Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Lokesmami, jag hade en superkomplicerad förlossning, men känner mig konstigt nog inte rädd för att göra det igen. Däremot får jag inte göra det igen, risken att det går illa är alldeles för stor för mig. Och det grämer mig lite, jag ville göra det igen, men det blir snitt.

Får man fråga vad det var som hände? Är du rädd så kan du gå i Aurora-samtal och se om det hjälper, kanske kan vara skönt att prata om det? Be att få träffa läkaren hos din bm, och lägg upp en rigorös förlossningsplan så du kan undvika att få en jobbig förlossning igen.

Wielkip, du tänker helt rätt! Varför ska man vara rädd? Det finns ingen som helst mening att vara rädd. Det är bara att koppla av och låta kroppen sköta det där själv, det kan den. Ju bättre man slappnar av, desto bättre går det. Ta det som det kommer, det kommer gå galant :)

Lokesmami, jag fattar ärligt talat inte vitsen med de där förlossningsplanerna egentligen... Inte första gången. Hur ska man kunna planera en förlossning överhuvudtaget och speciellt som förstföderska, man har ju ingen aning om vad man har att vänta sig?!

Ja går det så fort så är det nog lätt att få panik och tappa kontrollen. Jag är ett kontrollfreak, så jag trodde att jag skulle ha svårt att kontrollera förlossningen. Men när den drog igång så kände jag att kroppen skötte det där så bra själv, så jag kopplade bort allt :) Sen gick det som det gick, men jag har ändå positiva känslor för förlossningen och psykiskt skulle jag alla gånger klara en till. Men inte fysiskt. Jag har gått i rätt många samtal med läkare, och det har varit väldigt skönt faktiskt. Det kommer bli fler när jag kommer längre in i graviditeten. Kolla upp Aurora, eller åtminstone samtal med läkaren hos din bm. Be dem att gå igenom din journal över förlossningen så kanske de kan förklara lite mer?

Chetti, jag flåsar och får hjärtklappning för minsta lilla :) Det hör tydligen till ;) Tänk då idag när jag hoppade studsmatta med dottern! ;)

Luscious, nej det är sant :) Jag skrev ingen förlossningsplan just eftersom jag inte ville skriva ner det, för då skulle det bli knas om det inte blev som jag planerat. Men alla är vi ju olika, och det är klart det är därför planen finns till :)

Ja den känslan är fantastisk, hur kroppen bara tar över! Det går inte att beskriva.

Förresten, om det är någon som är rädd, eller vill förbereda sig så kan jag varmt rekommendera "Att möta förlossningssmärtan" av Gudrun Abascal. Efter halva boken kände jag mig redo :)

Plockepinn, visst blir man lite ställd? För min del blev det nog bestämt innan jag ens lämnade operationsbordet efter förlossningen, men jag fattade det inte förrän ett år senare när jag fick hem ett brev efter en grundlig undersökning jag gjort. Och där stod det att jag bör föda med snitt nästa gång. Min värld ställdes på ända.

Jag har ju aldrig snittats, men kontrollfreak som jag är så har jag hört mig för. Och det verkar som att man får mindre ont av planerade snitt än av akuta. Vid ett planerar är ju allt ännu lugnare och inte så bråttom. Jag var nära att få ett urakut snitt (sånt där man sövs) med dottern. Och har jag bara ont utav helvete i två veckor så tar jag det gärna. Efter förra gick jag på smärtstillande i 4 månader, och jag kan fortfarande ha ont emellanåt. Men överväg snitt om du erbjuds det, du ska ju också må bra. Och du har ju turen att kunna jämföra själv med hjälp av tidigare erfarenheter :)

Förlåt, "turen att kunna jämföra" var lite klumpigt uttryckt kanske... Men det kanske är en fördel? När man velar i sitt beslut?

De säger att planerade snitt är så lugna och inte ett dugg dramatiska, att det oftast är så skön stämning i salen :)

Jo jag vet... Det är en av sakerna jag tycker är jobbigt med att få snitt. Vilken konstig känsla att vakna på morgonen och inte känna ett dugg, men veta att idag ska jag få barn... Och bara vetskapen att man ska bli uppskuren är inte så skrattretande heller.

Det viktigaste för mig är att barnet mår bra, att jag mår bra, att min sambo slipper må så dåligt som han gjorde, att vi får vara tillsammans efter förlossningen, och att jag får en förlossningsbricka. Konstigt nog :) Jag fick ingen sist, och det kändes lite som det ultimata misslyckandet...

Och så vill jag att det ska vara lugnt inne på salen, och inte panik som det var sist. Allt det får jag med ett planerat snitt. Men det är ändå nåt som saknas... :)

Wielkip och ni andra, det lilla bajs som kom när jag födde, var i fast form och bm tog bort det innan min sambo ens märkte det, det hann bara komma ut så var det borta. Och jag bad om ursäkt till henne varje gång ;) Det kom en hel del blod (blödde 600 ml), men man tänker inte alls på sånt då. Hade jag däremot legat i ett bad när jag blödde så pass mycket så hade jag nog varit rätt röd ;)

Om du tycker att det verkar jobbigt med att bajsa på sig (det är många som tycker det) så kan man be att få ett lavemang. Ett tips är att göra det tidigt, jag låg och skulle försöka slappna av när jag hade kraftiga värkar, och skulle samtidigt försöka hålla inne lavemang. Så det fick ingen jätteeffekt för mig tyvärr :) Men det är ett tips :)

Jeanette, jag är exakt likadan! :)

Chetti, ös på du! Jag hade en sån dag igår, till slut satt jag i bilen och grät så tårarna rann. Kvällen slutade med att jag svullade ostbågar för jag tyckte synd om mig själv, hur nu det kunde gå eftersom jag är känslig för lukter och allmänt osugen på det mesta... :)

Lokesmami, du har ju alltid BB Stockholm också som också ligger på Danderyds. Där är alla rum som på hotell, och pappan får garanterat stanna kvar. Snittas man akut så har jag för mig att pappan alltid får stanna kvar, mamman behöver så pass mycket hjälp de första dagarna... Vad jag har hört, vet inte om det stämmer :)

Jag vill gärna föda på BB Stockholm den här gången eftersom det är nära där jag bor, och de har börjat ta snitt också. Sen är det ju skönt om det inte är så sjukhusigt när man ska vara där i flera dagar :)