Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Vilaa och stumpan, vad ledsen jag blir att det har gått så. Vi har varit så nära många gånger och det är ett under att vi fortfarande håller ihop. Hoppas ni når fram till varandra igen.

Onelife, vad roligt att KUB gick bra. Grattis!

che71, jag skulle inte trappa ner kortisonet så fort som dr D sa när du har tagit så länge. Han sa likadant till mig, men speciellt på slutet är det viktigt att ta det lugnt. Då minskade jag 1,25 mg/v enligt kloka råd från tjejerna här.

Jättekonstigt att du inte får Aurorasamtal. Jag fick det förra graviditeten pga min panikpångest och jag behövde inte kämpa. Fick tom frågan om jag ville ha det nu också. Stå på dig, för för mig var det i alla fall till stor hjälp.  

Här är det lite jobbigt just nu, det är därför jag har legat lite lågt. Efter att ha varit galet orolig i början så var det lugnt ett mellantag. Nu är oron tillbaka med full kraft och jag har haft problem med min panikångest och massor av sd. En bidragande orsak antar jag är att flera omkring oss har förlorat fullgångna barn och lilla kusinen dog 3 dagar gammal i psd.

Dessutom har det strulat igen. Det visade sig att jag inte tålde Clexane då jag fick nässelutslag och eftersom ingen skriver ut Fragmin var jag tvungen att sluta helt med sprutorna. Dessutom misstänkte bm på TUL i veckan att bebisen har någon förträngning i magsäcken eller tarmen så nu ska vi tillbaka nästa vecka och träffa en specialistläkare och nytt UL. Om det är så måste hon opereras när hon föds och eventuellt förlösas i Lund. Det beskedet var så läskigt att jag inte ens orkar ta mig till det. Snälla håll tummen för att bm såg fel! Mannen är jätteorolig så jag måste trösta honom också.

Jag är AB+

Snart lycklig, vad roligt att du har uppnått ett av dina delmål! Stort grattis! Nu håller jag tummen stenhårt för att det går hela vägen. Dr D verkar väldigt engagerad i dig så han gör nog allt i sin makt för att det ska gå bra.

Jag ser att ni diskuterar kopplingen binjurarna/sköldkörtel/fertilitet och tänkte precis länka till dr Lams artilkel, men såg att Cathy redan hunnit före. Jag fick den av dr Hybinette när jag var där. Han är stenhård på att binjurarna måste tas om hand innan man ger sig på sköldkörteln. Annars bara lurar man kroppen och tvingar igång den. Det är därför man först blir pigg av Levaxin och sedan ännu tröttare. Kroppen ska vara trött när man kört för hårt. Det står tom i FASS att man inte ska ge Levaxin utan att ha kollat upp binjurarna. Undrar hur många läkare som struntar i det.

Någon som har koll på det här med att gå över/igångsättning? Med största sannolikhet kommer jag att gå över och läkarna vill inte sätta igång förrän tidigast v 41+0 pga risk för akut kejsarsnitt. Det som oroar mig där är dels min ålder och sedan att bebisen har blivit mindre och mindre jämfört med genomsnittet för varje TUL. I v 28 låg hon över, i v 32 hade hon minskat 16% och låg på medel och i går hade hon minskat 8 % till och låg nu under medel. Nu blir nästa UL vid fulltid. Ni som har fått barn/ är gravida, är det kejsarsnitt som gäller för er?

Cathy och Singhatjejen, tack för era svar. Det känns inte alls bra det här. Läkaren sa att det antagligen berodde på mätfel, men då borde det inte gå stadigt neråt tycker jag. Nu är det 36 fulla v så jag får vänta 4 v till nästa UL. Känns som lång tid och det kan hända mycket till dess. En sak som inte heller känns bra är att jag fick sluta med blodförtunnande vid jul eftersom jag inte tålde sprutorna.

Nu har jag bara en BM-tid innan fulltid och det är nästa fre. Vad skulle ni ha gjort? Bett om ett UL till om 2 v? Jag skrev till dr D också. Får se om han svarar. Mina FBC har sett bra ut sedan v 20 och även mina andra värden, men det behöver ju inte betyda att det inte händer något med moderkakan. Att flödet i navelsträngen ser bra ut, har det någon betydelse? För där har de inte sett något konstigt. MItt SF-mått i går sa de var ok, 35, och fostervattenmängden såg bra ut.

Singhatjejen, märkte du att sonen blev lugnare i magen, eller hur kom BM fram till att han behövde komma ut? 

Tack snälla för era svar. Jag ryser när jag tänker på vad som kunde ha hänt om inte Singhatjejen och Vilaa haft så bra BM. Så skönt att ni fick hjälp i tid även om ni och bebisarna orsakades onödigt lidande.

TWH, det sjuka är att det var en specialistläkare som var så nonchalant (min BM var inte med). Vi blev skickade till henne på UL eftersom de trodde det var fel på bebisens magsäck och har träffat henne två gånger, senast i tor. Hon skyllde på mätfel att bebisens kurva gick rakt neråt. Men jag har tidigare reagerat på att hon har legat över hela tiden innan eftersom både jag och min man är ganska små. Både RUL, extra könsUL hos Selbing i v 22 och sedan i v 28. Det är efter det kurvan har börjat gå ner. Ingen slump säger jag. Min BM har alltid varit mycket tillmötesgående och förstående (vet dock inte hur kunnig) men hon är typiskt nog bortrest till nästa fre då jag ska träffa henne. Jag bor i Västervik.  

Hur gör de när de undersöker moderkakan? För flödet i navelsträngen kollar de varje gång och det har sett bra ut. Men moderkakan kan förstås ändå vara dålig utan att det märks där, eller? Hjärtljuden har också varit mycket stadiga och bra enligt flera BM, senast i tor. Jag har inga tecken på havandeskapsförgiftning, har lågt blodtryck och inte svullen öht. Jag har ju dessutom fått barn innan och då verkar de inte bry sig lika mycket heller.

Jag kan inte få tag på någon förutom förlossningen förrän tidigast i början på nästa vecka. Ska jag ringa dit? Vad kan de göra mer än göra ctg? Kan man få be om att prata med en läkare där?

Hur har det gått för dig Che? Har de lyssnat på din oro så du fått komma till Aurora? Vad har de sagt om KS?

Cathy, jag lydde ditt råd och bokade tid för TUL till Selbing nästa vecka. Honom har jag förtroende för. Han hade en tid kvar öht, på ons, så det var nog meningen att jag skulle få den. Jag skrev på extra info att jag ville ha koll av moderkakan om möjligt pga tapp i tillväxt så får vi se.

Che, jag förstår faktiskt inte vad mer som ska vara uppfyllt än det du har för att få komma till Aurora. De är ju till för exakt såna med din bakgrund. Känner du sådan oro måste du stå på dig. Var besvärlig. Jag bytte BM i v 20 för att hon inte hjälpte mig. Det blev som natt och dag efter det med den nya.

Be också om fler koller om du tycker att du behöver det efter v 32. Vi har säkert gjort 15 UL hittills och det lär bli fler. Anledningen till att jag var osäker nu hur jag skulle göra var att specialisten verkade så säker på sin sak så det kändes bäst att kolla med er eftersom jag inte tyckte det stod rätt till.

Jag tror att professor Selbing (som ska vara om inte den bäste i Sverige på UL så åtminstone en av de bästa) borde kunna säga om jag borde vara orolig eller inte. Jag var ju där i v 22 också så jag har redan träffat honom. Hans utrustning är dessutom överlägsen den de har här, det har BM själv sagt för hon har varit hos honom på studiebesök. Uttrycker han oro på onsdag så tänker jag kräva fler koller av min BM på fre när jag träffar henne. Vad tror ni om det?

Che, jag förstår dig precis. Jag har varit och är ofta fortfarande precis som du. Herregud, jag gick med odiagnostiserad svår endometrios i 20 år och godtog att det är normalt att svimma när man har mens. Man offrar hellre sig själv än är till besvär. Tyvärr är det så att när jag har fått igenom det jag vill har jag betett mig precis som Zinfandel säger att du ska göra. Men det är oftast inte något jag har planerat utan jag får bara nog. Har du inte någon annan närstående som kan stå på sig åt dig? Det kanske inte ens behöver vara din man om han också har problem med att vara besvärlig, utan någon som kan vara med och peppa dig.

Du har all rätt att byta BM om du inte känner att hon tar dig på allvar. Det kanske också är en bra idé att skriva ner hur du känner precis som du sa. Det gör jag ibland och det har hjälpt ifall det låser sig när man väl sitter där. Som tur är har du fortfarande ett tag på dig att få igenom din vilja, men det vore ju skönt om allt var ordnat så fort som möjligt så du får lite lugn och ro. Du får inte ge dig med det här efter allt du har gått igenom. Jag vet de som har fått KS med mycket svagare argument än de du har så det kan inte vara omöjligt om du bara hittar rätt person. Jag håller på dig och jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. kram 

Tänkte bara säga att jag var hos Selbing för UL i dag och han undersökte mig på längden och tvären och såg inte några tecken på att vi skulle vara oroliga. Moderkakan var tom bättre än de brukar vara. Då kanske man inte har tagit alla sprutor i onödan då. Däremot tyckte han att den andra UL-läkaren borde ha reagerat på att bebisen hade tappat så mycket som 25% på sin kurva på 8 v. Är så glad att jag åkte dit. Honom har jag bestämt mig för att lita på.

På tal om annat så har jag insett att det här med feber/feberkänsla verkar vara extremt vanligt vid implantation. Jag surfar runt lite ibland (ganska ofta) och har kommit in på ganska många IVF-bloggar. Ofta ser allt bra ut med perfekta embryon, men det går ändå inte och tjejerna får feber som kliniken inte bryr sig om. Vore nog väldigt bra om det här kom ut i media. Jättestarkt TWH att du kämpar med det. Synd att du får så ljummen respons. Hade det tex funnits så mycket info om endo när jag var yngre hade jag aldrig gått med det så länge. 

Cathy och Che, tack för omtanken och kram till er båda.

Sofia M, det kan ju ha varit en reaktion hos dig eftersom det inte fungerade för er, men det är inget jag minns själv. Det bara slog mig att det verkar ganska vanligt med immunproblem i dessa sammanhang eftersom jag läst om det så många gånger och eftersom min egen kropp reagerade med feber så är det väl det jag har uppmärksammat. Kroppen kan säkert slå bakut på många sätt när den inte orkar med.

Ser att vi är flera som går på CvL. Jag gav upp diskussionerna med dem för allt berodde ju på embryona... Febern jag fick under ruvningen skrattade de åt. Det ska (måste säga förhoppningsvis för jag är så rädd att jinxa något)) bli mig ett sant nöje att berätta för dem om några veckor att vi fått en bebis på sjätte försöket efter att ha fått tillbaka 5 embryon med högsta skattning efter deras förnämliga modell som ändå misslyckades. Vilket sammanträffande att det här var första försöket med immunsupport! De kanske inte tar det till sig, men blir vi fler och fler som lyckas så kan de ju inte strunta i det. Har ni andra berättat att ni fått alternativ behandling? Jag struntade i det eftersom vi gjorde FET den här gången och inte fick några mediciner från dem.

Solkatten, för ett år sedan kändes det totalt hopplöst för oss och vi höll på att ge upp. Sedan efter vi hade träffat dr D så vände det. Hoppas verkligen samma sak för er! Vad gäller att berätta så resonerade jag som så att det viktiga är att en läkare har hela bilden och då valde jag dr D. Han har vetat allt jag gjort hela tiden och det har känts tryggt.

Ha ha, jag vet precis vad du menar med att be dem leta lite extra, Dr D sa att som mina äggledare såg ut skulle vi aldrig lyckas så de måste tas bort. Jag var då tvungen att förklara för min hemläkare för att få en remiss att jag under en semesterresa till Aten (i februari!) fick så ont att jag var tvungen att uppsöka en gynekolog som då såg stopp och inflammation i mina äggledare. Vet inte om hon köpte det helt men jag fick min remiss. Ville så gärna skälla ut henne för jag hade bett henne kolla detta bara 3 månader innan och inte sett något men jag höll tyst. Så det var värt att åka till Aten bara för det. Hoppas de hittar ditt myom. Tur att du kan guida dem...

jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta för att jag nu kan berätta att nästa lilla Atenbebis är född. Utan den här tråden hade jag aldrig hittat dr D och den kunskap och stöd jag har fått har varit ovärderlig. nu hoppas jag verkligen att alla ni andra får uppleva samma lycka för det är ni så väl värda.      ( Ursäkta att inlägget är konstigt, men mina katter hade snott en massa tangenter från datorn när vi var borta så den fungerar inte så bra) Lilla Iris kom med en fruktansvärd fart en halvtimme in på bf+1 och verkar väldigt pigg fast hon var ganska liten, 2950 g och 48 cm.                                                                                                                                                                           

Jag hade egentligen lovat min man dyrt och heligt att lämna allt som har med barnlöshet att göra efter att i 10 års tid varit helt besatt. Men jag har inte riktigt kunnat släppa din resa "Snart lycklig" så jag har följt lite i smyg. Därför blev jag så glad så jag fick tårar i ögonen när jag såg att ditt hcg stigit och måste bara skicka en stor grattiskram! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går vägen! Jag fick positivt besked vid exakt samma tid förra året men det tog ett bra tag innan det var ett starkt plus så försök att inte bry dig om testet.

Jag hoppas naturligtvis att alla ni andra som kämpar också lyckas. Jag vet vilket helvete det är. Men kan jag lyckas trots mina förutsättningar med bla endometrios i stadium 4 och många misslyckade IVF så finns det hopp för många andra genom immunbehandlingen. Vi envisa människor gör också att läkarna i Sverige till slut inte kan blunda längre för resultaten. Min MVC-läkare sa senast förra veckan att kontakten med mig har fått henne att ifrågasätta de svenska metoderna.

Hej, jag hängde här mycket för ca 2 år sedan när vi med dr D:s hjälp lyckades bli gravida med dottern. Nu har jag en väninna som behöver hjälp men jag är inte säker på att jag har hans senaste kontaktuppgifter. Jag vore tacksam om någon vänlig själ kunde hjälpa mig med det.

Tack för hjälpen!