Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?

Tack!! Men det verkar ju handla om hus jämfört med en hyresrätt? Inte att skillnaden är just att man äger bostaden eller ej... Tror t ex att folk som hyr ett hus är ganska stressade också för att det helt enkelt är mer jobb. Nåja, ska inte vara mer OT nu :)

Ja, det tror jag med! Det där med ägandet är från en rapport jag läste om för säkert 15 år sedan. Hittade tyvärr inget om den nu.

Till TS: jag håller med Hulda om att det åldersmässigt nog är dags för er att börja försöka med barn snart. Det där hur viktigt det är med fast jobb beror ju på vad man vill jobba med. Är det relativt lätt att få jobb är det inte så viktigt. Jag insåg att jag är mycket färgad av min egen situation. Jobb i mitt yrke utannonseras typ ett, eller kanske två, om året och då ofta visstidstjänster - och det i hela landet... Dumt jobb jag valde, fast kul.

Om man går och väntar på att livet ska ordna sig så hinner man aldrig leva det. Så fokusera på vad ni redan har istället och anpassa familjebildandet efter det. Ni har två inkomster (varav en fast), ett stabilt boende och troligtvis en ekonomi som skulle kunna gå att förändra vad gäller utgifter. Se över vad ni prioriterar och varför. Om ni köper ett boende medför det oftast ökade boendekostnader vilket kan bli ansträngande för er ekonomi om en av er är föräldralediga och du samtidigt har en osäker tjänst. Jag uppfattar det som att ni har betydligt mer ordnade förhållanden där ni är idag. Kör på bara!

Skulle inte säga att ni har tid alls att vänta längre. Ni är redan sent ute.

När jag blev gravid första gången var jag 24 år, nästan klar med utbildningen och bodde i studentlägenhet. Pappan bodde i en annan studentlägenhet och var doktorand.

Idag är han min make, vi har ett barn till och bor fortfarande i studentlägenhet. Dock fick jag snabbt fast jobb och har bra fp nu. Maken är snart disputerad och då kan vi se oss om efter hus. Vi har rest med barn nr 1 (nr 2 är bebis ännu) och vi kan äta ute och vi har en bättre begagnad bil.

Tror inte jag önskar mig så mycket mer i livet. Alla år friska och vi äter mest ekologisk mat

Tanken har såklart slagit oss att vänta tills boendet är klart. Dock känns det osäkert. Vi beräknar vara klara med insatsen vintern 2017 men sedan får vi troligen räkna med flera månader till innan vi hittar rätt boende i rätt område till rätt pris samt vinner budgivningen. Skulle vi få en bostad direkt får det nog räknas som extrem tur. 

Vintern 2017 är jag nästan 33 år och vi har ingen aning om hur länge det kommer att ta för oss att hitta bostaden eller att bli gravida. 

Även fast jag inte har någon fast anställning ser vår ekonomi ganska ljus ut. Vi kan spara mycket varje månad och ända leva bra. 

Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag att jag varken vill eller vågar vänta längre, så jag kanske besvarar min egen fråga själv

Det är en heltidstjänst som har blivit förlängd några gånger med flera månader i taget. Söker samtidigt aktivt efter en tillsvidareanställning men har inte hittat/fått någon hittills. 

Med små barn kan man bo trångt också, men det som behöver tänkas på är ju att hur mycket man får låna förändras också av att man har barn, dvs det räknas in i kalkylen.

Samtidigt: att vänta tills allt är "perfekt" kan medföra att ni får vänta längre än ni vill, så kanske snarare när ni känner att nu längtar ni så mycket efter barn att ni inte bryr er om inte alla parametrar på er lista är uppfyllda. Ni har ju det viktigaste:ett bra förhållande, båda vill ha barn, en ekonomi som håller, osv. Självklart vore det mer trygghet för dig med fast anställning, men om din man har ett jobb som är tryggt och det finns iaf vikariat att få i din bransch så kommer det ju ordna sig.

Jag ville inte vara för gammal när jag fick barn, så jag valde att skaffa barn direkt efter gymnasiet.

Jag hade sparat pengar från sommarjobb ich deltidsjobb under tre års tid. De pengarna, ihop med FP, gav mig möjligheten att vara hemma med barnet i 3,5 år.

När barnet var 3,5 år så började barnet på förskola - 15 h/v, och jag började studera. Utbildningen var på 5 år, första åren på distans (om man ville), så jag pluggade de 15 h mitt barn var på förskola, plus timmarna mellan klockan 19-23/24-tiden.

Det var verkligen optimalt! Pluggande kan man styra mer själv än ett arbete.

Med facit i hand har jag verkligen gjort rätt val, då mitt barn inte behövde förskola förrän vid 3,5 år, samt aldrig mer än 15h/v. Vi fick SÅ mycket tid tillsammans. Och idag har jag ett yrke som ger mig ledigt under alla lov. ;) Lärare för F-3. Väldigt enkelt yrke, måste jag säga. Arbetar dessutom endast 75%. Ska göra så tills mitt barn är stor nog att vara hemma själv några timmar efter skolan.

Jag studerar också på distans. Medan mina vänner grämer sig över inskolningar och långa dagar på förskolan så har jag fortfarande min dotter hemma. :) Jag kan plugga när hon sover på dagarna eller på kvällarna. En dag varje helg pluggar jag på heltid då dotra är med sin pappa eller min mamma.