Jessica 85 skrev 2013-09-19 12:48:05 följande:
Hej! Här är ännu en barnlängtande (och bitter) som nu är inne på 12månader sedan vi började försöka! Inte ett +, INGENTING sen vi började. Känns oerhört tröstlöst och hopplöst då och då. Precis som alla andra har jag varit skengravid och blivit förkrossad när det bara är att konstatera att det återigen bara är kroppen som lurat mig totalt.
Den första BIM-tråden jag var med i dom har redan fått sina små, och dom andra 3-4 trådarna där är alla fetgravida. Så jäkla upplyftande att alla på trådarna (känns det som) blir gravid, hoppar till Bf-tråden, några kommer tillbaka efter tidigt missfall och blir gravid på nästa försök igen och drar till BF-tråden igen. Så nu bojkottar jag BIM-trådar för jag blir deprimerad. Den här tråden är precis vad jag behöver! :) Läste att det var någon här inne som skrev härinne om prinsessan Madeleines graviditet och jag kan säga att jag blev också så jäkla avis på att hon blev gravid på en gång! Det gångna året har otaliga frågat om vi inte ska ha barn, jag har berättat att vi gärna vill ha barn men att det tar sin tid. Efter semestern i somras bara väntade kollegorna på att jag skulle säga att jag var gravid, dom typ hoppade av förväntan. Så sjukt jobbigt att berätta att det inte var så då jag längtar så det värker i mig. Typ det här var ett superlångt meddelande, hoppas ni har överseende :)
fladdertanke skrev 2013-09-19 10:49:48 följande:
Här sitter jag och är lite bitter, känns som att jag har stoppat upp hela livet pga bebisverkstan. Vill liksom inte sätta igång med massa annat innan jag vet... Och det kan ju ta ett tag. Är exempelvis så fruktansvärt sugen på att köpa ny häst! Men de kan jag ju inte göra om de visar sig att jag blir gravid och inte kan rida på ett år. Så jag väntar. Söker nya jobb men är alltid så nervös att dom ska hata mig om jag börjar och sen är gravid efter en månad. Så jag avvaktar, söker lite sporadiskt. Vill gärna flytta och sparar alla pengar vi har, men tänk om vi köper ett för litet hus och inte hinner bygga ut eller renovera klart innan vi får barn, så vi avvaktar, hoppas att vi hinner spara lite till, vill kunna ge de bästa. Hela livet står på paus. Hur länge till?
Överssende med det mesta här.:D förutom de där som precis slutat med ppiller och är orolig för om mensen kommit igång;) eller är jag gravid..!! ;)
jag känner som du att nu står mitt liv på tok paus. inte varit så riktigt förut. men nu är det som om jag bara är hemma isolierar mig. nu i min väntan på mens i dagarna. Springer på toa kollar.. jag tar inte för mig något. oxå sugen på ett nytt jobb men har fast nu som är helt ok. så vill man ju inte byta. bra att ha jobb i kommunen man bor på så väntar.. kommer få paus med mama ledighet eller??!
Hur tänker ni ang. att be om hjälp. Vi har precis försökt nu ett år i okt. har funderingar på att ringa gyn. erfarenheter av bemötande? måste man vara tuff?