vårdnadstvist med narcissist

Jag startade inte tråden för att diskutera huruvida mitt ex har en diagnos eller inte. Det är irrelevant i denna tråd. Jag sökte endast kontakt med människor i denna sits. Genom att läsa vad jag skrivit har man inte möjligheten att göra en bedömning av mitt exs möjliga diagnos, men jag bad inte heller om hjälp med att få reda på om han har en diagnos eller inte. Förstår inte vad ni som ifrågasätter detta tjänar på det..

Dom som håller på sådär är antagligen narcissister själva. Ignorera så dör dom en smula av att inte bli sedda.

Trådstartaren, jag har gått igenom en sådan tvist och vunnit. Du får gärna inboxa mig om du vill. Jag vill inte skriva offentligt :)

Känner igen väldigt mycket av det ni skriver, hen har ingen narcissistisk personlighetsstörnings diagnos men andra och barnet används som trofe, något som visas upp och "titta så duktig jag är". Det går ut över barnet och även påverkar mig mycket när jag vet att hen gärna försöker hitta saker jag skrivit på nätet och hittar hen inte det så tar hen saker som hen tror jag skrivit och försöker vrida och vända. 

Hen går alltid först, presenter är något barnet inte får, eller så tar det evigheter efter jul och födelsedagar när andra varit på hen över det. Köper hen något så är det också en "titta på mig så duktig jag är"-sak som ska visas upp för alla både på FB och andra ställen. 

Som tur är så har de flesta i min närhet sett igenom det, jag skyddade hen ett tag men insett att beteendet skadar mig något enormt och går ut över barnet. Så svårt med folk som skyddar hen och går på lögnerna och historierna. Bara att hoppas att rätten ser igenom, familjerätten verkar göra det men om hen fattar så kommer hen inte gå dit längre så då är den vägen stängd. 

Hej!

Jag är ny i forumet. Hur inboxar man? 

...har en son med en kvinna(ex) som jag upplever har en diagnos av den här typen. Har lärt mig att det aldrig hjälper med att försöka prata och bevisa/övertyga om vad som är bäst för vår son. Hon hade alltid rätt i sin uppfattning hur skruvad den än var. 
Lärde mig att de enda som fungerar är minimal kontakt, tydlighet och konsekvenshantering( om hon inte var på plats i tid så åkte jag därifrån och de var hon som fick ta sig till mig).
När det gäller vår son och hur han mår så är jag alltid lite orolig när han är där. För att få lite uppfattning så har jag kontakta med skolan och är extra uppmärksam när han är hos mig. Jag försöker ge honom de jag vet han missar mest hos sin mamma som ordning och reda, bra mat, trygghet och kärlek.

Liksom trådstartaren vill jag ha kontakt med någon som gått eller går igenom vårdnadstvist med en sådan typ av person som beskrivs i tråden. 

Jag har gått igenom en sådan tvist där pappan är likadan, och vann. Kontakta mig på inboxen.

Jag är i samma situation med ett ex som visar majoriteten av alla symptom av allt jag läser om narcissism och jag själv 100% av allt som "medberoende" eller vad man ska kalla det.

Lyckades få med henne på samarbetssamtal för ett par år sedan men hon vände på klacken o gick ut då avtalsförslaget som famrätt utarbetade inte tillgodosåg ett endaste av hennes önskemål (det var ju en kompromiss mellan bägges viljor förstås) samt för att jag bara ältade och inte klarade av att vara konstruktiv o se framåt (förvisso sant men ska man få till en förändring behöver man vara medveten om vad som förhindrat samarbetet innan).

Vår snart tioåriga dotter far illa av att ständigt behöva gå på tå och vara rädd för mammans nycker. Det blir allt mer klart att dottern finns till för att bekräfta mamman och inte tvärtom. Kärleken är starkt villkorad och hon måste ständigt försvara sin rätt att älska sin egen pappa. Skolkuratorn orosanmälde till socialen som i sin tur polisanmälde misstänkt för barnmisshandel men utredningen lades ner i brist på bevis vilket dottern (och jag) skuldbeläggs för. Hon kan ju inte se någon som helst delaktighet i det skedda och vägrar konsekvent samarbetsamtal och har nu avbrutit kontakten med familjebehandlaren.

Mitt problem är att jag varken har rättshjälp eller täckande försäkring så att ge sig in i rätten kommer antingen att ruinera mig och jag ändå tvingas ge upp då pengarna tar slut eller helt enkelt medge allt hon kräver och hoppas att jag kan behålla hälsa och förstånd för att finnas där när dottern kommer behöva stöd för jag utgår från att det vore vansinne att gå in i rätten och försvara sig själv och försöka bevisa att hon är olämplig samt än värre försvara alla påhopp som säkert kommer att riktas mot mig.

Kan man hänvisa till familjebehandling, skolkurator mm eller förhindrar sekretessen att de utfrågas?

Jag vill gärna komma i kontakt med andra som befinner sig i eller varit i liknande situation.

Jahapp. Är tydligen inte ensam om att vara i vårdnadstvist med ett Ex som har tydliga narcissistiska drag. Inte för att det ändrar något. Man kan inte vinna. För mitt Ex är målet själva konflikten i sig. Barnen är, precis som myndigheter, arbetsgivare mfl bara spelpjäser.
Det är en livstid i krig och det kommer aldrig att sluta. Även om du "vinner" vårdnaden, har hela boendet och barnet säger "nej" till umgänge, har du inte ett kontaktförbud kommer det att fortsätta. Och hur bevisar man att ens Ex är galen på riktigt? Du själv vet. Dina barn anar det. Men vem skall tro på dig? Råkar du dessutom själv vara man, lycka till.
Dessutom finns det ofta fler drag från den "mörka triaden" än bara narcissm. Det är en ojämn kamp.
Fadt, betydligt fler människor dukar under pga att de ger upp än av att de kämpar vidare.
Så ta hand om dig själv så gott det nu går, kriga på! Tids nog är barnen stora nog att själva komma underfund med vad de utsatts för.