Att leva i ett förhållande, skaffa gemensam bostad och till och med skaffa barn ihop med en kvinna verkar inte vara något problem för många män.
Men när det gäller att gifta sig är det plötsligt tvärstopp.
??? Vad är det som skrämmer männen så?
Tycker att det är mycket större att skaffa barn ihop om de nu är rädda för att binda sig. Eller är det ekonomin de är rädda om och därför inte vill gifta sig?
Jag tror det där är individuellt snarare än baserat på kön. (Och delvis en generationfråga).
Jag är kvinna och vill inte och har aldrig velat gifta mig.
Jag är kvinna. Känner inget behov av att bli gift. Med andra ord så skulle jag inte sörja om den dagen inte skulle komma.
Är idag singel och känner att jag inte ens är säker på ifall jag ens skulle vilja bli sambo igen med någon.
En del har sådana behov att man i princip måste bo ihop med den man är tillsammans med och sen även bli gift med denna. Oavsett vad man tycker och vill så blir det inte mer riktigt än det andra. Huvudsaken är väl att båda trivs med det! Vill båda samma sak så är det ok men har man helt enkelt olika tankar om det hela så har jag svårt för att förstå varför det oftast är så att det är den som vill bli sambo/ gift som få som hen vill? Annars anses det som att förhållandet inte är på riktigt. Om det är det viktigaste så kanske man får hitta någon som har lika värderingar inom detta!
Man vill kunna dra sig ur smidigt om man skulle få napp på en annan kvinna.
Det är nog viktigt att man hittar någon som delar samma värderingar. Jag förstår inte hur man kan skaffa ungar med någon och sedan sura över att denne personen inte vill gifta sig. Om äktenskapet är en viktig bit i ens liv så bör man ju kanske vänta med ungar tills man är gift.
Ännu konstigare är det att så många människor skaffar barn med personer som dom inte känner och inte delar värderingar med. Det är ju barnen som kommer i kläm om föräldrarna blir osams för att dom inte tog sig tid att lära känna varandra på riktigt innan.
I mitt umgänge är det dock oftast männen som lagt fram frierier och stått för de "traditionella" värderingarna.
Min make hade redan stora planer för vårt bröllop när han friade. HAN var den som ville satsa på ett stort bröllop och ville att jag skulle satsa på min drömklänning och bära den stora diamanten ;)
Jo det kan ju vara tillräckligt men inte för alla.
De jag syftar på är de män som hellre dör än att gifta sig trots att de har allt.
Kvinnor brukar ofta ha en romantisk dröm om att få vara fru och ha ring på fingret medan män inte alls tänker på romantik.
Varken jag eller min sambo vill gifta oss. Jag är kvinna han är man.
De kanske tycker att de vill ha allt och inte hoppa över vissa bitar. Är man gift är det mera på riktigt. Tänk om en kvinna säger att det behövs inte mera sex eftersom de ändå har barn, hus och älskar varandra. Räcker inte det? Nästan samma sak för vissa.
Min man vilken gifta sig innan vi skaffade barn och han ville slå på stora trumman med bröllopsfesten :) (kan tillägga att han är en vanlig hederlig Svensson). Så det där är olika!
Själv var jag mer sugen att börja med barn men är glad att vi fick vårt bröllop och vår smekmånad före jag blev gravid. En sådan kärleksfull dag.. Har berikat vårt liv på alla sätt. Varje gång vi ser foton från bröllopet blir vi extra emotionella och har svårt att släppa varandra :). Det är stort att lova varandra evig kärlek. Och det känns tryggt att vara gift nu med barn eftersom det gör det svårare att "ge upp och bryta" tror man kämpar mer för att hålla ihop när man är gifta faktiskt...lite mer ansvar på ett mentalt plan