Hej!
Hänger gärna på här om det går bra?
Har nämligen inte haft MA men missfall för drygt en vecka sedan. Kom bara till mitten av vecka 6. Kroppen tog hand om det själv och när jag gjorde VUL en vecka efter blödningen startade var allt borta.
Har precis börjat med ÄL-test varje morgon, så får vi se om och när kroppen kommer igång igen.
Häng på bara :)
Beklagar missfallet!
Skönt att allt varit borta iaf.
Jag känner ju verkligen att processen här blivit grymt utdragen till skillnad från när jag fått mf tidigare som varit ganska tidiga. Har ni blödit i 2 veckor och doktorn gissade ju på en månad till med tanke på livmoderslemhinnans skick..suck!
Hoppas din äl visar sig snart..hoppas jag mirakulöst slutar blöda så snart som möjligt och också får äl!
Jag blev ju gravid ca 1 vecka efter mitt MF med min dotter sist så det går absolut att bli gravis supersnabbt igen men tydligen är det annorlunda med tabletter.
Men livet går ju vidare så planerar för framtiden. Känner jag inte bara kan sitta och vänta på att bli gravid heller! Man vet ju aldrig om det skulle dröja nu även om jag blir gravid snabbt i vanliga fall. Har också haft 100 koll på min cykel innan. Känner också av ägglossning starkt.
Ja, missfallet räknades som senaste mens eftersom jag inte hann få någon mens mellan så antar det var äl veckan efter. Hade bf ganska exakt en månad efter bf jag hade graviditeten innan också. Var iofsig tidigt gravid då, kanske v.5-6 och blödde bara i någon vecka. Är ju på dag 20 nu av blödningar.
Jag tänker också på det men har hittat något slags lugn nu.
Kommer ju köra på så snabbt det bara slutat blöda. Eller blöda och blöda..är mer röda flytningar nu. Tror inte att det blir 4-6 veckor till som doktorn trodde. Kroppen känns som den snart gjort sig av med det. Men kan ju ha fel, kan ju börja igen.
Sen har jag inte förstått om mensen kommer vara första steget till en normal cykel eller om man får äl nu efter det slutat blöda? Är kanske olika för alla.
Jag tänker att jag blir gravid när det är meningen men har ändå räknat med att det borde ha hänt i mitten/slutet av februari. Isåfall blir det en slutet på oktober/början på november bebis, vilket känns sjukt långt efter den beräknade juli bebisen vi hade. Skulle ju ändå varit i v.13-14 nu så är ju logiskt när man tänker på det.
Jag är ju trots allt ett kontrollfreak, antar det är därför jag planerar fast jag egentligen inte gör det. Är en sådan som tänker ut allt innan och måste ha stenkoll på allt. Är både på gott och ont det där.
Har snart gått en hel månad sen mitt MA vilket också känns sjukt att tiden gått så fort.
Det jag känner är drygast nu är folk som vet om att det hänt och jag inte träffat än. Vill liksom inte att folk ska fråga något eller nämna det överhuvudtaget.
Vi skulle ju åka på julfirande samma dag jag börja störtblöda så det blev att vi fick berätta det och vips visste typ halva min mans släkt om det..Hade föredragit att inte behöva träffa dem alls innan jag är gravid igen och är så långt gången att man kan berätta det men vår sån fyller år i mars så blir bara att bita ihop.
Kan väl hoppas folk har vett att inte ta upp sånt på kalas.
Precis! Jag var ju så naiv att tro det skulle gå vägen eftersom jag aldrig gått så långt tidigare och fått MF. Nästa gång jag blir gravid kommer jag inte berätta för en själ förrän det verkligen syns att magen är där. Känner ändå en viss tacksamhet att det hände så tidigt som det gjorde med tanke på att det händer så mycket senare för vissa och det måste ju vara tusen resor värre.
Nu har jag mest rosa flytningar och det kommer inget blod när jag går upp på morgonen så hoppas innerligt att detta är helt över snart.(ursäkta detaljerna här ;) )
Saknar ju intimiteten med min man också. Har ju gått mer än 2 månader nu eftersom jag mådde så fruktansvärt illa när jag var gravid.
Om man ska hitta något positivt i det hela var jag lite nervös över beslutet att bli gravid förra gången, vilket jag antar man oftast är oavsett om det är planerat eller ej med allt som ska pusslas ihop i livet. Nu vill jag så himla gärna bli gravid, typ nununu och det känns som det absolut finaste jag skulle kunna få av livet. Som att sorgen av detta barn som skulle ha blivit fick mig att inse hur himla gärna vi vill ha en till. Sen är det inte så lätt att känna så när man mår illa 24/7, så antar det hade kommit senare. Kommer definitivt ta medicin nästa gång. Kommer inte funka med soffläge och knappt kunna äta en gång till.
Funderar om jag ska testa med äl stickor eller inte. Har inte gjort det innan då jag tänkt att det tar lite död på romansen då det blir så tekniskt.
Doktorn sa även att ett grav test borde visa positivt på mig fortfarande(i måndags) eftersom det tar tid för kroppen att bryta ner alla hormoner. Så antar att så länge det ligger till så kan jag ju inte ens bli gravid igen. Känner heller inte för att testa mig nu för att se ett plus på stickan fortfarande. Hade varit för jobbigt..eller en märklig känsla iaf..som att få se en tom livmoder nu på skärmen efter behandlingen..
Undrar även om detta med livmoderslemhinnan som var 16 mm tjock på bredaste stället..hon sa att de skrapar om den är över 20 mm. Har ju inte alls blödit särskilt mycket. Minns att en doktor på ett ultraljud jag fick under grav sa att min slemhinna var väldigt tjock så jag undrar om den inte är det i vanliga fall? Då betyder det ju inte att jag kommer blöda jättelänge till per automatik. Min tapp var fortfarande lite öppen också..
Har så mycket frågor egentligen som det känns svårt att få svar på.
Tänkte ta eventuella frågor när jag har tid för utredning efter nästa vecka. Ska bli skönt att få det gjort men tvivlar på att det visar något. Bara känner att det varit ren och skär otur..även om 5 gånger totalt är mycket!
Åh, så tråkigt att gravtest visar plus såpass långt efter :( jag har inte gjort något test sen missfallet och kommer nog inte göra det heller. Hade riktigt tydliga tecken på ÄL igår, riktigt ont som jag får och mycket ÄL-flytningar (ursäkta infon). Men vi ska ju vänta en månad till min stora frustration så nästa ÄL borde ett gravtest ändå inte visa positivt eftersom det verkar som kroppen kommit igång igen.
Skönt ändå att det verkar som att kroppen är på G för dig igen. Försöker tänka att även om det fortfarande visar plus borde det ju inte göra det om en månad, då har det gått nästan 8 veckor sen jag startade behandlingen. Och en månad är ju inte jättelänge egentligen. Blev väl bara besviken då jag verkligen vill bli gravid så fort som möjligt igen..
Hur länge blödde du förresten?
Ja, antagligen därför. När jag fått MF tidigare har jag också bara blött några dagar, max 1 vecka kanske. Nu när moderkakan och allt hunnit växa fast antar jag att processen blir längre och hormonerna har ju varit väldigt höga när det avbröts och hade ju fortfarande ökat lite tills jag tog tabletterna.
Jag bara känner att utredningen inte kommer ge några svar. De doktorer jag frågat som hört vi fått två friska barn strax efter MF menar på att det mycket väl kan vara slump. Känns bara skit alltihop. Vill verkligen inte vänta en ägglossning då barnen kommit till direkt efter MF och det känns som oddsen är störst då.. fast man vet ju aldrig.
Om oddsen är riktigt bra nu skulle jag kunna vara gravid om en månad. Jag tänker så, även om det kanske inte är riktigt realistiskt! Hoppet är det sista som lämnar en ;)