Varför röker lågutbildade så mycket jämfört med högutbildade?

Man kan ju välja att inte utbilda sej och det är ju tur att en del gör det så att de jobben också blir utförda.

Men om man nu är mer missmodigt och halvt ofrivilligt lågutbildad: är det inte så här: rökning o fetma beror inte på låg utbildning. Istället beror både bristen på utbildning, rökning och fetma på samma sak- svårigheten att tänka långsiktigt och stå ut med något jobbigt för att få bättre på lång sikt. Det beror säkert på olika saker hos olika människor; allt från att må dåligt psykiskt, gränsa till npf, taskig barndom, lathet, svårt att stå emot impulser.... men resultatet är att man inte orkar tänka på tentor eller röksug eller godissug även om man skulle vilja uppnå målet rent teoretiskt.

Kungen är överklass och kan därför göra exakt vad han själv vill. Att smygröker beror på att han är blyg och ogillar uppmärksamhet. Överklassmänniskor står över alla regler och konventioner som medelklass lever efter.

Jag röker i smyg, är akademiker. 

Jag umgås en hel del med min bror och hans vänner, dom arbetar i finansbranschens övre skikt (internationellt), nästan alla röker när vi är ute och äter/dricker. 

Jag röker dock aldrig offentligt, ute på stans, i barnens närvaro, bland folk (undantag när vi festar). Just för att jag skäms, tycker det luktar illa, är en dålig vana, det ser skabbigt ut.  Trotts allt så ser jag det som min paus, att gå ut och ta en cigg för mig att koppla av.  När vi är på företagsevent och tar några drinkar ihop, så går dom flesta ut och tar en cigg, kanske är dom bara partyrökare eller smygare som jag. 

Japp. Dom enda som kallar folk white trash och ältar och ältar och ältar och ältar och ältar hur lågutbildade beter sig och klär sig, var dom handlar, hur dom ser ut, vad dom lyssnar på osv är fjantig medelklass som är så oerhört rädda om sin position som medelklass som alla andra skiter i.

Egentligen finns det bara två skikt, dom som äger produktionsmedlen och dom som måste arbeta för att försörja sig och inte äger företagen och betydande kapital.

Medelklassen tycker det är Väldigt viktigt att påpeka att dom inte är arbetarklass och det är därför tex alla program på tv utgår från medelklassen och har över och underklass som underhållning (journalister och mediafolk är medelklass).

Trots detta så är dom arbetarklass eftersom dom tillhör den stora massan som inte äger utan som arbetar och får lön.

Medelklassmänniskor är fjantiga, men du har fel som hävdar att medelklassen inte existerar.

Existerar och existerar, den existerar som kultur (vilken dom är jätterädda om, den mest ängsliga gruppen i samhället)

Dom får ibland högre lön än dom som kallas arbetarklass fast i praktiken funkar det inte riktigt så. Många akademiker och kulturarbetare tjänar mindre än så kallade arbetare. Så främst handlar det om en kultur där man vill vara finare och förmer än arbetare. Faktum kvarstår att båda är helt beroende av lönearbete och inte äger kapital. Jovisst, dom kan äga en bostad (som dom amorterar på) men dom klarar sig inte på sitt kapital utan måste arbeta för att behålla det. Att dela in arbetarklassen i olika skikt gagnar främst överklassen. (Söndra och härska) Tror vissa att dom är förmer koncentrerar dom sig på att sparka neråt istället för att se sig som en del av den stora majoriteten som skulle kunna ha mycket större inflytande som än enhet. Det blir opium för folket att kalla andra för white trash och fnissa åt program på tv som lyxfällan, Ullared osv och gotta sig i att man döper sina barn olika (Liam och Tindra vs Axel och Klara)

Lågutbildade smyger inte och märks då på annat sätt än medelklass. Och medelklassen ljuger oftare om att de röker.

Den existerar, skillnader finns*. Allt annat är struntprat, problemet för dig verkar vara att du känner dig i ett underläge gentemot medelklassen. Klass handlar om smak och värderingar i första hand, pengar är först som nummer tre.

*Jag är själv medelklass, men jag känner mig inte särskilt hemma i den gruppen(jag bryter mot för många av medelklassens konventioner, jag har slutat spela med i spelet om att framstå som en lyckad och respektabel samhällsmedborgare.