fick ni smisk som barn? hur och med vilket redskap??

Jag är född i början av 80-talet och fick erfara "ryck" i håret vid ett antal tillfällen. Min mamma använde det som uppfostringsmetod när jag trotsade emot. Kunde handla om att jag inte ville gå in, eller att jag geggade med maten. Jag var väl 6-årsåldern. Hon drog ganska löst, så det handlade inte om att tillfoga smärta utan om att skrämmas / sätta sig själv i respekt.

Min pappa smällde till mig över armen när jag var 14-15 år vid ett tillfälle. Jag minns att jag trotsade emot (så som tonåringar gör), och han var stressad och smällde till. Detta hände aldrig igen, men han bad inte heller om ursäkt.

Jag har i hela mitt liv trott att jag var ett besvärligt/trotsigt barn, och att jag prövade mina föräldrars tålamod alldeles för hårt. Med hjälp av 1,5-års terapi har jag förstått att det var mina föräldrar som gjorde fel, och inte jag.

Har konfronterat båda mina föräldrar. Min pappa erkände och sade även själv att han ansåg att han hade gått över gränsen, men ingen ursäkt. Min mamma förnekar det som hänt, och min pappa säger att jag borde "släppa det" då han anser att det inte är rimligt att jag är arg och ledsen över detta nu långt senare. Han tycker att jag överreagerar då min mamma inte har skadat mig.

Smisk med hand som straff för sängvätning. Även skamstraff som att få ha blöja på dagen. Skamvrå.

Jag fick aldrig smisk själv men jag blev vittne till när en tjej som mobbat mig fick ordentligt med smisk av sina föräldrar. Tror det var i 7:an eller 8:an som hon och några andra tjejer mobbade mig rätt ordentligt. Till slut bröt jag ihop och berättade för mina föräldrar som genast ringde den här tjejens föräldrar. Och så fick vi komma över till dom för att hon skulle be om ursäkt och förklara sig. Men hon vägrade och när hon sa nåt taskigt till mig så fick hennes pappa nog och gav henne jättemycket smisk på bara stjärten när hon låg över hans knän. Och sedan fick hon stortjutande säga förlåt till mig för att inte få mer.
Både jag och mina föräldrar var helt chockade. Mina föräldrar var emot aga men när vi gick därifrån var vi helt eniga alla tre att den tjejen fick vad hon förtjänade. Året var 1978 om jag minns rätt.

Det är skrämmande läsning i denna tråden. Dock förklarar det mycket av hur vissa vuxna beter sig i vardagen. Inte minst mot sina egna barn.

Det är svindlande vidrigt ja. Och nästan alltid omöjligt att få upprättelse. Det är också anledningen till att det blir svårt att släppa. Man förväntas ju ha en relation till dem i alla fall, speciellt när "de fått" barnbarn... ångest varje gång och jag skulle aldrig lämna dem ensamma med dem så länge de är små. Vid grövre misshandel än den jag fick erfara så hoppas jag dock att man vågar ta fullständigt avstånd som vuxen. Viktigast av allt är att man bearbetat det så pass bra själv att man ger sina egna barn trygg kärleksfull behandling. Jag kallas nog hönsmamma bakom min rygg :p

Blev smiskad med en träsked som barn.

så sant. Jag fick smisk tex när jag och min lillasyrra åkte i bilen med vår pappa. vi satt båda bak och pappa ville inte att vi skulle säga ett knyst varpå lillsyrran säger "pip" och pappa tror att det var jag och jag fick en sån rejäl smisk! (Pappa var stark så det svullnade ofta upp och blev ett handavtryck trots att man hade kläder på sig). 
Nu var vi inte särskilt "lätta barn" men det hjälpte ju inte direkt av att vi fick smisk heller. vi var lika bråkiga och tålamodsprövande ändå.  
Pappa använde bara handen men mamma kunde använda en slev nån gång då och då när hon blev riktigt arg.

Kan säga att mina föräldrar ångrar sin uppfostring idag. (saker jag inte kommer ihåg tex som att när vi var små barn typ 3-4år och inte vågade somna om på natten och sökte tröst hos mamma och pappa fick istället smisk för att somna om, hur väl det hjälpte har jag ingen aning om kanske därför jag har varit så mörkrädd än idag?)

Psykisk och fysisk misshandel av min mor. Hon kunde slå ner oss och stå och sparka på oss. Skrämma oss till den grad att endast hon kunde trösta oss. Säga att hon älskade en och efter det putta bort en och säga att man var värdelös. Hon har boderline, jag visste som barn att hon var sjuk idag har jag förlåtit och gått vidare utan terapi. Hon har fått hjälp och insikt om sin sjukdom och mår bättre. Vi har kontakt sporadisk och hon har fått träffa sitt barnbarn. Vi bor måååånga mil från varann, så det är telefonkontakt.

Fick mest utstå psykisk misshandel. Men rent fysiskt så brukade mamma piska mig över ryggen och benen med ett skärp när jag var lite yngre. Oftast för något jag inte ens gjort eftersom mina äldre syskon gärna skylde på mig när de gjort t ex sönder något hemma. Deras lätt flinande ansikten när jag fick oskyldigt stryk finns fortfarande kvar på min näthinna. Spelade ingen roll vad jag sa eller gjorde.. jag var bara en ljugande psykiskt störd ungjävel i mina föräldrars ögon. 

Efter 12-års ålder skickades jag ut genom dörren istället  för att bli slagen och fick inte komma in igen på nån vecka. Detta vid minsta jag inte följde föräldrarnas mycket strikta och sjukt bisarra regler.

(Har ingen kontakt med min familj idag och har aldrig burit hand på mina egna barn eller psykiskt kränkt dem)