IVF mars/april

Wow, jag har bara hunnit kika in korta ögonblick här de senaste två dagarna. det blir många sidor att gå igenom! Roligt att det är så många aktiva.

Blev väldigt tårögd när jag läste igenom sidorna. Så otrolig ledsen för er som fått negativa resultat och ingen befruktning av ägg. Jag förstår verkligen virkandet av babyfiltar, babystrumpor i byrålådan och den kraftansamling det krävs att träffa en gravid vän. Innan min sambo och jag började försöka för nästan 3 år sedan hade jag aldrig kunnat förstå exakt hur jobbig denna situation är. Vi valde att inte boka en safariresa för tänk om jag blir gravid, vi köpte ett hus för vi ska ju bli fler i familjen, vi har haft kombibilar i flera år för en barnvagn måste ju få plats. Hela livet har kretsat kring detta sen vi började försöka och bebis efter bebis har ploppat fram i kompiskretsen. Vi är det enda paret utan barn. Verkligen det enda. Igår bar jag omkring på min kompis 1-åring och gosade. Det gör ju ganska ont i hjärtat.

Jag fick ett 3-dagars fint embryo återfört igår. Av de 25 ägg som plockades var många omogna så 13 st befruktades och började dela sig. 3 st dog på vägen så igår var (förutom det jag fick tillbaka) 4 st fina noga att vidareodlas till blasocyster och de skulle prova att vidareodla de andra 5 också. På tisdag vet vi om vi har nåt till frysen eller inte. Förra omgången fick vi 6 st i frysen så jag hoppas på åtminstone nåt denna gången. RD 1 idag alltså och en evighet till testdag. Magen mår i alla fall väldigt mycket bättre och jag kan äta normalt igen. Därav hamburgaren och kanelbullen idag...

Ha en fin helg alla! Själv ska jag på möhippemiddag ikväll och jag gissar att 90% av samtalsämnena kommer att handla om barn.

Hur räknar man ut när mensen ska komma då man haft hormonstimulering. Räknar man lutealfasens längd från äggplock?

Rd 10 och BIM +3 så gjorde jag ett grav.test i morse och det visade det mest fantastiska, Gravid 2-3 veckor. Som nämnts i tråden så flitigt, det krävs bara ett Guldägg! Hoppas så att detta är mitt och att det stannar kvar nu.

Önskar så av hela mitt hjärta att ni alla fantastiska, kämpande kvinnor i denna tråden snart får era guldägg!

Nu är det över för denna gång och imorgon ska jag till kliniken för ett samtal om vägen vidare. Med en 19-dagars biokemisk graviditet, och ett försök med bara ett ägg som inte delade sig, så känner jag mig redo för att pröva igjen. Kliniken ska ge besked om de räknar vårt andra försök som avbrutet eller ej, och så hoppas jag de kan ge mig en plan för tredje ivf-försöket. Kanske jag kan få starta vid nästa mens, i och med att det inte blev ET den här gången? Känner inte samma sorg som när vi misslyckades första gången, utan är mer taggad inför det som komma skall. Kram på er! :)

Jag känner så igen mig i din beskrivning! Vi känner också att vi knappt har några att umgås med längre, vi är i en helt egen fas i livet när vi inte passar in någonstans. Vi passar inte bland småbarnsfamljerna och inte bland singelkompisarna och kroglivet.....tur att man är två indetta och har varandra! Men det är påfrestande att känna att åren bara rinner förbi och att man inte riktigt kan ta vara på dem. Jag tror inte att någon som inte har gått igenom detta ens kan föreställa dig vad det handlar om. Önskar jag hade en vän IRL att träffa och prata med, som hade liknande erfarenheter, men det känns skönt att iallafall kunna ventilera här med er andra som verkligen vet vad det handlar om.

"trycker upp sin graviditet i allas ansikten" låter inte så trevligt.. Du tror inte att hon helt enkelt är väldigt glad och tänker mycket på det och att det därmed blir mycket sånt hon delar med sig av? Av de jag vet gjort IVF och fått kämpa länge så har vissa delat 769 bebisbilder första månaden och visst att JAG kan tycka det är jobbigt men jag utgår ifrån att de helt enkelt är väldigt lyckliga o stolta över sin efterlängtade knodd. 

Däremot har jag full förståelse över att man inte kan bli glad för andra som lyckas. Herregud, vi är ju bara människor. När en tjej jag avskyr fick tvillingar nyligen var jag så avis att jag gick i bitar. 

Nu är jag livrädd, 5:e ruvardag och jag fick nyss en liten liten rosa flytning. Är livrädd. Har skrivit mer om det på min blogg nu. Någon som haft samma ruvardag 5? Googlar runt för fullt. Är så rädd! Hoppar mellan att känna mig lugn till att plötsligt bli hysterisk rädd och sedan lite positiv för att sen bara bli gråtfärdig.... :( 

Ser jag i syne?!?!! Har inte testdag förrän på lördag men kunde inte låta bli att tjuvstarta!

Då är vi hemma,åkte klockan 9 imorse och hemma igen klockan 19.30 lång dag och många timmar i bilen.fick tillbaka en fin Blastocyst som höll på att kläckas :) Embryologen sa att den kläckts till ca 60%

Så nu äntligen är jag ruvare igen :) :)