fortsättningstråd: vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Hoppar in här i tråden också... vi fick vår lilla Selma en dryg vecka för tidigt efter vattenavgång. Åkte först till Lycksele i ambulans, de skickade oss vidare till Umeå eftersom de inte tar emot barn födda innan 36 fullgångna veckor. Hon var väldigt stor för sin vecka, vägde drygt 3300 gram och är femtio cm lång, och har haft svårt att reglera blodsockret (jag har haft enstaka höga blodsockervärden och socker i urinen och jag funderar på om jag kanske har haft tendenser till graviditetsdiabetes - min BM har inte gjort någon sockerbelastning eller ens tagit ett HbA1c under graviditeten). 

Nu ligger vi på barn 4 på NUS, vi har fått flytta in på familjerum nu, sondmatar och amningstränar. De misstänker att hon kommer att få gulsot eftersom hon precis som sin bror har väldigt högt hb, så få se när vi får börja komma oss hem.  

Ja, alltså, hon är lite drygt en vecka prematur, född vecka 35+6.

Det är inte så att hon kom en vecka tidigare än beräknat.    

Tack! Ja, säg det... Det har inte riktigt kommit igång ännu. Hon sondas var tredje timme. Ibland är hon väldigt pigg på att ta bröstet och ligger och suger ordentligt så att hon får i sig, men andra gånger orkar hon inte ta bröstet alls och sondas bara. Men det var liknande strul med min son när han fick gulsot, så jag har ju en förhoppning om att hon ska orka dia ordentligt snart precis som han.

Vad fin hon är, Scorpio. Jag har lagt upp vår lilla tös i bildtråden om någon vill kika på henne. Hon ligger nu och solar, har för höga gulsotsvärden. Det här har vi varit med om med storebror också, men jag blir lite missmodig och tror inte att vi får komma hem förrän mot slutet av nästa vecka istället för början av nästa vecka.

Vi blev rejält rädda igår för övrigt - somliga ska inte ha de jobb de har går bara att konstatera. Vi fick in uv-lampan på vårt rum och när jag frågade hur högt lampan skulle ställas in fick vi enbart och endast svaret "så nära som möjligt". Vi ställde ju in den så nära som möjligt... och tösen blev överhettad, vi reagerade på att hon lät konstigt. Vi fick ringa på personal för att hon kändes varm och för att fråga hur högt lampan egentligen skulle sitta, för det kändes ju inte som om instruktionen vi fick stämde. Hon hade en temp på över 39 grader och även om tempen sjönk fick hon feber så fort hon lades under uv-lampan. Så de fick flytta in henne på lättvårdsavdelningen igen för observation och tog infektionsprover som tack och lov var rena. Vi fick tillbaka henne i morse, då först hade tempen stabiliserat sig.

Jag blir så förbannad, hur fan kan man lämna ett par föräldrar med sådana instruktioner? Vet att de skrev en rapport så att det inte ska hända igen, det behövs mer instruktioner än "så nära som möjligt".      

Men vad härligt att det går bra Nippertippan med både vikten och att du får ha din lille pojke på rummet!  

Selma har också gått upp bra i vikt, är snart uppe i sin födelsevikt, så nu gör vi försök på att inte sondmata henne någonting under dagen utan försöka amma fritt. Håller tummarna att det går vägen, då kanske vi får åka hem i övermorgon!

Ponja: Min dotter föddes i vecka 35+5 och hon föddes lika stor som en fullgången bebis, hon vägde 3384 gram och var 50 cm lång. För oss har det funkat ganska bra att amma. Hon hade väldigt lågt blodsocker när hon föddes så de lade in henne på neo med en gång och hon fick aldrig chansen att suga på bröstet innan de gick iväg med henne. Det tog några dagar innan hon började utveckla något sökbeteende eller rootingreflex (dvs att de vänder huvudet mot en bröstvårta som stryker mot kinden). Hon låg på värmebädd i ett dygn, fick sockerdropp och de mätte hennes syremättnad i närmare två dygn, men sedan fick vi ta in henne på ett familjerum. Hon har fått suga på bröstet inför i princip varenda mål om hon inte har varit för trött. Hon sondas, idag är första dagen hon inte har fått något tillägg via sond. Jag kom igång rätt bra med mjölkproduktionen och hann ikapp det hon äter när hon var ungefär fyra dygn gammal, så sedan dess har hon bara fått min urpumpade bröstmjölk.

Pappan har varit här hela tiden... det underlättar. Men vi har ungefär 30 mil hem så det är ju inte så lätt att komma och gå tyvärr. Vi har sagt att om vi måste stanna kvar över helgen ska han åka hem och vara med vår tvååring.

För oss har det gått väldigt bra att amma sedan hon väl kom på hur hon skulle göra och sedan bilirubinvärderna gått ner så hon piggnat till. Hon tar ett bra tag och suger bra på bröstet.   

Här är min lilla Selma, sexton dagar gammal!

Vi har nu varit hemma sedan i fredags, sonden togs bort i torsdags. Lite läskigt, jag var nervös över att bvc tagit över i och med att vi har så långt till Umeå, men det har gått fint det också. Över helgen hade hon ökat 140 gram och nästa vägning har vi på måndag.

Scorpio: Jag tänkte just säga att det kanske var det sista avslaget... så var det för mig när sonen föddes. Avslaget hade försvunnit och så fick jag vad jag trodde var mens och jätteont, till och med något koagel... det var sex veckor efter förlossningen. Sen hände det ingenting innan sonen var nio månader gammal - då fick jag min första mens.

Det kan ju ta ett tag innan det vänder uppåt... för oss vände det inte uppåt förrän efter tolv dagar, då vi blev utskrivna. Håller tummarna att det går bra!

Nej, håller med Carla om de tio grammen. Selma hade gått ner tjugo gram efter första dygnet hon hade ammat fritt, det bedömde de som att hon höll vikten.

Tack ska ni ha förresten. Jag tycker förstås att hon är söt som en smällkaramell jag också.

Vad härligt!

Och vilken fin liten tjejh!