Tänkte starta den här tråden för oss som kämpat på ett tag med ivf men inte lyckats få det där plusset än men nu ska vi lyckas! Själv har jag 8 embryoåterföranden bakom mig varav ett missfall men vägrar ge upp kampen än. Jag och min man klassas som oförklarligt barnlösa och dom hittar ingen anledning till att vi inte får barn. Nu i januari ska vi påbörja vårt tredje försök och jag hoppas vi blir några som kan följas åt nu under våren.
Jag fick äta prednisolon under mitt senaste IVF. Min läkare har inte fastställt att jag har överaktivt immunförsvar men menar att eftersom jag har endometrios sa brukar man oftast ha fel pa immunförsvaret. Sen fick jag även äta Trombyl efter ET. Kommer att självmedicinera med trombylen som jag har kvar nu under min naturliga ÄL. Prednisolonet är tyvärr slut men jag hoppas att det sitter I sedan förra manaden. Kommer att fa samma utskrivet inför nästa IVF i januari.
Även jag hoppas på start i jan, då vi väntat i 3 mån på att vår remiss från bm ska behandlas. De sa att väntetiden är ca 3 mån. Är less att vänta, känns som en evighet sen vi först sökte hjälp ( ca 1 år).
Hej alla kämpar!
Vet inte om nån från den gamla tråden kommer ihåg, men jag blev ju "utdömd" som infertil av den första läkare jag besökte för utredning, endast baserat på ålder och AMH-värde. Som tur är gick jag till en annan läkare och skaffade mig en "second opinion".
Igår skrev jag ett argt mail till den första läkaren och fick faktiskt en ursäkt tillbaka. Anledningen till att jag till sist mailade läkaren är för att det har gnagt i mig att någon annan barnlängtande människa skulle bli utsatt för samma diagnos på samma dåliga grunder. Min make däremot kallar mig en "bitterf***a som inte kan släppa saker" och det ligger säkert en viss sanning i det också 
Mitt mail:
"Jag var hos er förra hösten för fertilitetsutredning. Ni dömde ut mina chanser att bli gravid baserat på ålder, AMH- och FSH-värde (39 år, 0.480 och 14). Beskedet jag fick var att det var ingen idé att remittera mig vidare för IVF om jag inte ville få en äggdonation.
Jag kontaktade en annan klinik för att få en ”second opinion” och där fick jag veta att man inte kunde döma ut mina chanser enbart baserat på ovan värden. Ytterligare utredning visade att jag hade ägglossning och producerade ägg fortfarande. IVF genomfördes och på försök nummer två blev jag gravid och är idag i vecka 20 med en fullt normal graviditet.
Anledningen till att jag skriver detta e-mail är att jag vill förhindra att ni dömer ut nästa patient på samma sätt. Givetvis ska ni tala om att dåliga värden är en indikator på att det kommer att vara svårt, men ni får inte säga att det är omöjligt och vägra att remittera vidare enbart baserat på dessa värden. Jag vill få återkoppling på detta mail så jag vet att ni läst och tagit till er av detta!"
Läkarens svar:
"Gratulerar Er och att Du sökte sek.opinion. Det är möjligt att vi levde kvar med den gamla gränsen för IVF 38 år, dessutom fanns tidigare ett nedre gränsvärde på AMH på 0,7 som har tagits bort. Metoden var dessutom inte tillförlitlig och nu efter sommaren har man en ny test från USA som är mera tillförlitlig.
Du behöver därför inte vara oroad att detta ska hända igen för något annat par!!
Jag ber om ursäkt för det inträffade och önskar Er lycka till!"
Micro, du kan utnyttja vårdgarantin, det är jättelätt. Enligt den har du rätt till påbörjad behandling (första möte) inom 3 månader från att remissen utfärdades.
Det du gör är att ringa den klinik som remissen skickats till (fråga BM om du är osäker vilken), och be dom bekräfta att dom har mottagit remissen. Sen ringer du Vårdgarantikansliet (googla fram telefonnumret) och begär att utnyttja vårdgarantin. Dom kommer att guida dig vidare!
Man ska vara beredd på att man kan få åka till en annan klinik tex i ett grann-landsting, men det är inte så krångligt som det låter. Man behandlas på hemmaplan och alla ultraljud och undersökningar görs hemma, det är bara själva äggplocket och återföringen som sker på andra kliniken. Men ofta får man tid snabbare på sin hemmaklinik bara man har åberopat vårdgarantin!
Nu fick jag veta att vår läkare är borta ända fram till den 7:e januari. Är det för sent att börja med kortison då? Då har jag redan börjat med sprutorna kanske en vecka.
Hej! Hoppar gärna in här om det är ok?!
Jag och min sambo har försökt i 3 år inne på det fjärde nu. Första insättningen misslyckades och det tog ett tag innan min kropp blev den samma igen så fick först ny insättning den 5/12, fick min mens på RD 9 som sist!
Nu e planerna att jag ska börja kissa på stickor igen på julafton, hoppas detta är vårat guldägg!
Hur reagerade eran kropp på hormonbehandlingen, jag hade regelbunden mens och ägglossning men nu lever den sitt egna liv.
Jag har också endometrios och min sambo har lite svaga simmare! Håller tummarna för ett plus för oss alla snart..
Hur gör ni för att tänka på annat?
kramar
Hej alla! Vi har blivit några stycken nu 
LindaL0; Bra att du mailade läkaren! Jag hade blivit jätteledsen om jag fått det där slängt i ansiktet! Vad kul för er att ni blev gravida så fort!
Själv går jag och nojjar mig för att jag inte kommer få börja om nu i januari med nedreglering och hela protokollet med tanke på att jag gått på Progynon 2 mån i rad nu under hösten för stimulerade FET. Fast å andra sidan tycker jag barnmorskan borde nämt något då jag sa att jag vill komma igång så fort som möjligt med försök 3.
Nojjar mig för sprutorna sen... men vad gör man inte i den här kampen?!
Hej dizz!
Vi är också inne på vårt fjärde år och jag tänker faktiskt inte på något annat. 90% av mig har dock gett upp hoppet med biologiska barn så jag är glad att vi ska starta adoptionsutredning till våren och att vi verkligen kommer att få barn nu, på ett eller annat sätt. Vi gör en sista ivf för att svärföräldrarna betalar och vi vill testa lite andra metoder en sista gång. Men just nu vill jag hellre adoptera och längtar efter vårt barn som redan finns någonstans i världen, jag har blivit mycket lugnare sen vi bestämde det.
Hej igen ... ja man slutar aldrig att förvånas i denna cirkusen som ivf innebär....
nu efter vårt 9 de försök som plussade men som jag blödde ut,,, har det känts tungt.
Nu de senaste dagarna har jag testat för ägglossning även om vi tänker oss ett försök på naturlig väg.
dvs första cykeln efter förra försöket och upptäckte till min förvåning att jag plussade direkt på ägglossningstestet. både igår och idag och tyckte inte det stämde riktigt och gjorde då ett gravtest som visar positivt..... FÖRVIRRINGEN ÄR TOTAL!!!!
varit hos doktorn idag och de tror att det ev kan röra sig om ett utomkvedshavandeskap. från förra ivf:en Så nu är det väntan till måndag för att se vad de testen visar sedan ska det visa sig om vi måste operera. Ja jag som tänkte att denna cykeln i december skulle få vara naturlig och ny ivf i Januari... NUUU vet man inget!! SUUCk
Hej på er,
Vi har aldrig fått konstaterat något fel. Jag är 37 år med AMH värde på 3,6 och min kille väldigt bra simmare. Allt ser ju hela tiden så bra ut men det blir ju ändå inget. Hur många försök ska man göra innan man ger upp?