u mad?
Jag har idag sett den allra bästa profilbilden på HP. En kille med världens största smil och en bunte pengar i ena handen.
Han har förstått vad kvinnor faller för eller så har han en helt underbar sjuk humor. Hade han inte bott på fel ställe i landet hade jag dejtat han på studs.
En fråga hur gör ni om ni pratar med en person på telefon, ni har inte träffats. Men han har sagt att han är ute efter vänskap inget annat. Jag är ute efter ett förhållande men anser att vänner kan man ju inte få för mycket av. Så därför fortsätter jag prata med honom. Men under dessa premisser fortsätter ni och går in på dejingsidor. Vart drar man gränser för när man inte längre går in på dejting sidor. För mig känns det fel att fortsätta gå in om man pratar med någon över telefon men samtidigt vi har ju redan beslutat att det är vänskap vi är ute efter i våran relation. Så jag antar att jag gör väl inget fel som fortsätter att gå in på dejtingsidorna.
Är inte helt ny på dejtingsidor men etiketten är rätt så svår hur man beter sig där med vissa saker.
Ett litet problem har uppstått, jag har börjat prata med en kille över msn och telefon, det är helt otroligt vad jag gillar personligheten. Vi har pratat från det att vi kommit hem från jobb till 12 -1 varje kväll sedan vi började prata på mer allvar. Nu har vi bestämt oss för att träffas. Problemet är att jag är livrädd. Hur hanterar man detta, rädslan att någon av oss ska bli besviken, jag är dessutom rätt så stor men han vet ju om det. Med risk att han läser här och känner igen sig. Men han har en auktoritet samtidigt som han har en känslighet och kan visa sig svag som jag finner oerhört attraktivt. Men vi har inte träffats ännu och jisses, jag har träffat andra killar över dejtingsidor men aldrig något som lett till något. Men det här känns som det är allvar om vi nu går ihop även i verkliga livet. Om inte han känner nåt annat då. Även om han säger att han är intresserad. Ja behövde bara skriva av mig.
allt beror på hur man tar saker och ting 
*äckligt positiv för tillfället*
FredrikCA du verkar lägga ned väldigt mycket tankekraft och energi på hur du uppfattar andra, men väldigt lite på hur du själv uppfattas. Personligen uppfattar jag dig som extremt osäker person som har lagt sig till med en fasad av säkerhet som fallerar om man skrapar lite på ytan.
Du projicerar din egen osäkerhet på andra människor och avfärdar alla som inte tycker eller tänker som du gör som mindre bemedlade rent intellektuellt. Intelligenta människor är helt klart spännande, lägg till ödmjukhet och empati så har du en drömman.
Du saknar helt de två sistnämnda och framstår därmed som en osäker och aggressionshämmad barnrumpa.
Det du skriver om ditt ex liknar i det närmaste psykiskmisshandel med ett otroligt kontrollbehov.
Du skriver att du sällan ljuger, men du kräver fullkomlig ärlighet av en potentiell partner.
Jag får inte ihop bitarna riktigt.
Hur du uppfattar dig är en sak, men hur andra uppfattar dig är något helt annat. En person med ett stabilt inre där överensstämmer de två.
Träffade en jättetrevlig kille på Happy Pancake, vi träffades några gånger och det var så himla bra och mysigt. Inget hångel... och det är ju nästan problemet.
Sedan tyckte han att jag var för reserverad och då visade jag mer känslor och han gillade det... han sa att han ville ses igen och nu har vi inte hörts av på ett tag...
Vet inte vad jag ska göra? Tänkte ringa nu och fråga rakt ut... men usch, det är lite jobbigt 
Men måste göra det.
Behöver lite peppande ord!
Jag ringde dejten och jag är verkligen glad över att jag gjorde det!
Frågar man inget, får man ingenting veta 
Och ovisshet är inte roligt!
Han blev glad över att jag ringde och vi ska ses 