Varför röker lågutbildade så mycket jämfört med högutbildade?

Ja fast att ta beslut nu som ger konsekvenser senare är väl ganska vanligt, väldigt många arbeten skadar kroppen rejält på sikt. Det handlar väl om att man vill vara nöjd för stunden. Är väl nog så tufft att leva idag. Men jag kan tänka mig att för en medelsvensson med allt vad det innebär, karriär, familj, släkt osv så tänker man mer på att framtiden. Men många lågutbildade jag känner ser väldigt mörkt på framtiden och vill helst inte tänka på den. Då spelar nog lite tobak inte så stor roll.

Sen att det på olika sätt drabbar andra är väl inget exklusivt för rökning. Allt vi konsumerar i väst skapar lidande på andra ställen i världen i princip. Sen behöver man väl inte vara ett helgon heller, att det drabbar andra är väl egentligen inte så allvarligt om dom inte dör på fläcken :D
Jag gör ärligt talat betydligt allvarligare saker nästan dagligen som påverkar andra.

Aah och många högutbildade/rika människor blir alkoholister och blir deprimerade. Så de väl olika för alla.

Det är nog betydligt fler lågutbildade som blir alkoholister och deprimerade ska du se.

Så är det kanske. Det jag menade mer är hur omgivningen reagerar om en gravt överviktig människa klagar över sina onda knän, eller om en rökare hostar mycket eller är sjukskriven mycket t ex. Man kan inte säga "sköt dig själv du och skit i hur jag lever" och samtidigt fiska efter sympatier, förståelse eller hjälp. T om en del läkare drar sig idag för att tala om patienters vikt - även när det är befogat - för de vet att det är känsligt. Då har det gått för långt.

Det är lätt att säga att man inte har med andras val att göra. Men när en släkting, vän eller arbetskamrat knappt orkar gå upp för en trappa pga övervikt, när någon har hög frånvaro eller när någon bolmar en i ansiktet, är det svårt att inte bry sig, samt svårt att inte bli irriterad. Det är inte detsamma som att andra lever perfekta liv eller aldrig gör fel

Alla tre sakerna, låg utbildning, rökning och övervikt, är uttryck för samma egenskap: oförmåga att tänka långsiktigt, att kunna avstå en belöning här och nu för att få det bättre sen. Dålig karaktär alltså.

HaHaHa.. Ja du här blir man road av än den ena eller andra 'förklaringen'. Jag började röka när jag var elva- var jag lågutbildad då? Jag röker ännu idag, och självfallet medveten om vilka skador detta kan ge. Denna kunskap har jag ägt i många, många år. Men vet du, jag bryr mig inte. Jag vill inte leva några onödiga år. Jag bryr mig heller inte om vad jag äter. Jag äter sådant jag tycker om och när än jag känner för att äta. (väger 57 så nope, ingen övervikt tyvärr)

Det är okej med mig så det borde vara okej även för dig. Lever mitt liv så som jag själv vill leva det och inte utefter påhittade normer. Mer njutning till folket! (Jag kan gå med på att bli max 65 sen räcker det)

Vart går förresten gränsen för att kvala in som lågutbildad? Gymnasiet? Pluggat högskola men hoppat av? Pluggat högskola men har ett låglönejobb?

Det är en sanning med modifikation. Till exempel så är ett kilo färdiga köttbullar av billigaste sorten billigare per kilo än vad köttfärs är (jag ryser när jag tänker på vad dessa köttbullar egentligen innehåller...).

Nehe du. Se dig omkring i världen de med flesta som är mest lyckade materialistiska är oxå de mest deprimerade med överdoser och självmord. Så i grunden så kanske det handlar om människor som mår dåligt som använder sig utav olika saker för en tillfällig glädje men finner den aldrig

Jag hade faktiskt tänkt skriva samma sak! Myten om att det skulle vara billigt att köpa råvaror och laga själv från grunden är seglivad, trots att det är så lätt att med rena siffror visa att det är just en myt. Det är typ bara bröd som blir billigare att lägga tid på. Allt annat som ketchup, leverpastej, blodpudding, fiskpinnar, köttbullar etc är billigare färdiga.

Detta behöver verkligen inte bero på att det är "skit" i dem, utan att tillverkarna har tillgång till råvaror som vanliga konsumenter inte har (spill från styckning, fula men goda tomater etc).

Jag funderade på detta häromdagen. Som välutbildad 70-talist rökte jag i ungdomens dagar, på den tiden det var socialt accepterat att röka. Det var också ett enkelt sätt att lära känna nya människor, eftersom rökarna på fester och i andra sociala sammanhang träffades ute på rökställena och småpratade med varandra.

Sedan 15 år tillbaka är jag numera fest- och depprökare. När jag känner mig riktigt nere så hjälper det faktiskt med en cigg. Ja, jag vet naturligtvis att kroppen tar stryk och att det är dumt och dyrt och allt sånt där, men i det ögonblicket är drogens lugnande effekt mer värd än allt vad min smarta hjärna säger mig.

Och i ärlighetens namn så tycker jag att det är trivsamt att röka. Jag skulle gärna göra det till vardags om det inte var farligt. Jag andas in lite extra när en nyrökt människa går förbi, för jag tycker om lukten.

Min egen högst ovetenskapliga teori är att lågutbildade människor i högre grad än högutbildade har påfrestande yrken där man känner ett större behov av att "lugna nerverna" och komma ifrån en liten stund. Alternativt tristess och hopplöshet orsakad av att inte ha någon meningsfull tillvaro alls.