"vi som snart försökt hela jävla 2013 med första ungen"

Hejsan! Nu känner jag för att hänga här en månad. Fick mens nummer 11 efter "nu-börjar-vi-baka-bebis-beslutet" och jag vill inte hänga i någon mer renodlad bimtråd. Känner igen några av er här och hoppas att jag får hänga hos er och gnälla lite men också, framförallt, peppa. Bestämde oss från början för att "händer det så händer det" men för varje månad som gått så har man bara känt sig mer

Imorgon blir det till att ringa gyn för start av andra inseminationen och försök 16 totalt..Suck..Är också trött på bimtrådarna :(.
Ikväll känner jag mig helt tom!Jag kan fortfarande inte fatta att det inte tog sig..Har varit negativ dom senaste dagarna,men när mensen inte kom igår när den skulle så tänkte jag att kanske kanske..Stack tom och köpte tre digitala test!Fan va korkad man är!Såklart kom mensen två timmar efter jag kom hem!Tänk om man bara kunde släppa allt..Jag är på gränsen hela tiden att gå under!Kämpar för glatta livet för att hålla mig ovanför vattenytan..

Var på vårdcentralen igår av andra anledningar och träffade en sjuksköterska och detta ämnet kom upp. Otroligt sympatisk kvinna, fick mig nästan att börja storböla inne på hennes kontor. Då kände jag verkligen vilket stort behov man har av att faktiskt få prata om det här. Hon uppmanade mig starkt att kontakta gyn för att starta en utredning. Har ju kört på i ca 14 månader nu. Så det tänker jag göra idag! Får se hur lång väntetid de har bara...

Då har gyn ringt.Och det blir en ny insemination direkt!Så jäkla skönt..Va lite krångel först såklart,men på fredag börjar jag med pergotime igen,och på onsdag blir det vul..

Här sitter jag och är lite bitter, känns som att jag har stoppat upp hela livet pga bebisverkstan. Vill liksom inte sätta igång med massa annat innan jag vet... Och det kan ju ta ett tag. Är exempelvis så fruktansvärt sugen på att köpa ny häst! Men de kan jag ju inte göra om de visar sig att jag blir gravid och inte kan rida på ett år. Så jag väntar. Söker nya jobb men är alltid så nervös att dom ska hata mig om jag börjar och sen är gravid efter en månad. Så jag avvaktar, söker lite sporadiskt. Vill gärna flytta och sparar alla pengar vi har, men tänk om vi köper ett för litet hus och inte hinner bygga ut eller renovera klart innan vi får barn, så vi avvaktar, hoppas att vi hinner spara lite till, vill kunna ge de bästa. Hela livet står på paus. Hur länge till?