Hus runt 3-4 milj

Ok, ni valde resor, god mat, njut odyl istället för att spara eller tidigt köpa en mindre bostad. De flesta som köper dyra bostäder har inte prioriterat som ni. Lite får ni stå ert kast nu. Kanske köpa en billigare, mindre, längre bort bostad nu. Sen spara, amortera, rusta för att om några år köpa bättre.

Buhu... Ja så är det väl. Många i vår vän/bekantskapskrets har köpt hus runt 3 mille. De reser som tusan med sina familjer. Usa, thailand, spanien, charter, weekendresor. 2-5 gg per år. Fattar inte var pengar kommer ifrån. Känns som alla är rikare än vi. O vi lever normalt. Visst skulle vi oxå lunna resa men då har vi inget sparande! Skiter folk i att spara mkt? Leva livet idag? Rätt el fel?

Väldigt olika, en del är som er, bränner alla pengar på konsumtion. En del kanske slösar bort hälften och sparar hälften. Andra har startkapital pga arv eller stöd av föräldrar. Vissa har höga löner. Några har gjort bostadskarriär vilket gör att de kan bo billigt i ett dyrt hus. Men det är rätt ointressant. Ni måste utgå från er situation och göra egna prioriteringar.

Vi köpte hus för 4 miljoner där vi lånade hela kontantinsatsen av mina föräldrar. Vårt boende innan gav ingen vinst då det köptes precis innan finanskrisen.

Huset är nu värt ca 5,5 miljoner och då har vi lagt in kanske 500 000 och hundratals timmar på 4 år i renoveringar (pengar vi tagit från våra inkomster, har dryga 60 000 netto tillsammans). I år så kommer vi åka utomlands för första gången sedan vi köpte huset.

Har man bott var för sig och båda säljer sin lägenhet med vinst så kan det ju bli en del. Annars kan man jobba sig uppåt ganska snabbt om man är händig, har bra koll på marknaden och kan tänka sig att bo lite för litet till en början.

Bra utbildning som gav bra jobb. Klev på bostadskarriären tidigt och skaffade barn och dyrare boende "sent" vilket tillät det sparade kapitalet bli rätt stort.

Köpte under finanskrisen på 90-talet. Bra värdeökning, från 775 000 till cirka 3 miljoner idag.

Det är billigt att låna. Där har du det enkla svaret. Svaret ligger också i hur dina och mina vänner prioriterar. De prioriterar inte att betala av lånet precis. Och behöver man inte lägga pengar på att amortera så kan man lägga pengar på att resa eller köpa dyra bilar eller bygga ut altanen eller köpa badtunna eller nåt annat man känner för, istället. Priserna går ju alltid upp så om några år har lånet minskat i relation till vad det är värt ändå.

- Förutsatt att det kommer någon som du eller jag efter som är villig att betala det ockerpris som begärs för månaden, vill säga.

Som redan sagts - billiga lån och avsaknad av amorteringskrav (eller i vissa fall löjligt låga amorteringskrav med en symbolisk hundralapp per månad) skapar en marknad som kan ta ut överpriser.

I lite perspektiv kan sägas att när jag och dåvarande sambo köpte vår första lägenhet låg räntan på bottenlån kring 10% och för topplån mellan 13 och 14%. Bottenlånet var upp till maximalt 60% av en värdering (75% för villa), och total belåning kunde endast i undantagsfall överstiga 80%.

Visst fanns det bostadsbubbla och finanskris även då, i synnerhet den som kom under 90-talet. Men prisstegringen var i jämförbara siffror betydligt lägre eftersom det inte fanns ekonomiskt utrymme att belåna sig högre för flertalet köpare på marknaden.

JSEC varför vara anonym?

Hur går graviditeten? Hur mår vinkällaren och hästarna utanför köksfönstret?