Idag är det 18 år sedan M/S estonia sjönk och tog med sig 852 offer. Minns det fortfarande glasklart hur jag vaknade, satte igång kaffekokaren och fastnade framför tvn medan tårarna brände bakom ögonlocken. Vilken overklighetskänsla det var. Tror jag satt framför tvn hela dagen.
Vilken katastrof minns du mest?
Estonia minns jag att jag var på bussen påväg till jobbet. Tyckte det lät konstigt då jag hörde det på radion i bussen och inte hört något innan. I övrigt konstigt nog inte så mycket mer.
Tsunami katastrofen var under julhelgen. Var hemskt men inte den värsta katastrofen jag minns. Kanske för att man fick det mesta av informationen i bitar eftersom.
Då var det värre med 9-11 bombningen. Då jag höll på att göra mig i ordning för nollningsavslutningsfesten på universitetet. Då kunde man följa dramat live. Man kände i kroppen när tornen rasade och tänkte på alla dessa personer som dog. Man såg de hoppa från fönster.. Så det klassar jag som värst.
Kursk minns jag också. Jag var hemma hos min mormor och hjälpte henne med en massa saker, hon var väldigt sjuk. När hon vilade lyssnade jag på radio och städade. Det var innan man visste vad som hänt och det talades om att det kom knackningar från insidan av båten, och att det skulle finnas överlevare. Det var obehagligt.
Och jo Palmemordet minns jag mycket väl. Jag vaknade mitt i natten den natten. Jag drömde att jag blivit skjuten i halsen och inte fick någon luft. Morgone därpå när jag klev upp satt mina föräldrar i v-rummet och väntade på ett program som hette Mordet på Olof Palme.. Jag sa.. Så knäppt det låter ju som om han blivit mördad..
Men känslan av drömmen kommer jag aldrig att glömma. Aldrig haft liknande varken före eller efter.
Estonia påverkade mig mycket eftersom många passagerare kom från staden jag bodde, och efter katastrofen stod flera hem tomma i grannskapet. Det kändes läskigt.
Min absolut bästa födelsedag som jag spenderade i södra Italien slutade med Oslo/Utöya. Vi fick sms om bombningen i Oslo precis när vi skulle hoppa på planet hem till Sverige igen. Och när vi slog på mobilerna hemma igen fick alla som suttit på planet rapporter från anhöriga om Utöya. Ofattbart.
9/11 : gick på fhsk bodde på internat o nästan alla på våningen jag bodde på kollade på baywatch o det rullade en text om ngt plan som krachat i havet , mitt i allt skulle större delen ut o röka o jag slog över till 4 o såg cnn hemskt att se alla bilder o spec planet som åker rakt in i ett av tornet .när alla kom tillbaka igen satt vi som klistade o kollade hela kvällen, ngra veckor senare var det tyst minut vi var i klassrummet o lyssnade .
backabranden: hade precis börjat gymnasiet. mamma ringer på jobbet jag är hemma o säger attjagi måste slå på tvn hon har alltså sett ambulans,polis etc ,satt o kollade hela dagen , min syster misste en klasskompis denne hade hunnit sluta på hennes skola o precis börjat på den nya. o jag en kille som jag kände litegranna från högstadiet .ngra veckor senare var det tyst minut var på vallhallabadet o kom precis när det började , alla stod tysta o ingen simmade utan ALLA bassänger var tomma .
tsunamin: slog på tvn på morgonen hemma o såg folks egna inspelade från mobiler hur vågen bara krossar allt i sin väg,bara ryser av det hela. brosans kompis kom hem i linne badbyxor o en flipflopsko.
estonia: gick i 4 el 5an tror jag : hörde på nyheterna på morgonen o såg mer på kvällen
anna lindh : gick på en anna fhsk vi skulle ha slöjd vi fick sluta tidigare för en klasskamrat skulle göra ett ärenede på skolan denne lokal o skolan låg en bit från varandra hon ringde mig o berättade detta så vi fick gå hem
Jag minns WTC mest. Var hemma från skolan, tror vi hade studiedag och satt och kollade på tv när det helt plötsligt avbröst med "breaking news" på varenda kanal och jag satt bara och gapade. Kommer inte ihåg om det var jag som ringde mamma eller tvärtom för hennes kille var då på väg till USA och satt i ett flyg. Ingen visste ju då vilken flight det var eller nånting även om risken att det var just det planet kändes liten då han var på väg till Boston och inte NY.
Minns Estonia också men inte hur jag fick reda på det. Kommer ihåg att vi höll en tyst minut i skolan.
Kom på att jag minns mordet på Anna Lindh allra bäst nu när jag tänker efter.
Jag jobbade då på McDonalds på Regeringsgatan och stod i kassan när det kom fram två civilklädda poliser som slängde fram brickorna och sa att de behövde prata med chefen. De ville söka igenom toaletter och papperskorgar och sånt. Då förstod ju ingen vad det var som hade hänt. Och när jag var på väg hem sen så vimlade det av poliser överallt.
Nästa gång jag jobbade gick jag förbi NK och kom knappt förbi för det var fullsmockat med rosor, tusentals.
Palmemordet: Minns det väldigt väl, vad då 8. Jag ville se Go'morgon Sverige men det vara bara nyheter. Min syster fyllde 3 år den 1 mars så på hennes födelsedagsfika satt släkten och tittade på tv istället för att fira henne. Min pappa bytte jobb den 1 mars, från att jobba som polis i yttre tjänst i Stockholms innerstad till att gå in som utredande polis på krim, han skulle jobbat den natten om han inte bytt jobb.
Bussolyckan i Norge där 16 människor dog (varav 12 barn) från Kista 1988. Jag minns bilderna på bussen väldigt tydligt. Jag minns efterspelet då prästen ville spela hårdrock (The final Countdown - Europe) i kyrkan. Min mamma jobbade i Kista kyrka, jag kände prästen, diakoner och de som var inblandade i sorgearbetet från kyrkans håll. Kände då ingen som förlorade någon, men lärde senare känna folk som förlorat syskon i olyckan.
Estonia. Hade uppsatsskrivning den dagen, veckan innan fick vi reda på att ämnet på uppsatsen skulle vara fartygsolycka. Jag minns att det inte kändes riktigt rätt att skriva om det den dagen. Jag hade en granne och en kompis pappa som omkom i vågorna. Min pappa hade många kollegor som omkom, då polisen hade konferens på båten.
Minns backabranden och tsunamin på samma sätt, jag kom ner från sovrummet hemma hos min farmor och farfar och tvn var på och vi satt tillsammans och pratade och tittade. Chock såklart och ledsenhet.
WTC. Där minns jag speciellt natten, då jag satt på en amerikansk chatt och pratade om vad som hade hänt och då går något stort tvbolag i USA ut med att det bombas i Kabul och vi började diskutera ett tredje världskrig. Väldigt läskigt och overkligt.
Anna Lindh: Där vet jag att jag fick ett samtal från pappa som sa "det har hänt en grej, jag kommer ringa dig då jag får tid" (inget mer). Slog på tvn och såg det hemska som hänt. Min pappa jobbade natt och dag i i flera veckor.
Av en händelse satt jag och min farfar och pratade just om detta idag, utan att veta det här med Estonias årsdag.
28 september 2012 fick jag ta emot ett dödsbud att en nära och kär anhörig gått bott. Jag minns precis känslan och hur jag stog nere i källaren hos farfar.
Ta hand om era nära och kära, de finns inte här för evigt.
När Palme mördades så vaknade jag och gick ut i köket och mamma berättade vad som hänt. Jag kommer ihåg att jag blev ledsen för att någon mördat stadsministern. Det var väldigt skrämmande. Nästan alla i min klass (högstadiet) var med om en fackelmarsch och de flesta såg nog begravningen för nästa skoldag så var det stora samtalsämnet att vi hade sett en av våra lärare på skolan där.
Den natten Estonia sjönk kommer jag aldrig att glömma. Jag kunde inte somna och satte på radion (något jag aldrig gjort igen) och sen sov jag inte mer den natten. Jag låg i sängen och grät medan jag följde räddningsarbetet.
Den 11 september hade jag en förmiddagsföreläsning och kom hem och slog på teven. De hade precis börjat sända därifrån och såg i direktsändning (eller möjligtvis den först sändningen) när det andra tornet träffades och när husen rasade. Jag messade min man som satt på en föreläsning och han berättade hur det sakta började tisslas och tasslas i bänkraderna när nyheten spred sig.