Vad har fått dig att gråta av smärta som vuxen

Migrän och mensvärk.

När jag hade en fraktur i bäckenet. Var sängliggande på sjukhuset i 3 dagar innan jag kunde gå på toa med hjälp.

Min frus förlossning. Hon skrek och svor och fick tag i min hand och bröt mitt lillfinger.

Jag kunde ju inte säga någonting då, mitt under förlossningen, men när jag sedan höll min nyfödda son med ett lillfinger som var stelt och böjt åt fel håll och hela handen hade antagit en lila färg så var det inte bara glädjetårar över min son som rann utan det gjorde även väldigt ont.

Förlossningsläkaren ville skicka mig till akuten, men jag ville upp på BB så han knäckte helt enkelt tillbaks fingret. 

Inflammation i bukspottkörteln orsakad av gallsten för ett år sen. Jag grät både av den fysiska smärtan, det faktum att läkaren på akuten först trodde att jag var självmordsbenägna och inte hade ont och sen av rädsla när jag blev inlagd och fick säga hej då till sambon. Jag hade då knappt sovit på en vecka på grund av smärta.

Slant och drog båda händerna i fritösoljan. Då jävular sprutade tårarna.

- proppar i lungorna

- gallstensanfall

Föda barn var en trevlig promenad jämfört med de två sakerna ovan.

Senast var det nog helt enkelt en nackspärr i höstas. 
Jävlars vad ont det gjorde.

Har haft vidriga gallstensanfall, men då har jag mer bara legat och kvidit av plågor och inte ens orkat få fram något ljud eller tårar.

Annars grät jag när de skulle ta prov på ryggmärgsvätskan och stack den "lilla" nålen utanför lokalbedövningen. Då vrålade jag ohejdat rakt ut...

Hornhinneinflammation. Kändes som sandpapper som revs mot ögat vare gång jag blinkade och tårarna rann hela tiden på grund av både smärtan och irritationen i ögat. Tårvätskan sved också. Så blev det små blåsor i hornhinnan som sprack och då brände/sved det ännu mer. Inget botemedel och inget att lindra med fick jag av doktorn:(