linasld skrev 2012-09-13 20:33:08 följande:
Var hos läkaren idag - ett rutinbesök som alla förstföderskor erbjuds runt v 12. Har aldrig blivit så illa bemött i hela mitt liv, började gråta när jag kom hem till och med.
Jag har ju varit sjukskriven i fyra veckor pga hyperemsis och behöver ytterligare sjukskrivning. Nu var det en ny läkare, och han började med att titta på mig och sa typ att "ja, jag ser att du varit sjukskriven pga lite illamående?". Jag gjorde ett försök att redogöra för hur jag mådde, men han avbröt hela tiden, fick inte en syl i vädret eller en chans att förklara hur jag mådde. Han sa till mig att försäkringskassan aldrig kommer att godkänna min sjukskrivning och att man faktiskt får räkna med att må lite illa, man kan jobba ändå. Både jag och min man försökte bryta in och förklara att jag faktiskt är sängliggande, har gått ner i vikt, mår skit trots medicin, men ingen av oss lyckades få en syl i vädret...
Sedan ifrågasatte han varför jag över huvud taget var där så tidigt som v 12, och jag försökte förklara att det inte var jag som bokat in besöket utan bm men det lyssnade han inte heller på.
Sen sa han iaf att "jaja, mår du så illa kan vi ju åtminstone kolla om det är något där inne. du vet, många är ju inte alls så gravida som de tror". Öh... tack? Fick ett vul och jag fick knappt se ens, för apparaten var vänd bort från mig och han påstod att den inte gick att vrida på (den stod på HJUL!!!)... Men fick iaf se en sprattlande liten krabat!! Lycka!!! :D
Sen ifrågasatte han varför jag ville göra cellprov (återigen bm som rekommenderade mig men han verkade tro att det var för mitt eget stora nöjes skull), det gjorde de minsann aaaaldrig på gravida kvinnor där han normalt arbetade pga missfallsrisk.
Vågade mig på att fråga om vi kunde få bild på ultraljudet, men då bara fräste han att "det får ni på det riktiga ultraljudet i v 20".
Han sjukskrev mig ändå som tur var till slut, men jag är livrädd för vad han skrev egentligen... Plus att han såklart skällde på mig för att det blivit ett glapp i sjukskrivningen (vilket både bm och tidigare läkaren sagt absolut inte skulle vara något problem, det var bara för nästa läkare att skriva from när den förra slutade gälla!) har aldrig varit med om något liknande och bara storgrät när jag kom hem! Förstår inte varför han var så otrevlig! Min man var också helt vansinnig.
Usch förlåt för långt och gnälligt inlägg, är bara fortfarande helt skakig. Ska träffa bm imorgon och prata med henne och se vad hon säger om det här...
Men helt fantastiskt iaf att få se bebisen vinka!!
Fy fan! Anmäl!
Sen undrar jag en sak. Om man märker direkt att dem är otrevliga, kan man inte säga ifrån direkt att man får någon annan? Hur ser rättigheterna ut där?
Vet att jag själv blir så förvånand om jag blir bemött så att jag tappar talförmågan men vill lära mig att direkt säga ifrån.