Följas åt till + efter MA?

Om proven inte visar något fel så skulle min man få lämna spermaprov. Fast kan det vara fel på sperman om ägget blir befruktat och embryot växer?

Kör mina dagliga squats på morgonen nu, då kommer en stor klump och en binda full med blod på nolltid. Har kommit fram till att det händer varje morgon nu när jag varit ute och rört på mig lite.

Ja, denna resa..undra om tabletterna ändrat om i kroppen något. Kanske inte blir lika lätt gravid nu..

Tack <3

Ingen skrapning, det blev medicinsk abort och fick föda ut allt i en skål i toaletten på kvinnokliniken. Usch så jag bölade..

Ja vi längtar jätte mycket efter att bli gravida igen, vi har redan ett namn för den nya bebben när den finns i magen, sockan <3

Lämnade blod idag. Sjukt att det är så lätt att kolla upp..skulle få svar om ungefär 1 vecka. 

Min man är övertygad om att det inte är något fel på någon av oss och tycker denna process är onödig men att jag får göra det om jag vill för att få svar. 

Jag håller lite med honom. Jag tror heller inte det är något fel. 

Min syster som blir lika lätt gravid som mig har också haft missfall innan båda hennes barn. Jag är verkligen i valet och kvalet att byta VC. Vill inte bli undersökt av den mannen igen. Det känns som han är sjukt förvirrad(han är äldre) och han har lite skum energi med sig. Oftast jätte trevlig och sen ibland lite stel och konstig. 

Samtidigt har vi båda barnen på den VC och det är bara 3 minuters gång från oss. Barnmorskan jag haft har ju varit bra..

Inser nu att det kommer dröja länge tills jag blir gravid igen eftersom gulesäcken fortfarande var stor och så länge den var det skulle det stimulera till blödning. Även livmoderslemhinnan hade ju bara minskat 2,5 mm på 2 veckor...undra hur detta ska gå egentligen...

Jag ringde dem igen och berättade hur det sett ut på senaste undersökningen. Hon tyckte inte det lät bra så jag ska få komma in idag om nån timme och bli kollad. 

Är så less på att bli undersökt.

Vill verkligen inte ta tabletter igen. Det fungerade ju inte ens andra gången, kom bara en stackars klump. Måste finnas en gräns för vad man ska utsätta sig för, och vad vården är villig att låta en genomlida. 

Har varit en jobbig dag.

Tydligen ser det i princip likadant ut nu som det gjorde den 4e. Det ingen berättat för mig är ju att livmoderslemhinnan kan vara tjock tills man får sin första mens och att man då blöder ut den. Hade jag vetat detta hade jag ju inte blivit så orolig. 

De tyckte iaf det var bra att jag kom dit med tanke på att jag blött så mycket. Hade ganska lågt blodvärde. De tyckte jag skulle prova med Primolut i 10 dagar som ska göra att mensen sätter igång efter det. Till efterbesöket om 14 dagar ska jag ha fastat då jag kommer bli skrapad om det inte fungerat.

Hade sån ångest när jag kom hem. Stressat med att hämta barn och försöka passa tvätt tid och skola och allt annat man har under denna process. Livet slutar ju inte för man upplever detta. För mig är det som ett sår som rivs upp varje gyn undersökning och varje gång jag får mina blodfyllda bindor från ingenstans med klumpar och skit. 

Nu har jag iaf ett någorlunda slutdatum på detta..istället för att gå ovetandes om hur länge jag kommer blöda. 

Det ironiska är ju att jag inte blir erbjuden skrapning för min slemhinna är tjock, utan för jag blöder konstigt såhär långt efter, vilket inte var anledningen till varför jag ringde dem idag..

Tack! 

Jag vill verkligen inte bli skrapad nu. Då känns det som man gått igenom allt detta i onödan. Imorse när jag satt i duschen började jag störtblöda. Vet inte om det är medicinens effekt men enligt doktorn skulle jag blöda mindre när jag tog den och när man slutar ska det komma en mens..Håller alla tummar och tår att det fungerar nu.. Kommer ju inte våga gå i skolan de dagar jag förväntar mig mens eftersom det är vanligt att man blöder väldigt mycket..

Hur går det för er? Ska ni ge det ett försök nästa ägglossning? :) 

Hoppas det tar sig för er! Det sägs ju att det är lättare att bli gravid efter missfall :) 

Nej, jag blödde nästan inget sen resten av dagen igår och inget under natten heller. 

Hoppas bara det inte var min mens som var på g igår och som stannades upp av tabletterna..hade varit så typiskt! Ajja, får ju aldrig veta nu.

Hoppas jag inte blöder floder när det är dags ja..tycker efter cytotec behandlingen att det är otäckt att blöda så mycket. Man vet liksom inte var gränsen för "farligt" går och fast jag höll på att svimma under tiden var det ju ändå enligt vården normalt.

Tänker att jag mycket möjligt skulle kunna ha ägglossning om en månad om det går som det ska nu. Hoppas så innerligt på detta. Samtidigt tar ju kroppen den tid den behöver för att läkas. 

Undra om det skulle bli svårare att bli gravid nu när jag har lite lågt järnvärde. Eller om det skulle öka risken för mf om jag lyckas bli det..

Äter Niferex vilket rör upp magen lite men det får det vara värt. 

Värdet låg likadant nu nästan 3 veckor efter fast jag tagit tabletterna under hela tiden.

Blev så irriterad igår när jag läste att mensen kommer 2-4 dagar efter behandlingen och jag har fått en tid till knappt 3 dagar efter behandlingen. Känns ju drastiskt att skrapas då om kroppen inte ens fått en chans att komma igång. De måste ha glömt detta när de gav mig tiden så blir att ringa imorgon och be om en tid den 5e eller nått.

Känner att jag emellanåt blir gråtfärdig av detta. Processen stressar mig när jag tänker på det. Såg även en ultraljudsbild igår och såklart googlade jag veckan embryot var i när hjärtat slutade slå och när jag såg bilden var det ju exakt som under undersökningen. Fullt utvecklade armar, ben, huvud och till och med ögon..varför plågar jag mig själv undrar jag..känns bara så galet att jag skulle varit i ca v.16 nu. Måste försöka tänka att det inte var meningen. 

Hoppas ni får ert plus nu! Jag hade verkligen blivit glad för er skull. 

De som inte upplevt detta inser inte hur jäkla ont det gör. Speciellt när processen blir så utdragen. Tror jag själv kommer bli mer glad än jag någonsin blivit för ett + när det kommer nästa gång. Och oron kommer nog vara större än någonsin tidigare men det får vara värt det.

Och som du säger, det känns som en evighet tills dess men jag försöker resonera att tiden egentligen är väldigt kort även om det tar några månader, i jämförelse med hur långt livet är och allt man ska uppleva. Inom ett år har jag min baby i famnen, det vet jag.

Ringde och frågade men de tyckte ändå jag skulle komma den 3e...jaha tänkte jag...

Har knappt blödit alls, bara några prickar i bindan i princip. Så medicinen gör ju vad den ska...fruktar snarare för vad som händer när/om blödningen sätter igång.

Nu känner jag mig ändå lite exalterad över att det högst troligast kommer vara helt över om ca 2 veckor. Om jag får min mens blöder jag väl ungefär en vecka som vanligt och blir jag skrapad blöder man väl några dagar efter antar jag. 

Ska bli så skönt när jag känner första ägglossningen. Hoppas jag slipper skrapas. Kan ju ta 4-6 veckor att få mens efter det så hoppas jag får mens nu nästa vecka och efter det ägglossning.

Du har så rätt. Det blir när det är menat och det är så sjukt onödigt och rent självplågeri att hålla på och tänka på vad som skulle ha varit. 

Hej! Jag fick ett MA i vecka 7 i september. Blev sen gravid igen direkt efter, lyckan var total! Gjorde ul i vecka 12 och allt såg bra ut. Vecka 12+5 vaknade jag av värkar, men väldigt lite blod. Några timmar senare födde jag fram den lilla i toaletten. Usch, kan inte ens skriva om det utan att börja gråta Det värsta jag varit med om. Men när blödningen slutade, började jag med ägglossningstest igen, och vi prickade in ägglossning. Fick graviditetssymptom några dagar innan beräknad mens, och plussade. Har sen dess haft blodiga flytningar, och graviditetssymptomen har inte alls varit som de tidigare gångerna. Så jag är övertygad om att det är kört. Igen. Men jag kommer inte ge upp!