"vi som snart försökt hela jävla 2013 med första ungen"

Vad skönt det känns att vi (läs han) inte är de enda som har problem med att känna så stor press runt ÄL att det låser sig. Vet inte  hur många gånger jag har känt mig helt säker på att vi missade chansen just den månaden bara därför sambon inte klarade pressen.
Denna månaden ville han dock testa en ny metod (trevligt med engagemang). Jag hade ÅL på söndagen och då ville han att vi skulle hålla på oss måndag till fredag och sen köra hårt, kanske tom två ggr på en dag

Tyvärr kommer jag inte kunna berätta för er om det är den bästa metoden för att få barn. Vi sexade nämligen varenda dag den veckan och veckan efter. Tydligen släppte pressen och han blev x-a sugen och sa att han inte hade känt någon press alls nu. Så nu hoppas jag lite x-a denna månaden, om man bara kunde ta och snabbspola.   

Jenyma: jag vann 4(!) stjärnvinster sist jag var där. Men det var nog fan bara otur för jag åt upp allt efteråt med hahaha!

Jag ser vad ni skriver tjejer och vi alla delar samma frustration! Det vi kanske har lärt på vägen är att inte ta barn för givet och att vi själva inte är dem som frågar andra "ska inte ni skaffa ban snart eller?"

Jag har inte berättat för någon i min närhet att vi försöker. Men jag sa att bär vi försökt ett halvår så får vi nog berätta för omgivningen, för jag orkar inte höra på allas jävla tjat. Jag är dock rädd för allas "tips" på hur man gör barn.
Ja det kanske hjälpte dig för du blev ju gravid på första försöket......

"Slappna av, dååååå bliiiiiir du graaaavid"

Jag ÄR AVSLAPPNAD!!!!!! Dessutom blir det fler barn under krigsår, har dem lite skönt massage-avslappningssex-utan en tanke på något annat än skönt tantrasex?

NEJ!! De knullar som om varje gång vore den sista! Knappast under lugna förhållanden alltså så tipset "slappna av" går fetbort!!

Och ett tips (ooooh) för alla er vars män inte får upp den. Här hemma talar jag inte om när jag har ägglossning. Men är det så att jag har det och han liksom inte är sugen så våldtar jag honom! Funkar varje gång. Jag får väl stå ut med lite tårar och trams från hans sida efteråt men vad gör man inte för husavelns skull?

Murarn: Jag är väldigt öppen av mig och de flesta i vår omgivning vet att vi försöker och att vi även sökt hjälp. Väldigt befriande och mer "fertila" vänner är väldigt stöttande och förstående :) 

Vet inte om nyfikna bekanta blir obekväma (eller avis ;)), men efter ett tags tjat kan jag snoppa av dem med ett "Vi ligger hela tiden men det tar sig inte" det brukar få tyst på dem.     

Jag sa till mina närmsta vänner att jag skulle sluta med piller. När vi nu sitter och spanar på bebisar på café under en fika och alla suckar 'åååh bebis' tittar dom hoppfullt på mig och jag vill bara grina. Skulle aldrig ha sagt något!

På Liseberg igår hade alla tagit med sig sina 1-2-månaders som de stod och bollade med och ammade och plockade med. 
Alltså, det är en sån pina att vilja något så här mycket. Det känns i varje nerv, i varje muskel, varje sekund hela tiden. Det gör så ont att längta. 

Här är en som inte bara har försökt nästan hela 2013, utan också hela 2012...

:(
Fy vad trist att höra! Får du/ni någon hjälp? 

Nej. Vi har blivit erbjudna IVF genom landstinget (det enda de kunde erbjuda oss), men vi har tackat nej då vi inte känner att det är ett alternativ för oss - i alla fall inte än på länge. Jag trodde att jag skulle få prova Pergotime för att ge ägglossningen en extra skjuts (trots att jag har regelbunden ägglossning), kolla om jag har endometrios eller prova insemination, men icke. Vi har nu vänt oss till en klinik i Uppsala som har gett oss sitt godkännande om insemination. Det blir dock inte än det heller utan vi fortsätter att försöka själva ett tag till. 

Jo, hoppet är ju det sista som överger en ;) Den här månaden har jag kört på med det "stora artilleriet" (bdg & r.r) och hoppas ju innerst inne att det ska hjälpa. Känns lite som att greppa efter halmstrån.

Ibland bara önskar jag att det gick att inte tänka på bebisar och graviditeter 24/7 men hur bär man sig åt för att inte göra det? :S

Tur att det finns personer i liknande situation här, det blir så ensamt att dras med sina funderingar och känslor irl när man inte vill dela det med vänner och familj.

Åh, då har ni ju verkligen fått till det med råge ;) alltså jag önskar att min sambos problem med att inte kunna komma för ofta berodde på press men jag tror inte det :/ tyvärr är han nog bara sådan att han inte kan komma för ofta :(