Jag har en fråga till er som har gjort utredning i Aten. Har ni gjort IVF där också, eller går det att få göra det som vanligt i Sverige? Vi har många misslyckade syskonförsök bakom oss och jag börjar ge upp. Läkarna säger att allt ser bra ut vid varje försök, men inget händer. Det verkar ju finnas mycket som de svenska läkarna inte hittar så det kanske är värt ett försök att åka till Aten.
En fråga till. Jag såg att någon rekommenderade att man kunde ta en massa prover i Sverige innan man sökte sig utomlands. Var har ni gjort det? Hos er IVF-klinik eller någon annanstans? Vi har inga nytagna prover eftersom vi bara har gjort frysförsök under de senaste två åren. Innan dess bara den vanliga provtagningen inför färskförsök.
Tack så mycket för välkomnandet. Det börjar kännas väldigt ensamt när alla runt om en ploppar ut barn till höger och vänster. Ja ni om några vet ju.. Skönt att såna här trådar finns. Om någon orkar läsa ska jag försöka ge en kort version av min historia. Jag fyller 40 i vår och fick diagnos svår endometrios då vi sökte hjälp för barnlöshet under 2006. Något jag med största sannolikhet har haft sedan tonåren, men ingen har tagit på allvar förrän då fast jag hade så ont i magen så jag låg på golvet och skrek rakt ut och svimmade av smärtorna. Efter diagnosen la jag om min kost helt till supernyttigt och så blev jag nedreglerad i 6 månader och gjorde sedan IVF i Linköping. Allt gick fel som kunde gå fel. Läkaren som gjorde vul under stimuleringen höll på att avbryta försöket eftersom jag hade så många cystor på äggstockarna, något som kliniken som tur var stoppade då det naturligtvis var äggblåsor… Kvaliteten på äggen var värdelös, endast ett var så pass så de ville ge tillbaka. Ampullen till ägglossningssprutan gick sönder. Återsättningen tog över en timme och ett helt läkarlag för de fick inte in katetern. MEN, det resulterade i en perfekt liten pojke. Läkarna sa efteråt att de inte trodde vi hade någon chans överhuvudtaget.
Efter graviditeten var smärtorna nästan helt borta, men hormonerna kom i olag så jag hade ständig pms från helvetet och trött så jag knappt kunde vara uppe. Efter mycket sökande hittade jag håranalys och gjorde en sådan. Det förklarade tröttheten, jag hade 20 gånger för höga halter av koppar bla. Under 2 år har jag nu med rekommendationer därifrån försökt rätta till dessa obalanser. 2010 bestämde vi oss ändå för att försöka få ett syskon. Utredningen visade fortfarande dåliga siffror, men vi hade ändå en chans. För att förbättra fick jag akupunktur innan under 3 månader. Resultatet blev perfekt mot alla odds, 7 ägg till frysen och ett superägg till mig. Negativt. Under våren gör vi ett nytt färskförsök med ett ägg till frysen och jag blir gravid. Båda mina bästa vänner skulle ha inom två veckor från oss och lyckan är gjord. Mår jättedåligt under hela tiden och i v 13 konstateras MA. Något gick mentalt sönder inom mig då. Sedan har vi gjort 3 misslyckade frysförsök. Kliniken (CvL) säger hela tiden att allt ser bra ut, gör bara ett försök till så lyckas det nog. Men jag känner att något är fel. Blev mycket sämre efter missfallet.
I höstas fick jag äntligen konstaterat att båda mina äggledare är helt blockerade så då kan vi släppa hemförsöken efter 10 års harvande. Nu i höstas fick jag också kontakt med en läkare i Stockholm, Sverker Hybinette, som äntligen hoppas jag, kom med lite svar. Han säger att min kropp är så stressad (gick in i väggen för många år sedan och har inte hämtat mig) så hela hormonsystemet är överbelastat. Han har givit mig hydrokortison (3x5 mg per dag) för binjurarna, 5-htp för att öka serotoninhalten och för att jag ska börja sova bättre, mycket starka probiotika som har hjälpt min ständigt jättesvullna mage, hög dos d-vitamin, omega-3, b6, b5, b12 och progesteron från ägglossning till mens. Han verkar bra och tror att vi har en chans framöver, men han är inte specialist på fertilitet, så jag känner att det ändå fattas lite. Därför sökte jag mig till er tråd. För det känns som om läkaren i Aten kanske kunde hitta den felande pusselbiten, för jag är säker på att förutom endon har jag andra problem med immunförsvaret. Jag blir tex nästan aldrig sjuk.
Vi vet inte hur länge till vi orkar hålla på. Vi ger det nog det här året ut, sedan får det vara nog (säger jag nu). Vi har hållit på i över 10 år med barnalstrande. Men då vill jag ge allt det här året. Förhoppningsvis ett färskförsök innan sommaren. När tror ni man måste söka kontakt med Aten då? Känns som snart. Min man vill göra fler frysförsök innan (har 4 kvar i frysen) men känns meningslöst och slöseri med tid.
Kom på en sak till. Egentligen borde ju inte IVF-kliniken i Sverige se Aten som en konkurrent då de erbjuder tjänster som inte finns här. IVF-en tänkte vi ju ändå göra här som vanligt. Kanske min hemläkare annars skulle kunna hjälpa till. Hon är nu min ”vanliga” gynläkare ändå efter att jag tröttnat på landstinget.
Tack snälla för era svar. Zinfandel: Jag har varit inne på din hemsida och vad imponerad jag är över det jobb du har lagt ner och det fina resultatet. Som jag förstår det ska ni göra ett nytt försök nu snart och jag önskar av hela mitt hjärta att det lyckas! Jättesnällt att du engagerar dig i mina problem. Jag ska försöka svara på dina frågor, med risk för att det blir lite rörigt. Jag glömde säga igår att jag har fler tecken på problem med immunförsvaret, men de börjar bli bättre. Jag har haft så svåra problem med lederna att jag knappt kunde använda mina händer under långa perioder. Fortfarande ingen större kraft, men inte så ont. Mycket muskelvärk och spänningar. Jag har haft riktigt svår gräsallergi, men den var så bra i somras att jag inte behövde ta några mediciner alls. Innan har jag inte kunnat vara ute knappt på sommaren. Jag har antagligen haft en svår candidaöverväxt med MYCKET svullen mage så fort jag åt något, speciellt snabba kolhydrater och sådan klåda att jag hade ett blödande sår på insidan av låret i flera år. Enorm trötthet, speciellt på em. Efter utmattningsdepression har jag inte tålt någon stress överhuvudtaget (börjar bli bättre efter att ha träffat nya läkaren och terapi). Så det går framåt och hade jag varit 30 hade jag nog nöjt mig med det jag redan gör, men nu har vi inte den tiden.
Min endo sitter lite överallt i hela magen. Ena äggstocken sitter fast i bukväggen, äggledarna är till 100% säkerhet förstörda av endon, jag har på tarmarna vilket antagligen förklarar mycket av magbesvären. I ”pouch of Douglas” (lär mig aldrig vad det heter på svenska) etc etc. Jag har diagnosen IBS, men det känns lite som en slaskpost. De har aldrig kunnat säga orsaken. Jag har hela mitt liv lidit av svår förstoppning, 2 v mellan om jag äter som folk gör mest, vilket har lett till svår näringsbrist fast jag ätit ok. Efter endodiagnosen läste jag allt som fanns och ändrade kosten radikalt. Åt inte gluten, socker, laktos, tillsatser, alkohol, kaffe. Höll det i flera år, men efter missfallet hjälpte inte ens det så då gav jag upp. Ätit bra emellan, alltid hemlagat, men fuskat lite väl mycket med sötsaker när det varit synd om mig. Och så älskar jag mitt kaffe! Men nu kämpar jag igen efter att läkaren sagt åt mig att jag måste skärpa mig med kaffe och snabba kolhydrater. Fått ny kraft nu efter nyår så nu lagas det nyttigt för fullt. Alkohol har jag inte druckit på flera år. Är inte sugen längre.
Jag har med största sannolikhet sköldkörtelproblem, men de har inte velat ta några prover. Nu förklarade också sista läkaren att de tester de tar i Sverige är meningslösa och säger ingenting om de egentliga problemen så jag låter bli att tjata.
Mina problem är inte bara infertilitet utan jag har varit sjukskriven i över 10 år efter att jag brakade så in i väggen att jag var i princip utslagen i ett år. Sedan har jag inte kunnat komma tillbaka för jag har drivit mig själv för hårt varje gång jag fått lite mer ork och inte fått någon som helst hjälp från sjukvården. Ville man inte ha SSRI-preparat, vilket jag inte ville efter att ha testat så var det stopp. På den tiden kunde man ju vägra… Det som fick mig att vakna upp och börja vara snällare mot mig själv var när jag kollapsade för lite mer än ett år sedan när jag var ute och körde. Min svägerska som var med fick ringa efter ambulans. Vill inte tänka på hur det kunde ha slutat.
Det som skrämde mig med att sätta igång med IVF-svängen igen är att jag är en person som lätt blir besatt och forskar ihjäl mig. Jag har fått lova min man att dra ner på det för han har sett hur det har tärt på mig. Eftersom jag inte har kunnat lita på läkarvården har jag hela tiden dubbelkollat och ifrågasatt. Jag tror absolut att det är bra att läsa på om reproduktionsimmunologi, men jag är rädd att allt annat försvinner om jag engarerar mig för mycket. Den läkaren jag har nu börjar jag lita på för han har, i mitt tycke, bra svar på alla mina frågor. Jag skulle i så fall bara vilja ta kontakt med och lämna över mig till dr D med en gång och låta honom göra de tester han tycker är lämpliga. Tycker du det är en dålig idé? Kosten har jag redan koll på så det är bara disciplinen som har saknats en period. Dessutom tänkte jag ta upp akupunkturen igen och fortsätta med det läkaren i Stockholm rekommenderar. Dessutom går jag till en homeopat, men hans droppar tror jag varken gör till eller ifrån, men han har varit bra på att ställa diagnoser. Sedan har jag det viktigaste av allt, en fantastisk terapeut som i princip har räddat livet på mig. Efter att ha provat flera stolpskott hittade jag till slut rätt. Enda problemet är att han bor nästan 40 mil härifrån och jag åker dit varje/varannan vecka, men det är det värt.
Två frågor till som jag kommer på. Vad kostade det att ta bort äggledarna i Aten? Det lär ju vara förutom de övriga 25000 gissar jag. Är rädd för att det sitter saker kvar sedan missfallet också, men alla läkarna rycker på axlarna. Sedan undrar jag varför du tycker jag ska sluta med kortison? Det stärker ju binjurarna och sänker immunförsvaret. Jag var förkyld nu i jul på riktigt för första gången på flera år. Mina doser på omega-3 är 2000 mg per dag och d-vitamin 5000 ie.
Försöker som du säger, koppla bort alla andra, men det är inte det lättaste.
Lill111: Vad tungt med alla missfall! Det är hoppet som knäcker en har jag insett. Blir man gravid börjar man ju hoppas och då blir fallet desto tyngre. Jag är så ledsen att jag inte bara kan nöja med det jag har och släppa alla tankar på syskon. Tänkte så innan vi fick sonen när jag läste om såna som jag, att kan de inte bara nöja sig, de har ju fått barn. Men jag tror samhället påverkar mycket. Man är utanför normen. Oj vad många gånger jag har fått frågan om vi inte ska ha syskon snart, stackars pojke som är ensam. Men man måste försöka vara snäll mot sig själv. Ingen av oss har ju bett om den här situationen.
Om du vill ha tips så tror jag det största är att minska stressen i sitt liv. Läkaren jag går till nu arbetar efter en modell som är utvecklad av en svensk kvinna i USA, Mia Lundin. Hon har skrivit boken ”Female brain gone insane” och förespråkar naturliga sätt att balansera kroppen om man har ”kvinnobesvär”, inte symptomlindring med kemikalier. Helt enligt min linje. Han förklarade att vid stress är det första som tar stryk binjurarna, sedan börjar sköldkörteln producera värdelösa kopior av sina hormoner (reversed T3) för att man ska blir trött och sluta stressa. Det är därför de svenska testerna av sköldkörteln är meningslösa eftersom de inte kan skilja på varianterna. Sedan påverkas äggstockarna i sin tur så man inte ska kunna bli gravid eftersom kroppen har nog ändå. Helt logiskt egentligen. Problemet är då när man ger sköldkörtelstimulerande hormoner utan att ha hjälpt binjurarna först. Då lurar man kroppen att orka mer, fast den inte gör det. Det finns mycket ny forskning på detta, men läkarna tar det inte till sig. Han får inte tillhöra FK längre pga sina metoder, men trots skyhöga kostnader är det ändå tre månaders kö för nybesök. (Antagligen motarbetas han för att han rekommenderar naturliga preparat som inte går att söka patent på. Inget läkemedelsindustrin gillar. Jobbade med dem innan jag blev sjukskriven så lite inblick har jag.) Jag får 3x5 mg kortison per dag för binjurarna, 2000 mg omega-3 mot inflammation, starka probiotika (50 miljarder bakterier per tablett)som heter Flora 50-14 för att få ner inflammationen i tarmarna, progesteron 1 vag per dag, dag 14-28, D-3 5000 ie/dag, starka b6, b5, b12 och Cal-mag. Sedan får jag 5-htp för att höja serotoninhalten i kroppen. Det är ett förstadium till serotonin och tillför mer serotonin i stället för som hos SSRI manipulera kroppen till att använda det som finns bättre. Det ger inga biverkningar förutom att man blir mindre hungrig, vilket jag ser som en stor tillgång. Har annars svårt att begränsa matintaget. 5-htp går inte att köpa i Sverige längre eftersom det har klassats som läkemedel, men inget läkemedelsföretag vill ta i det. Därför får man skicka efter själv från England. Sedan har han sagt till mig att sluta äta snabba kolhydrater, kaffe och alkohol. Annars kan jag rekommendera akupunktur, men det såg jag att du testat redan. Hade det inte varit så dyrt hade jag gått regelbundet. Sedan kan håranalys vara vettigt om man inte mår bra. Det gav mig flera stora insikter. Det som är så j-a irriterande att allt som har hjälpt mig har jag bekostat själv. Vill inte tänka på vad allt har kostat… Lycka till i fortsättningen!
Hej igen, nu har jag mailat Life Clinic och fått svar. Oj vad allvarligt det känns plötsligt efter en lång period av förnekande. Nu väntar jag bara på att få deras enkät så är vi förhoppningsvis igång. Brukar det ta tid att få den? De bara skrev att den skulle komma, men inget än. Ledsen att jag kidnappade den här tråden för mina bittra utläggningar. Insåg att det har varit locket på lite för länge. Nu kom jag på lite fler frågor. Hoppas framöver att jag kan bistå med lite svar också, men nu är det som sagt bara frågetecken.
Känner ni som har åkt till Aten att de är hyffsat heltäckande eller har det fattats någon viktig provtagning? När ni har fått dropp här hemma, hur har ni fått tag i en sköterska som är villig att hjälpa till? Har ni kunnat använda er av bruttolöneavdrag för undersökningskostnaderna? Vet någon om det i så fall gäller även om man har barn sedan tidigare? (Här i Sverige har vi inte haft några problem med att få det godkänt.) Är det något mer jag måste tänka på eller fixa nu direkt?
Jag vet inte om det står rätt e-mailadress i trådstarten. På deras hemsida står adressen [email protected], och det var bara den jag fick svar på.
Nu hittar jag det inte, men jag läste förut här eller i Fertilitetsguiden om någon som kände sig gravid efter varje ET, men känslan försvann innan testdag och testade hon minus. Precis så är det för mig. Det har varit så väldigt tydligt efter både ET och FET så det kan inte vara hormonerna. Varje gång utom sista FET som var dömt att misslyckats eftersom kliniken klantade sig. Och det är inte att jag övertolkar för i de här sammanhangen är jag extremt negativ. Det är som om embryot fäster, men sedan stöts bort. Någon annan som haft det så?
Zinfandel: Återigen tack för all hjälp! Jätteroligt att dina värden såg bra ut. Insåg att jag var alldeles för snabb när jag skrev sist. Naturligtvis kan man få hjälp av sköldkörteltesterna, det är bara att de missar vissa där det inte syns på proverna, eller gränsvärdena är för snåla.
Lill111: Tack själv! Jag fick också spottings lite titt som tätt efter mitt MA och jag kände hur hormonerna kom helt i olag. Eftersom jag är ganska otålig har jag hunnit testa många saker sedan dess så jag vet inte vad som har hjälpt, bara att jag har blivit bättre. Känner du dig väldigt nere så kanske det är en idé att prova 5-htp eller läs lite om det i alla fall. Det ska hjälpa mot sömnbesvär också. Även om det inte verkar så på mina inlägg har jag varit mycket gladare sedan jag började ta dem.
Fast jag inte har sagt det så håller jag naturligtvis tummarna stenhårt för alla härinne som kämpar på. Lycka till allihop!
Lill111: Jag är ju jätteglad om jag kan hjälpa någon annan, om än aldrig så lite. Det är ju det de här trådarna är till för. Frågan är snarare vad jag inte har provat... Sedan missfallet har jag kört akupunktur, kinesiska örter, homeopati, tankefältsterapi, diet för oss med endometrios, ätit vitaminer och mineraler enligt håranalysresultat och nu senast läkarens ordinationer enligt Mia Lundins behandlingsmodell för de med hormonstörningar. Sedan har jag också däremellan kört med lite hemsnickrade varianter som jag har grävt upp på nätet. Problemet tror jag, om man inte har stenkoll är att man kanske missar något om man kör med egna varianter. Jag hade tex inte kombinerat allt jag har fått av den siste läkaren om jag hade gjort det själv.
Jag gissar att allt har bidragit lite grann, men för mig har det alltid varit tydligt att vad jag äter spelar stor roll. Fuskar jag med maten mår jag sämre. Sedan är det ju så att stressen spelar stor roll i hur kroppen mår. Terapin har hjälpt mig jättemycket med att få ner stressnivåerna och det i sin tur har påverkat kroppen, men det är ju ett jättestort arbete om man ska ge sig in i den svängen... Akupunkturen är jag helt säker på att den har hjälpt, både med balansering av kroppen i allmänhet och äggkvaliteten i synnerhet. Den här siste läkaren har definitivt hjälpt mig, med jämnare humör, mindre trötthet, mindre pms. Mensen känns som om den håller på att förändras efter att jag börjat med medicinerna. Jag vet inte än om det är åt ett bra håll, men något händer. Jaa, som sagt det mesta har nog hjälpt.
Dock är jag fortfarande skeptisk till homeopatin, även om han har haft helt rätt i allt han har sagt om mig. Precis som kvinnan du gick till. Det gör ju ändå att man får ett förtroende. Dessutom hade jag en skräckupplevelse med kinesisk medicin. Jag har sett jättemånga som säger att de har blivit hjälpta av den, men jag blev så dålig så jag knappt tog mig upp ur sängen på månader. Ändå gick jag till en kvinna som bara hade fått goda vitsord på nätet och som skulle vara specialist på infertilitet.
Som du ser kan jag inte ge någon enhetlig bild. Men har akupunktur hjälpt dig förut, kanske det är något för dig. Det är ju inget som skadar kroppen heller. Ibland känns det annars som om man exprimenterar något fruktansvärt med sin kropp för att uppnå sina mål... Hoppas verkligen att du hittar något som funkar för dig snart. kram
Nu beställde jag den där boken i alla fall...och några till av bara farten... Någon borde spärra Google och Adlibris på min dator. Inte bra för mig.
TWH: Tack för svaren. Man försöker ju göra vad som helst för att få ner kostnaden lite i alla fall. Skönt att det är löst då i alla fall.
Lotus13: Vad skönt att det är fler som känt så och blivit tagen på allvar. Jag tänkte då att det var så att kroppen stötte bort embryot eftersom det var så specifika symptom som jag aldrig känt vare sig förr eller senare och att de plötsligt bara försvann. Min klinik var dessvärre inte intresserade av mina resonemang. Deras enda förklaring är att jag har haft otur med dåligt embryo fast det sett perfekt ut på utsidan. Varje gång.
Vad gäller akupunktör så kan jag nog inte hjälpa dig med en person, om du inte är beredd att åka sådär en 30 mil enkel resa för en behandling... Det råd jag kan ge efter att ha testat tre personer är att gå på magkänslan. Hon som jag går till här hemma är väldigt försiktig när hon sätter nålarna och hon kommer inte in och vrider om dem. Hennes professor i Kina hade sagt att det inte gör någon skillnad. Det bara stressar personen. Jag är helt säker på att hennes behandlingar har hjälpt för de var det enda jag gjorde mellan värdelösa provsvar och IVF med 7 ägg till frysen. Dessutom somnade jag hemma hos svärmor efter första behandlingen mitt på blanka em, så effekt hade det. När jag gick under lång tid förbättrades hela min fysik. Jag gick till en i Uppsala runt ett ET som hade fått så goda vitsord. Aldrig mer säger jag bara! Han körde in nålarna och kom flera gånger och vred om. Jag låg på helspänn hela tiden och nästan grät så ont gjorde det fast jag är van vid smärta. Samma sak med en kvinna i Stockholm, också goda vitsord, men väldigt oförsiktig och hetsig. Jag tror inte kroppen tar emot behandlingen om man inte är avslappnad. Jag märker att jag inte kan ge så många handfasta tips, men hoppas du hittar en som du har förtroende för. Väldigt viktigt.
Lill111: Hoppas verkligen att du hittar en lösning på dina problem och att nästa graviditet går hela vägen. Jag tror att man behöver både en hel del envishet och lite tur med vad och kanske framförallt vem man provar. I dag har jag suttit och läst lite om olika metoder och andras kämpande här och i andra trådar och önskar så att jag kunde släppa det. Men eftersom jag inte kan det så har jag bestämt mig för att försöka se det positiva i det hela. För något har jag hittat. Jag och min man får i alla fall en resa till Aten, där jag aldrig har varit, mitt under en av de tråkigaste perioderna på året. Och förhoppningsvis svaren på många av mina frågor. Det är också värt mycket. Som du märker sitter jag här och försöker boosta mig själv med positivt tänkande så här på fredagseftermiddagen.
Trevlig helg och kramar till alla kämpar här inne!
Brukar det ta tid att få svar från Aten? Jag har väntat i en vecka på att de ska skicka ett frågeprotokoll de ville att jag skulle svara på. Har ni skickat med journaler från IVF och liknande? Tänkte om det är något jag kan göra medan jag väntar. (Jag otålig? Aldrig!) I så fall, är det svårt att få dem att lämna ut? Vad har ni givit för skäl?
Jaha, för att vara en som aldrig blir sjuk har jag varit väldigt mycket sjuk på sistone. Har varit totalt däckad i maginfluensa i 2 dagar. Har nog bara haft det en gång i livet förut så jag trodde inte det var sant. Så mitt immunförsvar kanske håller på att lugna ner sig trots allt. Allergier ut, spysjuka in.
Tack alla ni som svarade på min fråga om journaler. Har precis pratat med kliniken och de skickar dem. Har dessutom fått frågeformuläret från kliniken så nu händer det lite.
Besa och snart lycklig, lider verkligen med er som har fått gå igenom så mycket. Att förlora ett fullgånget barn vill jag inte ens tänka mig hur det kan vara. Det räcker´med att behöva hålla på med allt vad kampen mot barnlöshet innebär ändå, man behöver inte ännu mer motgångar.
Stort grattis till ditt plus prickig! Jättekul att det går så bra ändå för så många. Det ger en annan lite hopp.
Stort grattis till cice också förstås!