Älskar du din/dina bonusar?
Hur länge har du varit i bonus liv?
Under vilka åldrar?
Hur har er relation utvecklats?
Älskar du din/dina bonusar? Varför?
-
-
Svar på tråden Älskar du din/dina bonusar?
-
nymedlem skrev 2015-01-28 18:30:22 följande:
Förhoppningsvis är det bara tonårstiden och allt blir bättre när hon blir lite äldre.
Min bonus har inte fått några utspel (mot mig och pappan) än och ibland kan jag tycka hon är lite för "snäll och gullig". Men jag hade själv ingen tonårsrevolt som liten så det är väl olika.
Hur funkar hon med mamma och pappa, mycket konflikter?
-
Nej. Inte ett dugg. Jag skulle helst se att h*n inte kommer hit alls.
Vi har mitt styvbarn för sällan helt enkelt och mamman har ett helt annat sätt att uppfostra och den uppfostran barnet får här fungerar inte då vi som sagt har för sällan. Inte mitt val och jag kan inget göra för att påverka så just nu handlar umgänget om att stå ut tills styvbarnet blir så stort att h*n inte vill komma längre.
Umgänget ser ut som så att barnet hämtas på fredagen, pga av ståndet så kommer de hem hit ganska sent, runt 19 och då behöver barnet äta nåt och sen är det max en tim till barnet måste sova. Lördagen går åt till att testa gränser och se om det som gällde förra gången gäller denna med. Ganska grinig dag som blir bättre mot kvällen och vid middagen kan det var ganska trevligt.
Söndagen är en enda väntan på att de ska åka och då har barnet landat hos oss men ska ju hem igen så..
I mina ögon helt värdelöst. Förhoppningsvis får barnet ut nåt av det.
Hade vi dock barnet mer, för mig helst varannan v eller heltid så hade jag troligen älskat barnet. -
Nej verkligen inte, gillar är väl rätt ord . Vår personkemi funkar inte till 100 %.
-
nymedlem skrev 2015-01-28 18:30:22 följande:
Förhoppningsvis är det bara tonårstiden och allt blir bättre när hon blir lite äldre.
Min bonus har inte fått några utspel (mot mig och pappan) än och ibland kan jag tycka hon är lite för "snäll och gullig". Men jag hade själv ingen tonårsrevolt som liten så det är väl olika.
Hur funkar hon med mamma och pappa, mycket konflikter?
Tyvärr beror det inte - enbart - på att hon är tonåring. Hade det varit "bara" det sa hade det liksom inte varit ngt att orda om, det är normalt ;)PapaPenita skrev 2015-01-28 18:36:58 följande:Kan ju bero på den "lilla" detaljen att hon är, just som du skriver, _tonåring_.
Nej, mkt beror på att hennes mamma tyvärr fått för sig att det vore bra att prata illa om både mig och pappan, men hon stoppar inte där utan drar in bonus syskon här också. Att göra det mot en tonåring som tampas med hormoner och allt annat som påverkar henne just nu är inte helt genomtänkt och har lett till att bonus har dels en kraftig lojalitetskonflikt samt att hon utnyttjar det faktum att mamma backar upp att allt vi gör är fel.. Enligt mamma så är det fel att fråga hur man mår. Att be om hjälp att ta ur diskmaskinen. Att få städa sitt eget rum. Att hjälpa till med maten. Det är helt fel att vi gör saker som en familj utan enligt mamman ska pappan enbart, till 100% ägna sig åt bonus från det att hon kommer in genom dörren tills att hon går.. Missförstå mig inte - självklart ska de göra saker själva, jag tror att alla barn mår bra av att få rå om sin förälder då o då alldeles själv utan konkurrens , men att göra så vore att skärma henne än mer från att vi är en familj.
Blir bonus sur på pappa eller mig (jag har dock backat från att ställa krav nästan helt, för att inte förvärra vår situation. Jag överlåter det mesta sådant till pappan och försöker mer vara ett så positivt inslag som möjligt) så kan hon försvinna från radarn några månader. Hon svarar inte i telefon, inte på mail o sms.. Hennes mamma anser att man inte får fråga hur ngn mer och att det inte är hennes sak att lägga sig i..
Så tyvärr. Det är inte bara den "lilla" detaljen att hon är tonåring. De dagar hon enbart är sur, trött tonåring är en ljusglimt i allt ;)
Vi jobbar dock på det och sakta men säkert så går det framåt. Vi försöker prata en del när hon "är på humör". Hon VILL ju vara här och även hon längtar tillbaka till vår tidigare relation. Men det är svårt att välja ngt mamman så tydligt inte vill... Kärleken finns där dock hos oss alla fortfarande så det är ju bara att fortsätta jobba på att den ska "vinna" :D -
Missade hälften av frågorna, har varit med i 6 år från det han var 7 år. Vår relation har blivit betydligt sämre ju äldre han blir. Jag är den jobbiga som ser till att regler följs och att det inte är djunglens lag som gäller här.Anonym (Ester) skrev 2015-01-28 19:27:12 följande:
Nej verkligen inte, gillar är väl rätt ord . Vår personkemi funkar inte till 100 %.
-
En tonåring är stor och förståndig nog att sålla i allt som sägs till denne.Brumma skrev 2015-01-28 19:30:04 följande:
Tyvärr beror det inte - enbart - på att hon är tonåring. Hade det varit "bara" det sa hade det liksom inte varit ngt att orda om, det är normalt ;)
Nej, mkt beror på att hennes mamma tyvärr fått för sig att det vore bra att prata illa om både mig och pappan, men hon stoppar inte där utan drar in bonus syskon här också. Att göra det mot en tonåring som tampas med hormoner och allt annat som påverkar henne just nu är inte helt genomtänkt och har lett till att bonus har dels en kraftig lojalitetskonflikt samt att hon utnyttjar det faktum att mamma backar upp att allt vi gör är fel.. Enligt mamma så är det fel att fråga hur man mår. Att be om hjälp att ta ur diskmaskinen. Att få städa sitt eget rum. Att hjälpa till med maten. Det är helt fel att vi gör saker som en familj utan enligt mamman ska pappan enbart, till 100% ägna sig åt bonus från det att hon kommer in genom dörren tills att hon går.. Missförstå mig inte - självklart ska de göra saker själva, jag tror att alla barn mår bra av att få rå om sin förälder då o då alldeles själv utan konkurrens , men att göra så vore att skärma henne än mer från att vi är en familj.
Blir bonus sur på pappa eller mig (jag har dock backat från att ställa krav nästan helt, för att inte förvärra vår situation. Jag överlåter det mesta sådant till pappan och försöker mer vara ett så positivt inslag som möjligt) så kan hon försvinna från radarn några månader. Hon svarar inte i telefon, inte på mail o sms.. Hennes mamma anser att man inte får fråga hur ngn mer och att det inte är hennes sak att lägga sig i..
Så tyvärr. Det är inte bara den "lilla" detaljen att hon är tonåring. De dagar hon enbart är sur, trött tonåring är en ljusglimt i allt ;)
Vi jobbar dock på det och sakta men säkert så går det framåt. Vi försöker prata en del när hon "är på humör". Hon VILL ju vara här och även hon längtar tillbaka till vår tidigare relation. Men det är svårt att välja ngt mamman så tydligt inte vill... Kärleken finns där dock hos oss alla fortfarande så det är ju bara att fortsätta jobba på att den ska "vinna" :D
Hon hör vad mamman säger, men om det inte stämmer överens med verkligheten så märker hon ju det (och torde istället få agg gentemot mamman). Men det kanske finns en viss sanning i det mamman säger? Eller så upplever tjejen situationen hemma hos er, annorlunda från hur ni ser på den. Hon kanske talar med sin mamma om det och så kanske mamman ger gensvar. -
Det beror ganska mkt på hur stort inflytande personen som säger det har över tonåringen. Bara för att man är tonåring så blir man inte automatiskt en stark och självständig person.. Och har man i hela sitt liv aldrig behövt stå för sina åsikter, göra egna val eller haft minsta krav på sig att hjälpa till och ta minsta ansvar så är det ganska svårt att utveckla den där självsäkra delen som krävs för att sålla på det sätt du beskriver.PapaPenita skrev 2015-01-28 19:40:10 följande:
En tonåring är stor och förståndig nog att sålla i allt som sägs till denne.
Hon hör vad mamman säger, men om det inte stämmer överens med verkligheten så märker hon ju det (och torde istället få agg gentemot mamman). Men det kanske finns en viss sanning i det mamman säger? Eller så upplever tjejen situationen hemma hos er, annorlunda från hur ni ser på den. Hon kanske talar med sin mamma om det och så kanske mamman ger gensvar.
Att vi försökt bygga hennes självförtroende och förmåga att ta egna beslut räcker inte långt när man enbart träffar en person vh.
Men jag tänker inte gå in i ngn diskussion med ngn som uppenbart har bestämt sig för att en mamma inte kan påverka på det sättet. Jag vet precis vad som skett (mamman har själv låtit oss veta så det är liksom inga gissningar).
Jag vet att vi - vår familj - är bra för bonus. Det räcker. -
Socanmäl mamman då och stäm henne på boendet. Om mamman nu är så jävla kass och ni så ofantligt bra.Brumma skrev 2015-01-28 19:59:18 följande:
Det beror ganska mkt på hur stort inflytande personen som säger det har över tonåringen. Bara för att man är tonåring så blir man inte automatiskt en stark och självständig person.. Och har man i hela sitt liv aldrig behövt stå för sina åsikter, göra egna val eller haft minsta krav på sig att hjälpa till och ta minsta ansvar så är det ganska svårt att utveckla den där självsäkra delen som krävs för att sålla på det sätt du beskriver.
Att vi försökt bygga hennes självförtroende och förmåga att ta egna beslut räcker inte långt när man enbart träffar en person vh.
Men jag tänker inte gå in i ngn diskussion med ngn som uppenbart har bestämt sig för att en mamma inte kan påverka på det sättet. Jag vet precis vad som skett (mamman har själv låtit oss veta så det är liksom inga gissningar).
Jag vet att vi - vår familj - är bra för bonus. Det räcker.
-
Jag har inte sagt att hon är hekt kass. Men ja, att prata illa om sitt barns familj ÄR relativt dåligt. Det är dock inte på långa vägar så dåligt att hon skulle bli av med boendet för en tonåring som om något år är tillräckligt gammal för att själv skriva under sin folkbokföringsanmälan..PapaPenita skrev 2015-01-28 20:04:07 följande:
Socanmäl mamman då och stäm henne på boendet. Om mamman nu är så jävla kass och ni så ofantligt bra.
Inte heller är vi perfekta - men vi pratar inte illa om bonus familj inför bonus, inte heller försöker vi få henne att välja bort sin mamma och sina syskon där. De är hennes familj och lika självklara i hennes liv som vi.
Det var det här jag menade -"du har redan bestämt dig för att jag hittar på och förvränger. Och oavsett vad jag skriver så kommer du att utläsa din egen sanning.. Det blev mkt tydligt med detta inlägg då du lägger in en hel massa ytterligheter som jag aldrig uttryckt - eller ens tycker..
Lycka till med livet. Önskar att du möter mer förståelse och mindre fördomar än vad du själv uttrycker... -
Ca 13 år.Anonym (ensomälskar) skrev 2015-01-28 16:37:39 följande:
Hur länge har du varit i bonus liv?
Under vilka åldrar?
Hur har er relation utvecklats?
Älskar du din/dina bonusar? Varför?
Från 13-14 och framåt.
Har aldrig klickat som personer, har absolut inget gemensamt.
Nej! Den ena är ok, den andra tycker jag illa om.
