Hur länge vågar vi vänta med att skaffa barn?

Att ha klart INNAN man ens tänker på barn.

*fast jobb och en rejäl slant på banken
*stabil relation
*goda relationer med mor- och farföräldrar
*rymligt boende som är barnanpassat
*läkarkoll som visar att man är fullt frisk

Om det finns brister i ngt av ovanstående så ska man ta sitt ansvar och förbli barnlös.

Då skulle oerhört många bli utan barn. Vi har i alla fall jobb och pengar, bra relation, goda relationer med mormor och morfar.

Dock undrar jag var det är för fel på att bo trångt med småbarn? Det leder till att vi är utomhus typ all ledig tid! Fri lek och inga skärmar, frisk luft och naturupplevelser. Vi tänker absolut köpa nåt större innan barnen är i behov av egna rum.

Läkarkollen, vad ska den visa? Vilka sjukdomar gör en olämplig som förälder?

Varför är det viktigt att ha god relation med mor och farföräldrar? Tänk om man inte har några föräldrar längre? Eller inte har kontakt med sin mamma tex, varför skulle man inte skaffa barn för det?

Konstigt att din läkare sa så då de med PCO-S i regel får ÖKAD fertilitet när de närmar sig klimakteriet och då PCO-S sägs vara som värst runt 20-30 årsåldern. Plus att man med PCO-S har väldigt stor chans att bli gravid med hjälp av ivf.

TS: hur viktig är radhuset för er? Kan ni tänka er att vänta med det några år? För i så fall, kör på. Är det väldigt viktigt, vänta 1-1,5 år. För börjar ni försöka nu och det visar sig att ni blir gravida direkt kanske ni får vänta med flytten då du kanske blir sjukskriven en längre tid under graviditeten. Eller efter graviditeten och din man måste stanna hemma för att ta hand om barnet.

Jag kan tillägga att jag/vi ångrar inte att vi väntade till att vi hade fast jobb och hus innan vi började skaffa barn. Med första barnet var jag 33, skulle fylla 34 och med andra barnet var jag 37. Andra barnet fick vi ta till ivf, men så här i efterhand så vet vi att vi kan vara lyckliga att vi fick i alla fall första barnet naturligt då felet ligger hos oss båda och att det inte har någon som helst relation med vår ålder.

Och dina villkor då?

Utbildat oss, fasta anställningar, köpt och stort boende (behöver inte vara hus) bilar och rest runt väldigt mycket i världen. Kommer INTE skaffa barn innan detta är uppfyllt, oavsett ålder.

Rent krasst så  är det bättre för barnet att ha goda kontakter med släktingar än att föräldrarna rest mycket utomlands, tycker jag.

Men det är bra att du inser att du inte prioriterar barn, och inte heller skaffar barn så länge andra saker är viktigare i ditt liv.

Ja herregud. Varför inte införa att alla måste göra en genetisk bakrundskontroll och få ett statligt godkännande innan man andra barn. Livet går inte att försäkra. Man kan dö i bilolyckor eller tsunamier, kanske träffar ens partner en ny kärlek efter tjugo år tillsammans och äktenskapet går i kras, kanske blir man uppsagd fast man har fast jobb, och även fast man har ett läkarintyg som säger att man är frisk kan man bli akut sjuk och dö sex månader senare.

Alla barn kan inte ha och kommer inte att få en uppväxt helt inlindad i bomull med ekonomiska resurser att ge dem exakt vad de vill ha, en hetronorm kärnfamilj och bullbakande mormödrar som alltid ställer upp. Vissa barn kommer ha en uppväxt där föräldrarna skiljer sig, blir sjuka eller arbetslösa. Vissa kommer (gasp, hemska tanke!) växa upp i lägenheter och utan semestrar eller bilar, trots att deras föräldrar planerat annorlunda och haft andra intentioner. Menar du då att dessa barn inte borde finnas? Att deras liv inte är värda att leva?

Ställde bara en fråga. Menade inte att det var viktigt att vi skulle ha rest utomlands mycket, utan det är det vi vill ha färdigt INNAN vi skaffar barn för att vi vill vara klara med allt sånt och ha sett världen. Nej jag kommer inte prioritera barn innan jag har de förutsättningarna jag tycker är viktigt + känner mig redo.

Bra tänkt. Dessutom, om ni nu inte blir gravida, så har ni ju massor av minnen från era resor, ni kan tänka tillbaka på, och känna att ni i alla fall har fått det.

[quote=76647227][quote-nick]Anonym (mor) skrev 2016-05-22 06:08:58 följande:[/quote-nick]

Att ha klart INNAN man ens tänker på barn.

*fast jobb och en rejäl slant på banken

*stabil relation

*goda relationer med mor- och farföräldrar

*rymligt boende som är barnanpassat

*läkarkoll som visar att man är fullt frisk

Om det finns brister i ngt av ovanstående så ska man ta sitt ansvar och förbli barnlös.

[/

Min mamma är död ochmin pappa är en idiot. Varför skulle jag låta detta begränsa mitt liv mer än det redan har gjort, ska alla som inte föds med turen att ha två bra föräldrar i livet avstå lyckan att få barn?

Vi gjorde allt i fel ordning, ingen hade fast jobb, kass föräldrapenning, liten lägenhet... Idag fem år senare har vi två fantastiska döttrar, lycklig relation, fint boende i bra område, bra jobb, inkomster, sparkapital. Jag tycker för min del att det är mycket bättre att få barn innan ett viktigt jobb man vill satsa på än att vara ledig länge mitt i och föräldraledigheten är ett sätt att tänka ut vad man vill göra sedan och kanske ta nya steg man inte tänkt på. TS har ju förhållandevis bra förutsättningar (bra SGI underlättar ju verkligen och är viktigare än fast jobb). Kör på och lycka till

Varför vänta på att allt ska vara perfekt, när allt kommer ställas på ända i vilket fall? 
Hela livet förändras när man skaffar barn. Det som känns viktigt nu, kanske är helt fel när ni har barn.
Det kan ju även bli så, att ni bygger era liv efter barn. Men när ni väl anser att det är dags, fungerar det inte.

Vill ni har barn, så försök skaffa barn. Vänta inte på att era liv ska passa för ett barn. Vad just ert barn behöver, och hur ert liv blir då, är det ingen som vet.