Anonym (keke) skrev 2015-07-20 09:22:49 följande:
Jag förstår att dina råd är välmenade, men i realiteten förstår ingen sådana "välplacerade vinkar" som de du föreslår. Du är kvinna? Just kvinnor vill gärna tro att sånt funkar. Vi har en övertro till andras analytiska förmåga och tror att folk snappar upp saker och tänker/resonerar som just vi, på ett individuellt plan. Nej, hade du bjudit in mig och börjat prata om gemenskap i familjen hade jag antingen 1. inte förstått vad du var ute efter eller 2. trott att du ville förmedla vilken lycklig familj ni har. Principiellt tycker jag också att det är fel att gå genom andra och försöka påverka relationer.
Nej, inga brev! Skriva kan man göra för sin egen skull, men för allt i världen: ord skrivna i affekt blir ALDRIG bra och ska inte överlämnas till någon annan.
Som någon annan i tråden skrev: raka rör och fakta, det är sånt som funkar på män.
Visst utgår jag från mig själv, hos mig har brev funkat. Dvs först får jag en utskällning om hur tänkte du här, men sedan kommer det en sakta vändning. När han förstår att tanken bakom är att jag vill att vi ska försöka. Prata rakt på går inte alls, då sluter han sig helt och säger inte ett ljud. Tro mig alla kvinnor är inte likadana och inte män heller. Senast testade jag ett mail mot en manlig vän. Han använde det mot sin fru och det blev riktigt bra. Även hos oss hjälpte det.
Min erfarenhet av män är att de inte vill prata, men det är viktigt att brev inte skickas bums utan läses igenom flera gånger innan. Viktigt att inte skriva i affekt. Tyvärr tror jag TS just nu mör så dåligt att hon har svårt för att skriva nyanserat. Kan det vara så illa att TS man hoppas att ett barn till är räddningen på äktenskapet, för visst vet han att det är dåligt men vill inte erkänna.
