Ensam längtan om syskon.
Hur går det för er här i tråden?
Ni som fått ett "ja" - är det någon som redan blivit gravid kanske? :)
Och ni som kämpar på med er barnlängtan och "nejet" - hur går era tankar?
Jag har ju sagt til smabon att han får bestämam sig ganska snart och att jag kan ta både ett ja och ett nej men att jag såklart måste få bearbeta ett nej (vilket inte innebär att anklaga).
Igår sa han att han kunde tänka sig ett barn till, fast han tycker egentlgen att det är vansinne att skaffa fler barn nu.
Jag borde kanske vara glad för att han verkar kunna töänka sig fler barn men det är jag inet riktit. För dte käns fortfarande som han egentligen menar nej. Och det räcker nog inte för mig att han gör det för min skull, tyvärr. Jag vill inte vara moralisk kring andras val. Men när det gäller oss kan jag inte gå vidare med något om jag känner tydligt att han inte vill. Om det nu är så att han verkligen innerst inne inte vill dte vill säga. Men vi har nog inte pratat klart om detta helt enkelt. Det är fortfarande. Jag vill nog höra hur han tänker ordentligt först, så får vi se. Önskar att jag hade fler år att spela med bara...