varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Men vem säger att man inte kan hålla ihop hela livet fast man träffades unga. Vi är ett par som blev ihop vid 20 fick barn vid ca 26 båda har långa utbildningar och samlad månadsbruttoinkomst på 82000kr idag. Älskar varandra och bor (har alltid gjort) bra. Har idag en 11 åring och en 8 åring. Framtiden är ljus fast vi varit ihop i många år.

Ingen tror jag men det är betydligt mer ovanligt i dagens samhälle än det motsatte. Mer än 50 av alla äktenskap håller inte och detta grundar sig på siffror bakåt 50-talet och som vi alla vet så är det sämre odds idag då allt är mer liberalt än då men jag avundas dig verkligen, tänk att få ha ett livslångt äktenskap, barn och få va totalt kär, det är väl allas dröm men alla får tyvärr inte leva i drömmen.

Det mesta har redan sagts i tråden. Tänkte bara tillägga att en viktig aspekt med ett stabilt jobb och en bra inkomst är möjligheten att köpa sig mer tid med barnen. Man har råd att vara föräldraledig längre med dem och när man jobbar kan man gå ner i arbetstid. Att köpa dyra prylar kan jag vara utan men att få tid med mina barn är ovärderligt.

Personligen var jag inte mogen före 30 års ålder att skaffa barn. Jag hade garanterat inte tålamodet. Nu är jag 40 år och väntar mitt andra barn. Jag känner inte så stort behov för avlastning. Dock gick svärfar nyligen i pension och är gärna barnvakt när det behövs.

Jag tycker att det är upp till var och en att besluta när det är bäst för dem att skaffa barn. För mig var det bäst sent i livet.

Förresten, när jag var 25 år var jag i usel form och vägde mycket mer än nu, hade inte alls samma ork.

Kattflickan jag tycker du skriver ett bra och genomtänkt inlägg, förutsättningarna är olika för alla men för de flesta är det nog bättre att skaffa barn efter 25 skulle jag tro men det finns ju alltid undantag.

Jag minns mitt ex.

Hon skulle ha gift sig innan 25 sa hon, flytta till USA innan hon var 26 och sen skulle hon ha två barn innan hon fyllde 30.....
Hon hade ingen pojkvän då hon var 25 hon bodde inte i USA då hon var 26 och hon har inga barn än så länge så vitt jag vet.....Vissa har en bild av hur det ska vara och vi har säkert alla önskningar av det perfekta men ibland funkar det tyvärr inte.

tja, jag gissar att många inser att de inte blir särskilt "bra" föräldrar i tjugoårsåldern men med livserfarenhet och mognad känner man senare att nu kan jag ge ett barn det barnet behöver.

Jadu..folk kanske väljer att prioritera exempelvis studier och etablera sig på arbetsmarknaden för att säkra sin framtida inkomst så mycket som det går? Det brukar löna sig i slutändan för de flesta. Då kanske man blir en av dem som slipper starta trådar på familjeliv om hur taskigt man har det ekonomisk, man får inte tillräckligt mycket bidrag, pengarna räcker inte till osv..osv. 

Man "skaffar" inte barn,man får barn om man har tur.
Jag och min man träffades när vi var 25 år och vi började föröka få barn 2 år senare.
Sonen kom när jag var 33 år.. Efter många års kämpande med missfall,ivf osv.. Inte alla väljer att bli föräldrar sent,det bara blir så.

Alla gör saker i olika ordning. Vi är ungefär jämngamla. När du hade småbarn var jag ute och festade med min (dåvarande) pojkvän. Om jag fick barn nu skulle jag inte kunna festa, men det har jag redan gjort så mycket ändå.

Med fest menar jag nu alla aspekter av sorglöst leverne: krogbesök, utlandsresor med kompisar, middagar med vin och ingen tid att passa, sena nattsudd i bästisens kök. Ibland ser man riktigt unga mammor som anser sig vara klara med fest, då antar jag att de menar fester i stil med att stå ute på Valborg och frysa med en folköl i handen, så som det var på gymnasiet. I de fallen är jag mer tveksam till om man verkligen fått ut allt man kunde av sin tid som fri ung vuxen. Men i mitt fall kan jag lugnt säga att jag inte skulle sakna det särskilt mycket.

Festade inte då och kommer inte göra det sen. Dock kommer mannen och jag åka iväg till Europas huvudstäder bo på fina hotell och äta massa go mat när ungarna är 20+. Vi. reser gärna med barnen men inte till storstäder. De önskar annat.

Jag är 30,5 år. Har inte skaffat barn för att jag har inte velat. Om jag vill nån gång i framtiden så kommer jag givetvis ändå inte skaffa barn om jag inte orkar ta hand om dem själv!