BF juni/juli
Hej hänger gärna på i er tråd. BF 1/7 har två barn sedan tidigare och var nästan helt klar med att jag nog inte skulle ha fler så detta är en liten oplanerad men välkommen sladdis.
Inlägg från: hundochhäst
|
-
-
Jag var hos Bm i tisdags, kul att träffa henne igen. Jag har haft samma varje gång så det känns som vi känner varandra nu.
Jag har mått oförskämt bra under mina tidigare graviditeter inser jag nu. Jag mår konstant illa den här gången, känner mig yrslig har huvudvärk och är vansinnigt trött. Jag orkar knappt gå ut med hunden och mellan mina jobbpass så ligger jag i sängen och sover.
Jobbar natt men det känns ok eftersom jag är piggare på natten samt inte behöver jobba fem dagar i veckan.
Mitt HB låg på 88 några månader innan jag blev gravid för jag har så kraftiga menstruationer, nu låg det på134 så det känns ju skönt.
Alla andra prover var toppen också så bara den här tröttheten försvinner så kanske jag kan börja leva som vanligt igen... -
sasaj skrev 2015-12-03 07:55:17 följande:Vad kul att du gått hos samma helatiden!
Tänkte fråga om dom tog blodprov och skickade iväg för att kolla järndipåerna?
Jag hade med väldigt lågt för några månader sen efter ett MA.
Mitt HB låg också bra nu när dom kollade men sen fick dom tillbaka att järndipåerna var jätte låga så har ätit jätntabletter och har faktist blivit lite piggare.
Ja faktiskt så fick jag svar idag och depåerna var inget vidare så det blir till att knapra piller igen. Precis som många andra här inne så blir jag så vansinnigt förstoppad bara så det bär emot.
Känns bra i alla fall att det kanske finns en förklaring till denna vansinniga trötthet. -
mitt HB låg på 134 men mitt ferretinvärde låg på 16. Intressant att ingen någonsin har kollat detta värde på mig förut.En del av oss skrev 2015-12-03 18:10:19 följande:
Fick reda på mitt ferretin värde idag som låg på 22 så nu ska jag börja med 1-2 Niferex per dag, min mage blir sten av det. Kanske därför jag är sån zombie hela dagarna.
Vad hade ni i ferretin och hB? Jag hade 111 i hB vid inskrivningen den 12 nov och ska inte till BM igen förrän slutet av januari.
-
Sjukt att man ska må så illa. Jag vaknade klockan fyra i morse av att sängkläderna luktade pyton och jag mådde illa. Det var bara att gå upp och bre sig en knäckesmörgås... Hoppas att jag blir piggare av järnet och att jag slipper förstoppningen.
-
Ståbräda kan vara bra om man tar korta promenader och om sonen gillar att springa själv. Jag skaffade ståbräda först men insåg att jag höll på att bli galen på att jag gick in i den hela tiden, har långa ben och tar långa kliv. Efter ett tag fick jag in snitsen och gick och trippade bakom vagnen.Cadencee skrev 2015-12-04 06:21:11 följande:Sonen kommer vara lite över 3 så har funderingar på ståbräda till honom, tur man inte behöver stressa med beslut ^^
Min äldsta dotter ville inte gärna gå och jag har en hund som måste ut och gå långa promenader så till slut köpte jag en syskonvagn billigt på blocket. Fridens. -
Jo men det går bra. Men det blir såklart mer jobb. Jobbigt att klä på ungarna innan man går ut varje gång. Nu är mina så stora att de klär på sig själva samt kan gå med. Min yngsta kan gå några km i alla fall utan att gnälla och den äldsta kan gå hur långt som helst, hon har till och med börjat rasta hunden själv. Men för några år sedan var det svettigare.Y o L o skrev 2015-12-04 20:14:19 följande:
Hur tycker du det går med två barn o hund? Jag känner en stress inför hur jag ska hinna med hunden?
Jag tog med hunden till lekplatserna och tränade platsliggning och annat som kunde aktivera hjärnan lite grann.
Min sambo och jag löste promenaderna med att jag tog kortare rundor på dagen och sedan när han kom hem från jobbet så tog han en långpromenad, ibland tog jag en också. Vi har en aktiv och krävande hund så en mil om dagen är ett måste för att hon inte ska stressa upp sig och hitta på små hyss... -
Jag vet hur det känns! Förra veckan låg jag i sängen hela dagarna. Jag mådde så illa. Nu mår jag bättre så idag har jag gått en sex km runda tillsammans med en hundkompis.manoira skrev 2015-12-07 10:23:25 följande:
Smart att köra övningar på lekplatsen!
Vi har också en hund, bara 10 månader, och två barn (sex och tre år) så jag är lite orolig över hur det ska gå sen. Hon är dock en liten sällskapshund och kräver inte så mycket motion. Däremot stimulans och konstant påminnelse om uppfostran, annars beter hon sig riktigt uppstudsigt.
Har rätt dåligt samvete över henne just nu för att jag inte orkar aktivera henne som jag borde i och med illamåendet och tröttheten. Dessutom tycker min gravidnäsa att hon luktar riktigt illa och jag har svårt att låta henne vara nära, vilket hon är van vid. Vill helst ligga i knä. Men det är i och för sig bra träning för henne att vänja sig vid att vara mer självständig eftersom knät ändå lär vara upptaget ett bra tag framöver när nästa tittar ut :P
En liten hund som inte kräver så mycket kan man aktivera rätt bra inomhus. Slå in godis i toarullar eller omslagspapper och låt henne leta efter paketen och öppna dem själv, köp en ihålig aktiveringsleksak och fyll med mjukost eller leverpastej, frys in och låt henne sedan jobba med att få ut det goda. Träna in små trix, hon kan hjälpa dig att lägga strumpor i tvättmaskinen eller något annat användbart.
Lukten är svårare
-
Jag känner också så och har gjort det vid varje graviditet. Ta det lugnt, sen kommer sparkarna och då oroar man sig när man inte känner dem hela tiden i stället.manoira skrev 2015-12-11 09:47:16 följande:
Alltså är det inte konstigt.
Börjar äntligen må bättre. Känns inte som att jag ska kräkas hela tiden och kan till och med känna mig sugen på mat. Det borde ju innebära en lättnad och att jag är glad? Nej, istället blir jag orolig för att något ska vara fel! De här första månaderna tär verkligen på psyket.
Längtar efter att man kan känna sparkar så att man i alla fall kan ha lite bättre koll :p
-
Beklagar YoLo... Verkligen trist. Styrkekram.
