Ensam längtan om syskon.

Anonym (Lika)

Äldre 21 Oct 15:00
445 svar

Citera Återställ Anmäl

Ensam längtan om syskon.

Ja, jag vet precis vad du menar. Är i en liknande situation och har barn i liknande ålder ( 7 och 4,5). Min man har dock inte sagt helt nej men han vill vänta. Det finns goda skäl att vänta men samtidigt finns det skäl att inte göra det, pga min ålder framförallt. Vi har pratat om det lite til coh från i flera år men egentligen aldrig haft en riktig diskussion om det. Förhållandet har tyvärr varit svajjigt också, vilket kanske varit det största skälet att vänta.

Jag har inga särskilda råd att ge, men jag förstår dig helt. Skulle aldrig vilja tjatat mig til flöera barn, det känns ju inte roligt. Däremot kan man ju vara tydlig med sin egen längtan, den måste man ju få ge uttryck för. Inte hela tiden men i en situation när ni pratar om det. Är han helt fast i sitt beslut eller skulle han kunna aändra sig om han får tid tror du? Jag tror iofs inte att man måste längta lika mycket, älskar barnet sen gör man ju ändå. Men överens om beslutet bör man ju vara.

Svårt är det.. :(.
Anonym (Lika)

Äldre 22 Oct 09:22
#13

Citera Återställ Anmäl

Själv har jag en dag då jag vacklar i vad jag vill själv. Min man jobbar väldigt mycket och jag tror inte att det kommer att förändras. Frågan är om jag kommer att orka att ha huvudamnsvaret för tre barn? Jag vet inte om det vore rätt mot storasyskonen. MIna barn har haft kolik båda två och det har varit det absolut jobbigaste jag varit med om i livet. Jag har varit utmattad båda gångerna. Och sen vill jag nog också att han ska vilja lika mycket som jag. Jag vil inte känna att jag övertalkar honom. Nästa vecka har vi lite barnfri tid, då ska jag ta upp saken och försöka känna honom lite mer på pulsen.
Anonym (Lika)

Äldre 22 Oct 09:22
#14

Citera Återställ Anmäl

Samtidigt vill jag ju inget hellre än att ha ett litet syskon!
Anonym (Lika)

Äldre 22 Oct 11:47
#16

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ledsen) skrev 2013-10-22 09:42:34 följande:

Nån som förstår att min sambo gjort mig mer illa än om han sagt nej när han betett sig så här? Det kändes ju inte så när han sa det...men eftersom jag bara mått dåligt av det och inte kunnat ta beslutet utan hans riktiga stöd så har jag bara mått dåligt av det och haft mycket ångest av det. Tilläggas kan att jag nästan har sjukligt svårt att ta stora beslut...och det vet han och att då sätta mig i en sån här situation.

Jag förstår dig verkligen. Vad han gör är ju att han tar ifrån dig rätten att sörja hans nej. Han skapar skuld hos dig genom att säga nej och ja samtidigt. Men det är nog ockås ett uttryck för att han känner sig väldigt pressad och också hamnar mitt emellan viljan att göra dig till lags och känslan av att han inte vill ha fler barn.
Jag förstår att dte känns som ett låst läge för dig. Har du prövat att låta honom förklara sin ståndpunkt ordentligt och verkligen lyssna på vad han säger i barnfrågan? Och att han sen verkligen lyssnar på dig? Om ni backar lite och inte har som utgångspunkt att ni ska övertala varandra på momangen så kanske din stpndpunkt och din längtan får lite mer fäste hos honom? MIn erfarenhet är att om man känner att den andra liger på och försöker övertala så blir man defensiv direkt, utan att ens ge det den andra säger enb chans att sjunka in. Svårt att lyssna i ett sånt läge liksom.

Men jag vet, sånt här rä lättare att räda andra om - svårare att verkligen göra själv! :/

Skriv gärna och uppdatera i tråden.
Anonym (Lika)

Äldre 22 Oct 21:26
#27

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ledsen) skrev 2013-10-22 14:55:13 följande:
Inte behöver du säga förlåt. Tack för att du försöker. Jag tror verkligen det är lite fel på mig angående beslutstagande i pressande situationer. Jag klarar inte av att ta beslut utan har skjutit upp det månad för månad men nu går det inte längre...så nu känner jag ångesten i hela kroppen och blir ännu mer oförmögen att ta beslut.

Jag tog ett beslut när jag var ca 20 i en helt annan sak som ledde till katastrof med ångest depression m.m och efter det så har jag varit så här i stora beslut och det här är verkligen ett stort beslut. Små beslut går bra.

Om du redan mår så dåligt kanske det inte kna bli sämre av att ta upp det. Du kommer nog inte runt det. tar du inte upp det med honom så är ju chansen noll.

Men jag förstår din rädsla. Jag undviker också att ta upp ämnet seriöst. Dels är det svårt att hitta tillfälle och dels är jag rädd att få hoppet krossat helt.
Anonym (Lika)

Äldre 23 Oct 08:21
#29

Citera Återställ Anmäl

Tinastina skrev 2013-10-22 21:29:25 följande:
Är i samma sits. Våran dotter föddes i aug och jag har redan pratat om att jag vill ha fler barn. Men sambon säger tvär nej :(

Det kan jag faktiskt förstå med ett så litet barn. Han behöver nog mer tid.
Anonym (Lika)

Äldre 23 Oct 10:52
#33

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ledsen) skrev 2013-10-23 09:29:23 följande:

Jag var feg och sms:a honom igår på dagen och inte klart uttalat att det är nu imorgon det i så fall gäller. Fick inget svar varken på sms eller att han sa något igår kväll...Måste sms honom med klar info nu. Även fast det är bättre med ett helt nej än ett ja men visa negativt att han inte vill att jag åker så känns det ju inte så nu..för två år är bortslösade av hans beteende... Och nu kommer man ju ändå känna att det är mitt fel att jag inte tog chansen när jag hade den...när vårt barn var yngre och jag var yngre. Det är liksom ändå mitt fel att jag väntade...han sa ju ja förut.. Ångest...ångest..vill bara gömma mig från allt...

Var inte så hård mot dig själv. Du är inte feg - du är livrädd. Du vill inte att din dröm om ett barm till ska krossas, det är djupt mänskligt. Om din man anklagar dig för att inte ge klara besked så kan du faktiskt säga det: du har varit livrädd och därför stoppat hbvudet i sanden. Han borde kunna relatera till det på något plan, det måste ha hänt honom någon gång i livet också. Det var inte bar, men dte var så det blev. Man reagerar och agerar inte alltid rationellt här i livet. Mne nu är situationen som sådan. Du måste ge ett besked till kliniken och det här är vad du skule vilja... bla bla bla.

Jag håller verkligen tummaran för att du tar mod till dig idag och säger somd et är. Om du får ett tydligt nej så har du i alla fall gjort vad du kan i den situation som uppkommit.
Anonym (Lika)

Äldre 23 Oct 11:22
#36

Citera Återställ Anmäl

Tinastina skrev 2013-10-23 11:13:45 följande:
Fast han ville egentligen inte ha barn alls. Var ingen planerad graviditet. Så det var ganska jobbigt när jag blev gravid och möttes av någon som inte ville!

Aha, jag förstår. Men det kanske ändå är idé att vänta lite. Bebisar i 2-månadersåldern är ju ganska intensiva. Och kanske för din del också så att du får njuta av ditt första barn. Men jag vet att det är lätt att säga och svårare att leba efter om det finns mycket osäkerhet inför framtiden.
Anonym (Lika)

Äldre 23 Oct 13:17
#40

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ledsen) skrev 2013-10-23 12:51:58 följande:

Jag sms honom i fm och sa att de snart slänger ett embryo. Sa inte att det är imorgon det ska ska sättas tillbaka, tänkte det kan jag ta i uppföljningen. Inget svar. Jag sms och ber honom svara. Han ringde en timme efter och säger. Gör det då om du vill, jag har ju lovat. Men jag vill inte sa han. Pga vår ålder, vår relation inte är bra, för att jag hade en hemsk graviditet och för att jag var för orolig första året för att något ska hända vårt barn. Jaha, så nu var första året med barnet dåligt för att jag var för orolig också...Så det är samma som förut. Tycker han är onormal också. Antingen säger man helt ja även om man egentligen mer vill nej. Och då kanske sätter en tidsgränd. Inte säger så här. Eller säger helt nej direkt eller förvarnar om en tidsgräns pga åldern. Slänga embryon som kan biologiska syskon. Är det så elakt att ge det en chans till liv är embryona nu skapats. Inget stöd från honom i varje fall. Ja även om han säger han är för gammal så har ju han alltid chans till barn med en annan. Jag är för gammal. Detta är min sista chans. De embryona kämpade jag för att få fram. Det blir väl som förut...jag orkar inte genomföra det själv och kommer denna gång bli helt sänkt.

Det finns ingen chans att du kan få lite mer respit. Måste de absolut slänga embryona just idag? Du kan inte ringa till kliniken och prata med dem? De kan väl inte bli för gamla över en dag? Kanske kan dom göra ett undantag så att ni har chans att prata lite mer. Du tvekar ju för att du bryr dig om din mans åsikt och för att du inte vill köra över honom. Då borde han kunna lyssna på dig också.
Anonym (Lika)

Äldre 24 Oct 09:24
#42

Citera Återställ Anmäl

Anonym (ledsen) skrev 2013-10-23 13:36:25 följande:

Det är socialstyreslens regler som kliniken inte får frångå. De ska slänga dom om ett par veckor men till dess hinner jag inte få en ny ägglossning. Man kan ansöka om dispens från socialstyrelsen men då måste man ha starka skäl till att man inte använt dom och att man vet när man ska använda dom....

Min sambo lär väl inte ändra sig. Och jag vet ju också skälen emot ex. min graviditet och ålder, vår relation m.m. och att då inte ha stöd så orkar jag inte själv. Jag är svag.

Du vill kanske inte säga din ålder, och det har kanske med klinikens regler att gälla, men det är soms agt väldigt olika hur man resonerar om ålder. Min kusin fick sitt första (och iofs enda) barn när hon var 45. Det gick utmärkt.

Men det är klart, om din man ändå säger nej längre fram så spelar ju inte dte någon roll. Vad tråkigt för din skull. Hoppas att ni hittar något sätt att prata om detta, oavsett vad som händer i barnfrågan.

«
‹
Sida 1 av 10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ensam längtan om syskon.

Ensam längtan om syskon.

INNEHÅLL