Vad har fått dig att gråta av smärta som vuxen

Njurstensanfall. Gör verkligen jätteont.

Foglossning. När man glömmer sig en sekund och råkar ta ett normalstort steg istället för myrsteg och det hugger som en kniv i blygdbenet. Sen står man där förstenad och kan inte röra sig för att minsta försök hugger lika jävligt igen och igen... Har fått mig att skrika rakt ut flera gånger och sen gråta av smärtan.

Sköljning av livmodern. Att föda barn var ingenting mot det...

Uttänjt ledband i knät pga skidolycka. När kg var korkade nog att försöka sätta ner pjäxan med foten i i skidan igen. Då grät jag sv smärta. Dum och envis...

Tvärnitade med cykeln för att inte bli påkörd av bil. Flög över styret och hamnade med hakan först i marken... Det var inte så festligt. Blödde mycket och kunde inte stänga munnen ordentligt på veckor...min man svimmade (på riktigt...) när han såg mig efter jag lyckats ta mig hem...

Smärtan efter att opererat främre korsbandet i knät!! Smärtan när jag slet av det var en barnlek i jämförelse, då stod jag upp vid fotbollsplan och såg färdigt på matchen innan jag åkte till akuten, samt körde hem efter några timmar.

Jag hade gallstensanfall under flera år (fått fel diagnos), några av dem fick mig att gråta. Vissa av anfallen gjorde så ont att jag upplevde det som om jag inte kunde andas...
Och då har jag utan tårar: fött barn utan bedövning, lagat x hål i tänderna utan bedövning samt genomgått ett par stora operationer där de öppnat mig stort.

Kattbett i kombination med  att vara höggravid.
Jag grät en skvätt på akuten minsann. Då kände jag mig liten.

Förvärkar under 3 dygn tog knäcken på mig till slut. Då grät jag. Inte under förlossningen dock men då såg jag ju slutet i tunneln.

LokalBedövningen ja fick i ryggen när ja skulle skära bort en leverfläck!! Hade inte läkaren haft med sig en student (läs vittne) inne i rummet som en hjälpande hand så hade jag nog förmodligen tagit bedövningssprutan o satt i läkaren Både en, två och 10 gånger!!

Endometrios... helvetet själv...