Varför är män så rädda för att gifta sig?

Fast då måste man ju titta på vilka äktenskap som håller och vilka som inte gör det. Giftermål relativt sent där parterna är äldre, färdigutbildad, har fasta jobb etc etc håller i högre utsträckning. Jag skulle tippa på att det ser likadant ut om man tittar på samboförhållanden. Om man då funderar lite över var samboförhållanden är överrepresentativt (åldersmässigt) så får det hela en rätt naturlig förklaring. Att många väljer att gifta sig i äldre ålder har inte helt sällan juridiska orsaker och inget romantiskt. Vi har planer på att gifta oss av just praktiskt, juridiska orsaker. För vår relation h a r det ingen betydelse.

OK - ja, jag vet inte om det finns sådan statistik.Dock känner jag många par som gifte sig tidigt och har förblivit gifta i 20, 30 år nu. Samt naturligtvis många i de äldre generationerna, 20- och 30-talister, men det kan ju ha andra förklaringar delvis (som att det ansågs skämmigt att skilja sig ända in på 1970-talet, och att kvinnan inte skulle ha klarat sig själv).

Eller att den som inte är förälder vid en eventuell dödsfall måste bli av med sina tillgångar till sin döde mans barn, för att det ingår i dödsboet.

Man kan i och för sig skriva papper på att det är enskild egendom. Då kommer styvbarnen inte åt det vare sig vid dödsfall eller skilsmässa.

Som jag skrev innan, för oss är det mindre papperskriverier om vi förblir sambos, det finns inget, för oss, juridiskt, som är plus i ett äktenskap.

Så varför ska man gifta sig, om inte båda vill det och att det inte finns några juridiska fördelar?
Jag menar inte att det är fel att gifta sig, men att påstå att det är det optimala för alla är fel.
De enda som skulle vinna på att vi gifte oss skulle vara sambons tidigare barn.

Jo, det fattar jag. Jag säger bara att det GÅR att skriva papper så att utfallet inte blir bättre för dina styvbarn, även om ni är gifta. 

Nej, om man inte känner att det är viktigt att vara gifta, så är det ju inte det. Det finns inget tvingande i samhällsnormen idag - inte i den sekulariserade befolkningen i alla fall. Och om man inte umgås med troende kristna, judar eller muslimer, eller alternativt människor som har traditionella familjevärderingar av andra skäl, så finns det väl ingen som kan ifrågasätta och se ner.

Det som är viktigt, det tror jag många missar, vad det innebär att gifta sig. Att gifta sig är inte bara att se vacker ut en dag och säga ja till varandra, man skriver ändå på ett kontrakt som är reglerad i lagen.

För övrigt så vet jag flera troende kristna som endast bor ihop (och gjort det i många år), även om det inte är lika vanligt.

Jag har en killkompis som resonerade som ovan. När de redan bodde ihop och dessutom hade fått barn så kändes det helt meningslöst att gifta sig. Han tyckte att det blev "fel" ordning. Han hade helst gift sig innan de flyttade ihop också.

Jag kan förstå det resonemanget. Att få barn är ett så otroligt mycket större åtagande än att gifta sig. Vi flyttade förvisso ihop innan vi gifte oss, av praktiska skäl, men vi hade redan bestämt datum och bokat kyrka när vi blev sambo (gifte oss 5 månader efter att vi flyttat ihop). Jag hade nog själv tyckt att det var onödigt att gifta mig om vi redan hade fått barn ihop, förutom just av juridiska skäl. Jag hade lika gärna gått i t-shirt och jeans och skrivit på papprena. Jag var väldigt inne på det men den då blivande maken ville ha ett "riktigt" bröllop.

Men då hade ni bara gemensamma barn eller? Eller inga barn alls ännu när ni gifte er? Då känner jag precis som du, att det är självklart att man har allting tillsammans. Och i synnerhet om båda är unga och man börjar det gemensamma livet med "fyra tomma händer".

Problemet uppstår om det finns särkullsbarn som är vana vid en viss standard. Då känns det inte juste mot dem att de måste få en lägre standard p.g.a. att deras pappa ska börja försörja en ny kvinna och hennes tre barn från tidigare förhållande. För att ta ett extremfall. 

Men även om det inte finns särkullsbarn men i stället stora skillnader i förmögenhet när man träffas. Tänk sådana fall där en person måste sälja en gammal släktgård eller stor, fin villa för att lösa ut sin fru efter kanske bara fem års äktenskap t.ex.! Sådant händer!