera gjorde det som standard, men så var det inte. Man tog prov på mig då min syster har autoimmun sjukdom. Nu visade det sig att jag hade hypertyreos och medicinerar för detta. För att remitteras för mkp krävdes läkarbesök och där ingick vul som en finfin bonus. Härligt att se det lilla pickande hjärtat efter sommarens ma.
Imorgon är det åter till jobbet för min del. Är fortfarande fruktansvärt trött, men tacksam att illamåendet lättat något. Förstår nu att det inte bara är graviditeten som är tröttande. Just organisk trötthet är ett av de vanligaste symtomen vid hypertyreos. Hoppas det blir bättre när jag medicinerat ett tag. Hur mår ni andra?

Fördelen med fvp är att man även kollar efter ryggmärgsbråck. Det gör man inte med mkp. Jag har gjort fvp oxå, och det är helt ok. Några extra veckors väntan, jag vet... men sedan är det fritt fram att vara 100% gravid