• Anonym (Anonym)

    Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?

    Hur viktigt är det att saker är "ordnat" innan man skaffar barn? Min sambo och jag har alltid haft den tanken, att livet bör vara ganska ordnat innan man skaffar barn. Med "ordnat" menar vi att man har ett bra boende, praktisk bil, stabilt förhållande, ett sparande och två fasta anställningar. 

    Vi har kommit en bit på vägen. Vi känner oss trygga och lyckliga i vår relation, har hunnit utbilda oss och sambon är fast anställd med ganska bra lön men där tar det stopp. Jag har fastnat i vikarieträsket och får inte min eftertraktade tillsvidaretjänst trots att jag har kämpat i över två år nu. Har dock jobbat ihop till en hyfsad föräldrapenning. 

    Boendet är vi inte klara med heller. Vi bor i en liten hyrestvåa just nu och tror att vi kan ha kontaktinsatsen till ett radhus klar vintern 2017. 

    Vi funderar dock ändå på att börja försöka skaffa barn nu till sommaren, på grund av åldern. Jag är 31 nu och blir 32 år våren 2017. Vågar vi vänta så mycket länge? Hur skulle ni ha gjort om ni var i vår sits? 

  • Svar på tråden Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?
  • Kriya
    Anonym (viktigt) skrev 2016-05-23 16:43:23 följande:

    Jag och min sambo har kommit fram till följande lista på "krav" innan vi skaffar barn:

    - fast anställning (båda)
    - gifta
    - villa med stor tomt i ett bra område (stockholm)
    - 1 miljon på banken
    - 2 bilar (en kombi, en lite "roligare" bil för vuxenturer ;)
    - sommarhus på västkusten (dit vi kan ta vår lilla familj på somrarna)
    - rest runt jorden

    Vi är nu båda 27 år och har redan avklarat de 5 första punkterna. I vinter drar vi iväg på vår jordenruntresa och sommarhus håller vi på och budar på!! 


    Ingen större barnlängtan hos er kan man konstatera. :)
  • Anonym (viktigt)
    Kriya skrev 2016-05-23 23:04:56 följande:
    Ingen större barnlängtan hos er kan man konstatera. :)
    Barn är vårt huvudmål :) Nu är det ju ingen självklarhet att kunna få barn, men om vi önskan går i uppfyllelse är vi föräldrar innan vi fyller 30.
    Anonym (Alma) skrev 2016-05-23 17:22:48 följande:
    Vad arbetar ni med?
    Driver företag och handlar med aktier sedan många år tillbaka.
  • Anonym (mj)
    Anonym (viktigt) skrev 2016-05-25 10:44:57 följande:
    Barn är vårt huvudmål :) Nu är det ju ingen självklarhet att kunna få barn, men om vi önskan går i uppfyllelse är vi föräldrar innan vi fyller 30.
    Anonym (Alma) skrev 2016-05-23 17:22:48 följande:
    Vad arbetar ni med?
    Driver företag och handlar med aktier sedan många år tillbaka.
    Huvudmål? Verkar mer som att alla andra punkter är era huvudmål och sen blir det barn så blir det.... 
  • LFF
    Vi började försöka det år jag skulle fylla 32. Hade visserligen en fast tjänst sen 1,5 år tillbaks men vi bodde då i hyresrätt, en trea. Kikade lite på bostadsrätt men det kändes redan då dyrt. Vi blev gravida strax efteråt men det slutade i missfall. Vi fortsatte att försöka men det drog ut på tiden med en ny graviditet. Vi hade sparat ihop en handpenning och köpte oss en tvåa. Blev gravida igen 4 år efter att vi börjat försöka. Åter igen en ofullbordad graviditet. Det tärde på relationen men vi kom igenom det. För 3 år sedan blev vi gravida igen. Denna gång gick det vägen. Vi fick tvillingar. Då vi hade ett förhållandevis billigt boende och visste att vi klarade oss på en lön så prioriterade vi ledighet med barnen framför att hitta nytt boende så jag tog inte många dagar ledigt första året. Därefter satte vi fart med sparandet igen och när barnen var dryga två år flyttade vi till större som vi köpt.

    Så, för mig är boendet något man kan lösa i efterhand, inget som måste klaras av innan barnen kommer. Det går ypperligt att ha små barn i en mindre bostad (även större barn). Även om du inte har en fast tjänst än så har du en ok SGI vilket för mig var det viktiga, att jag slapp få den absolut lägsta föräldrapenningen.

    Jag skulle med andra ord börja försöka redan nu.
  • LFF
    jagärjagvemärdu skrev 2016-05-22 12:41:38 följande:
    Ställde bara en fråga. Menade inte att det var viktigt att vi skulle ha rest utomlands mycket, utan det är det vi vill ha färdigt INNAN vi skaffar barn för att vi vill vara klara med allt sånt och ha sett världen. Nej jag kommer inte prioritera barn innan jag har de förutsättningarna jag tycker är viktigt + känner mig redo.
    Vi kommer att resa med våra barn. Eller så får de lite mormortid och vi åker på en weekendresa någonstas. Varför vill man inte få upptäcka världen tillsammans med sina barn?
  • Anonym (Gift er!)

    Gift er! Sedan är ni redo. Jag tycker att ni till och med har riktigt bra förutsättningar att skaffa barn, och ni är i precis rätt ålder - varken för unga eller för gamla. Ska ALLT vara tip-top först så blir man kanske så gammal att det inte blir några barn alls, och så sitter man där ensamma i sin stora villa, med perfekt inredd barnkammare med skära tapeter och designermöbler...

  • System123
    jagärjagvemärdu skrev 2016-05-22 15:01:15 följande:
    Har varit gravid tidigare så vet ju att det går, sen finns ju alltid en massa hjälp att få om det inte går naturligt, annars adoption!
    Fast varken fertilitetsutredningar, IVF-behandlingar eller adoptionsutredningar är någon walk in the park. Det vill man undvika om det bara är möjligt. Och dom flesta vill nog ha egna, hemtillverkade barn. Man ska inte ha en övertro på att allt går att lösa "sedan", för väldigt många svenska kvinnor idag ÄR faktiskt ofrivilligt barnlösa.


  • Anonym (viktigt)
    Anonym (mj) skrev 2016-05-25 11:15:48 följande:
    Huvudmål? Verkar mer som att alla andra punkter är era huvudmål och sen blir det barn så blir det.... 
    Nu är vi 27 år, inte 37. Livet har bara börjat.

    De flesta har inte ens fått barn vid 27 och verkligen inte gjort allt vi redan hunnit med. Jag förstår att det sticker i ögonen att så unga människor som vi har gjort så mycket och dessutom är lyckliga tillsammans. Det är få förunnat.
  • System123
    Veggomamma skrev 2016-05-20 17:31:26 följande:

    Vi bor i hyresrätt pga den stress det ofta innebär att äga sitt boende. Par i hyresrätt har mindre stress i sin vardag och separerar i lägre utsträckning än par som köpt sin bostad (enl forskning).

    Ser jag till min omgivning är det väldigt tufft att köpa hus/bostadsrätt som ofta kräver viss renovering när man har småbarn. Tre pappor i den sitsen som jag känner var mycket nära totalkollaps (ångest, stora sömnstörningar, tillfällig förlamning). Så, vill man äga sitt boende när man har småbarn gör man nog bäst i att köpa ngt i brukbart skick eller renovera helt klart innan man gör några barn.


    Klokt. Drömhusprojektet blir ofta mardrömshusprojektet i stället... En annan sak jag har tänkt på: det är ofta kvinnorna som driver på, för att de vill kunna skryta om drömhuset, bjuda in sina väninnor på fest i gillestugan, lägga ut bilder på Facebook o.s.v.. Men det är männen som får slita med det, både tjäna ihop till lejonparten av bostadskostnaden OCH sköta renoveringar, underhållet tomten o.s.v..

    Det är synd att det nästan inte finns några villor att hyra i Sverige. För i min erfarenhet räcker det ofta att bo i villa ett par år, då har man fått uppleva allt det där som man har drömt om, som att gå rakt ut i trädgården med sin kaffekopp på morgonen (de få mornar man kan göra det i det här klimatet), klippa sina egna rosor klädd i romantisk
    klänning och bredbrättad hatt och sätta i en vas (inte på något sätt värt besväret att vårda och vattna buskarna, eller att sticka sig på dem) gå UPP för trappan till sovrummen som man har sett på film o.s.v.. Sedan är man så nöjd med att bo i lägenhet igen!
  • jagärjagvemärdu
    LFF skrev 2016-05-25 12:23:35 följande:
    Vi kommer att resa med våra barn. Eller så får de lite mormortid och vi åker på en weekendresa någonstas. Varför vill man inte få upptäcka världen tillsammans med sina barn?
    Jodå det kommer vi med. Men det är ju inte samma sak att resa med barn som att resa själv. Sen har ju inte alla någon som kan passa barnen eller har barn som kan bli passade. Barn måste aktiveras och underhållas, små barn kan inte vara i solen länge utan behöver vila på dagen osv. Man måste hela tiden ha översikt och kan inte koppla av/festa helt.
  • System123
    StudentmammanÖret skrev 2016-05-21 10:26:00 följande:

    Jag ville inte vara för gammal när jag fick barn, så jag valde att skaffa barn direkt efter gymnasiet.

    Jag hade sparat pengar från sommarjobb ich deltidsjobb under tre års tid. De pengarna, ihop med FP, gav mig möjligheten att vara hemma med barnet i 3,5 år.

    När barnet var 3,5 år så började barnet på förskola - 15 h/v, och jag började studera. Utbildningen var på 5 år, första åren på distans (om man ville), så jag pluggade de 15 h mitt barn var på förskola, plus timmarna mellan klockan 19-23/24-tiden.

    Det var verkligen optimalt! Pluggande kan man styra mer själv än ett arbete.

    Med facit i hand har jag verkligen gjort rätt val, då mitt barn inte behövde förskola förrän vid 3,5 år, samt aldrig mer än 15h/v. Vi fick SÅ mycket tid tillsammans. Och idag har jag ett yrke som ger mig ledigt under alla lov. ;) Lärare för F-3. Väldigt enkelt yrke, måste jag säga. Arbetar dessutom endast 75%. Ska göra så tills mitt barn är stor nog att vara hemma själv några timmar efter skolan.


    Det där låter ju bra, förutom att jag inte ser något om pappan i din text? Och HAN är u inte precis oväsentlig.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Gift er!) skrev 2016-05-25 12:51:38 följande:

    Gift er! Sedan är ni redo. Jag tycker att ni till och med har riktigt bra förutsättningar att skaffa barn, och ni är i precis rätt ålder - varken för unga eller för gamla. Ska ALLT vara tip-top först så blir man kanske så gammal att det inte blir några barn alls, och så sitter man där ensamma i sin stora villa, med perfekt inredd barnkammare med skära tapeter och designermöbler...


    Vi gifter oss till hösten :) Det är planerat sedan en tid tillbaka. 
    LFF skrev 2016-05-25 12:10:26 följande:
    Jag skulle med andra ord börja försöka redan nu.
    Ja, vi har bestämt oss för att börja försöka till sommaren :) Vi har räknat på det och vet att vi klarar ett barn med vår ekonomi, även när vi helt tar bort min inkomst och bara räknar med mannens.Då har vi också räknat med ett litet sparande varje månad vilket känns viktigt för oss. 

    I allra bästa fall har jag kanske en 4-5 år kvar där många brukar kunna bli gravida men vi har ju faktiskt ingen aning. Jag kanske redan nu kommer att ha problem med att bli gravid. Sedan vill vi ju så gärna få ge vårt första barn ett syskon också så vi känner starkt att det är dags att börja nu. 
Svar på tråden Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?